Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-02-08 09:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/sa-slogs-minkbranschen-i-spillror-efter-coronapandemin/

EKONOMI

Så slogs minkbranschen i spillror efter coronapandemin

På gården i Herlufmagle hade Sten Holst som mest 13 000 minkar. Mink avlivas i en så kallad avlivningslåda som fylls med koldioxid.
Foto: Anders Hansson

SJÄLLAND.  I Sverige förbjöds avel i ett år. I Danmark beslutades om masslakt och en hel näring dog ut. Coronapandemin slog undan benen på den omtvistade minkindustrin. Kommer den någonsin att återhämta sig?

Slakten påbörjades i gryningen, med pannlampor och hjälpande händer från hela grannskapet. Det som i vanliga fall brukar ta en månad skulle nu ske på tio dagar.

Sten Holst, före detta minkbonde i Herlufmagle på danska Själland, kommer aldrig att glömma dagarna efter den 4 november 2020.

– Det var de värsta i mitt liv.

Hösten det året riktades världens blickar mot Danmark. På Jylland spred sig coronaviruset som en löpeld mellan minkgårdarna. När det muterade viruset cluster 5 upptäcktes hos människor sattes sju jylländska kommuner i karantän. Ingen fick ta sig ut över kommungränserna, ingen fick ta sig in. Det talades om ett nytt Wuhan.

På Själland följde Sten och Birgit Holst utvecklingen med fasa. Birgits farfar startade minkuppfödning under andra världskriget. Nu stod närmare åttio års familjeverksamhet och 13 000 minkar på spel.

– Varje provtagning var nervös. Vi visste att ett positivt testsvar kunde bli slutet på allt, säger Birgit Holst.

Coronaviruset kom aldrig till familjens gård. Inte till någon annan själländsk minkfarm heller. Men det spelade ingen roll.

Birgit Holst och hennes mamma, svenskan Kerstin Holst, har levt med minkuppfödning i flera decennier. Kapporna är tillverkade av päls från gården på Själland.
Foto: Anders Hansson

Mutationen hade gjort viruset mer motståndskraftigt mot människors immunförsvar. Nu fanns en oro att de vaccin som var under utveckling inte skulle vara lika effektiva.

På presskonferensen den 4 november meddelade statsminister Mette Frederiksen (S) att alla landets minkar – friska som smittade – skulle avlivas för att stoppa spridningen.

Danmark hade dittills stått för 40 procent av världens minkpälsproduktion. Nu skulle en miljardindustri med upp till sjutton miljoner djur raderas ut i ett slag.

Det blev uppror. Särskilt när det visade sig att beslutet att avliva även friska minkar stred mot lagen. Hundratals traktorer invaderade Köpenhamns gator i protest. Danmarks livsmedelsminister tvingades avgå. Statsministern stod och grät i ett tomt minkstall medan bilder på svällande minkkadaver i enorma massgravar kablades ut över världen.

Två år senare är det tomt i burarna hos makarna Holst i Herlufmagle. Det enda tecknet på liv i de avlånga minkhallarna är tre rådjur som flyttat in.

– Härifrån har jag mina tidigaste minnen i livet, säger Birgit Holst.

Hon pekar på en gammal foderkärra.

– Jag och min lillasyster brukade sitta baktill när mamma körde runt och matade djuren för hand.

Före coronapandemin var Danmark världens största producent av minkskinn med drygt 1200 gårdar. Sten Holsts gård står numera tom i väntan på att staten ska expropriera verksamheten.
Foto: Anders Hansson

Vattensystem, fodermaskiner, håvar att fånga in förrymda minkar med. Allt står kvar orört i väntan på expropriering.

Sedan den 1 januari är det åter tillåtet att föda upp mink i Danmark efter två års förbud. Men enligt siffror från danska Livsmedelsverket har merparten av landets 1200 minkbönder beslutat att låta sina gårdar köpas upp av staten. Alla byggnader ska rivas och arealen återställas till jordbruksmark.

När det sker är oklart. Frånsett ett litet förskott har makarna Sten och Birgit Holst inte sett röken av den statliga ersättning de är berättigade till.

Totalt har regeringen avsatt motsvarande 28 miljarder svenska kronor till nedrivning och kompensation för uteblivna intäkter till de danska minkuppfödarna. Hittills är det bara ett fåtal avlare som ansökt om att få starta upp sin verksamhet på nytt.

– Minkindustrin kommer aldrig tillbaka till Danmark i någon betydande mening, säger Sten Holst.

Att starta om igen skulle kräva importerad mink. För makarna Holst är det inte aktuellt.

– Djuren skulle vara sämre och villkoren annorlunda. Plus att jag är 62 år. Men jag saknar minklivet. Jag saknar att sköta om de små valparna när de föds om våren.

Sedan två år är det tomt i minkhallarna hos Sten och Birgit Holst på Själland. Det var den 4 november 2020 som Danmarks statsminister lät meddela att landets samtliga minkar skulle avlivas för att stoppa smittspridningen.
Foto: Anders Hansson

Coronapandemin skakade hela minkbranschen i sina grundvalar. Konsekvenserna blev stora.

I Nederländerna, där smittan upptäcktes på en minkfarm redan i april 2020, har det införts permanent förbud mot pälsdjursuppfödning. Flera andra europeiska länder följer nu efter.

I Sverige är minkavel fortsatt tillåtet. Men det finns ett före och efter pandemin även här.

Det är början på december och på Niklas Mink i Skara råder bråda dagar. Så här års genomförs den årliga pälsningen då merparten av de omkring 50 000 minkarna avlivas. Arbetsdagarna sträcker sig över halva dygn och hela familjen – syskon och barn – hjälper till.

– Det blir aldrig som tidigare. Många har slutat och framtiden är tynande, säger Niklas Olsson.

Han är ordförande i branschorganisationen Svensk Mink och andra generationens minkbonde på anläggningen som togs i drift 1945.

Niklas Olsson, minkfarmare och ordförande i SPR
Foto: Håkan Montelius/Sveriges Radio

Coronasmittan kom aldrig hit. Men den kom till Listerlandet i Blekinge, där merparten av Sveriges minkgårdar ligger. Det var i oktober 2020. Oron i samhället var stor, men smittspridningen stabil.

Lärdomar från hur coronasmittan drabbat andra gårdar i Europa gjorde att branschen var förberedd – det fanns en plan för provtagning, isolering och biosäkerhet. Dessutom var pälsningen redan igång. Därför bedömde svenska myndigheter att ytterligare avlivning inte behövdes.

Sveriges minkbönder drog en lättnadens suck. Men under vintern skenade smittspridningen och i januari fattade den dåvarande regeringen beslut om förbud mot avel och uppfödning under 2021.

– I praktiken fick vi näringsförbud i ett år. Till skillnad från Danmark fick vi behålla våra avelsdjur. Det innebar att vi behövde hålla igång verksamheten som vanligt, utan att få en krona i betalning, säger Niklas Olsson.

Före pandemin fanns det ett fyrtiotal minkuppfödare i Sverige. Efter ett år med avelsstopp hade nära hälften av dem kastat in handduken, trots att det inför 2022 blev tillåtet med avel igen.

Jörgen Martinsson, vd för branschorganisationen Svensk Mink.
Foto: Anders Hansson

Enligt Jörgen Martinsson, vd på Svensk Mink, slutar det inte där.

– Reglerna har blivit för krångliga och förbudet under 2021 gav en sämre avelsstam med sämre resultat.

– Exakt hur många som har mink kvar när parningen äger rum i vår kan jag inte svara på. Men jag vet att det är färre än vi har nu.

Jörgen Martinsson var den som stod på barrikaderna mot svenska politiker och myndigheter när det skulle förhandlas om coronastöd till minknäringen. Det gick inte särskilt bra.

– För att kompenseras fullt ut hade vi behövt 150 miljoner kronor. Nu landade det på 60 miljoner. Vi fick inte ens kostnadstäckning för det året vi tvingades stå stilla.

Som vd för Svensk Mink är Jörgen Martinsson van vid att det stormar. Branschen har länge ifrågasatts, inte minst av djurskyddsskäl. Under coronapandemin växte debatten med alltmer högljudda krav på avveckling.

Familjen Holst bidrog till en bröllopsgåva till den danska kronprinsessan Mary.
Foto: Anders Hansson

Trots att 16 medlemsstater i EU nu beslutat att fasa ut pälsdjursuppfödning tror Jörgen Martinsson inte att något liknande kommer att ske i Sverige.

– Det finns för många frågetecken kring ett sådant förbud. Vilken näringsgren skulle man sedan förbjuda lite godtyckligt sådär? Nej, jag tror att den siste minkuppfödaren själv kommer att bestämma när det är dags att sluta.

Niklas Olsson i Skara är inte lika övertygad.

– Jag blir orolig för politikens nycker. Se hur det gick i Danmark. Det är tråkigt att man inte ser vilket fantastiskt hållbart och cirkulärt material päls faktiskt är.

När Jordbruksverket förra hösten hävde avelsförbudet var det för att det inte längre var motiverat ur ett smittskydds- och folkhälsoperspektiv. Att förbjuda minkhållning av djurskyddsskäl var inget myndigheten kunde besluta om – det är upp till landets politiker och har hittills inte varit aktuellt. Så sent som i april 2022 avslog riksdagen en L-motion om avveckling av näringen.

Minkarna väcker fortfarande starka känslor hos Birgit och Sten Holst. Men trots att det nu åter blir tillåtet att föda upp mink har de valt att gå vidare i livet. 
– Minkindustrin kommer aldrig tillbaka till Danmark i någon betydande mening, säger Sten Holst.
Foto: Anders Hansson

Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet, är kritisk till hur Sverige hanterar frågan. Han menar att det är oförenligt med djurskyddslagen att hålla mink i små burar och att det strider mot kravet på djurs rätt att utföra sina naturliga beteenden.

– Detta i kombination med att minkuppfödning inte fyller något rimligt behov för den breda befolkningen, och att vi nu vet vad en pandemi kan ställa till med, gör att det är dags att fasa ut verksamheten.

Per Jensen blev förvånad när uppfödningen åter blev tillåten i Sverige.

– Jag tänkte att det var ett utmärkt tillfälle att komma undan med något i grunden ohållbart. Att alls godkänna den här verksamheten går stick i stäv med övrig djurhållning där vi slutat med burhållning av höns eller att hålla grisar inspärrade i små spiltor.

I Danmark finns det ett brett politiskt stöd för att minknäringen ska få fortsätta. Men branschen tycks snarare vara på väg att dö ut. Foderfabrikerna har klappat igen och Kopenhagen fur, världens största auktionshus för päls, ska avvecklas.

Kerstin Holst flyttade från Sverige till Danmark på 1960-talet. Maken Tage dog ett halvår efter det danska beslutet att avliva alla landets minkar. 
– Jag önskar att han hade sluppit uppleva det, säger hon.
Foto: Anders Hansson

Inne i boningshuset på den före detta minkfarmen i Herlufmagle har frukosten serverats. Spröda bakverk och svart kaffe. Birgit Holst torkar tårar med en julservett.

– Vi har kommit ur det värsta. Men minkarna väcker fortfarande känslor, säger hon.

Hennes mamma, 88-åriga svenskan Kerstin Holst, bor kvar på gården och berättar hur hon började arbeta med mink på 1960-talet.

– Det var när jag flyttade till Danmark med min man. Jag matade och gjorde rent i burarna, säger hon och försvinner ut ur köket.

Minuten senare sveper hon in iklädd en kappa av brun minkpäls från gården.

En familjetradition har gått i graven. Sten har fått jobb på en firma som tillverkar bränslesystem, Birgit utbildar sig till pedagog.

Hur ser ni på regeringens agerande i minkfrågan under pandemin?

– De tog ett förhastat beslut och borde ha lyssnat på experterna. Samtidigt är det lätt för oss avlare att säga. Det är ju inte vi som hade behövt ta ansvar om viruset hade muterat och Danmark hängts ut ännu mer.

– Och oavsett vilket får vi ändå inte tillbaka vår mink, säger Sten Holst.

Läs mer:

Minkfarmaren: ”Ingen vet ju hur smittan sprids mellan gårdarna”

”Mink-gate” danska statsministern Mette Frederiksens svåraste kris