Som toppchef och vd för Scania i över 20 år är industrimannen Leif Östling en tungviktare inom det svenska näringslivet. Känd för sin frispråkighet måste han nu ta hänsyn till företrädare från olika sektorer och med olika viljor i Svenskt Näringsliv.

– Det är alltid politik i stora företag. Här är det ännu mer politik. Alla måste vara överens innan det går att genomföra förändringar. Den processen tar tid, säger Leif Östling.

Måste du tänka mer på vad du säger nu?

– Ja, men det måste man alltid. Det går inte att vara otrevlig mot folk, då blir det ingen bra stämning. Men det gäller att ha ett demokratiskt förhållningssätt och lämna utrymme för alla som vill prata. Det går inte att sätta ner foten och säga att det är slutsnackat, säger han.

Leif Östling antog uppdraget för Svenskt Näringsliv i en tid när debatten om att få nyanlända ut på arbetsmarknaden trappades upp. Han föredrar instegsjobb (när du anställer en nyanländ person) framför enkla jobb och säger att det är viktigt att ta hänsyn till vilken sektor som berörs.

– Det finns ingen formel för jobb som klarar hela arbetsmarknaden. Vi måste titta på vilka typer av instegsjobb det finns på industrisidan, på hotell- och restaurangsidan, byggsidan och även på logistik- och transportsidan. Det är ett pågående arbete mellan de fackliga organisationerna och de olika näringslivsorganisationerna, säger Östling och understryker:

– Det är viktigt att veta att det är en svår process, för många som kommer hit är traumatiserade människor som flytt ifrån krig och svält och en väldigt osäker tillvaro. Det tar ett tag att få struktur på livet. Det handlar inte bara om att lära sig ett jobb. Däremot är det väldigt bra att komma in på en arbetsplats för då lär man sig språket och får hjälp med andra, basala saker som att boka ett tandläkarbesök av sina nya vänner.

Hur ser du på lärlingsutbildningar, som finns i exempelvis Tyskland?

– Vi har en del att lära ifrån Tyskland, men det kommer allt mer. Ett antal industrigymnasier har vuxit fram som en typ av friskolor. Där är hela friskolereformen viktig för att det ska kunna fungera. En sådan här utbildning kostar bara i investeringar i maskiner och utrustning 30-50 miljoner kronor. Den enda möjligheten att bedriva en sådan utbildning är att näringslivet gör det tillsammans med skolmyndigheten, för det finns ingen kommun som har råd med det.

Nyligen skrev du på DN Debatt om vinster i välfärden, där du är emot vinstförbud. Kan du utveckla det?

– Frågan är helt fel ställd. Vi måste prata om uppgiften att få välfärd. Vi ska prata om kvalitet, effektivitet men framför allt om arbetsmiljön, som är bättre inom den privat drivna delen av välfärdssektorn. Produktiviteten är bättre i det som drivs i privat verksamhet.

Hög sjukfrånvaro tyder på dålig arbetsmiljö

Östling lyfter fram att frånvarosiffror inom den offentliga verksamheten är 20–30 procent högre än i motsvarande privata verksamheter.

– Hög sjukfrånvaro tyder på dålig arbetsmiljö och ett dåligt ledningssystem, det vet jag som gammal ­industriman. Och det kostar pengar i form utav dålig kvalitet, säger han och ger en känga åt politikerna.

– Det finns ingen som tar ett ansvar i den politiska världen när man får en politisk ledning av ett sjukhus. Politiker som tillsätter tjänstemän kan lära av privata välfärdsverksamheter. Politikerna har ju aldrig varit ute och drivit en verksamhet. Därför blir det konstiga beslut och väldigt mycket politik. Varför har vi en så kraftig ökning av stafettläkare? Jo, det är ett symtom på att man inte trivs och inte vill arbeta i den miljö som finns i offentligt ägda verksamheter. Och nu har även kunderna, alltså medborgarna, börjat ifrågasätta varför vi har så långa kötider och betalar så mycket pengar till ett system som inte fungerar.