Tanken är att digitaliseringen ska ge de äldre mer frihet – och personalen möjlighet att använda mer tid till mänsklig omvårdnad. Det som personalen kallar ”de varma händerna”.

Ett tydligt exempel är de trygghetskameror som sätts upp alltmer inom äldrevården i Skellefteå:

– Det handlar om tillsyn framför allt på natten. Personalen kan ha koll på distans via till exempel en mobiltelefon och behöver inte åka ut bara för att kolla så att allt är bra - och dessutom riskera att väcka personen, säger verksamhetsutvecklaren Lisbeth Johansson.

Hon berättar också om en medicinrobot, som gör att man själv kan trycka fram sina tablettpåsar men som också larmar om man glömmer medicinen. Om Google-appen som gör att en en sjuksköterska på distans kan hjälpa hemtjänstepersonal att bedöma en fallskada. Och om de allt populärare gps-armbanden:

– Framför allt används de för positionering. De anhöriga känner trygghet när de kan se var föräldrarna är, samtidigt som personen kan vara mer självständig och fysiskt aktivt säger Lisbeth Johansson.

Västerbotten har stor läkarbrist, så därför ska telemedicinen in i äldreomsorgen också. Från och med nu i mars ska en doktor i Malaga ”gå ronden” med specialistsjuksköterskan Kerstin Eriksson på ett korttidsboende på andra sidan älven. Kontakten sker via en Ipad:

– Doktorn kan om det behövs prata direkt med patienten och ger mig kontinuitet – jag talar med en läkare i stället för att ha kontakt med flera olika, säger hon.

Ejja Häman Aktell är vård- och omsorgschef i Skellefteå. Hon basar över 2.500 medarbetare och en budget på 1,1 miljarder. Som ett stort svenskt företag, men med med andra förutsättningar. Hon beskriver dem med två tydliga rörelser.

Först vinklar hon armen rejält uppåt:

– Demografin skenar så här! Vi har 11 stycken 100-åringar, 640 personer är 90 plus.

Sedan rör hon handen svagt neråt, som om hon studsade en boll:

– I år har vi ett omställningskrav på 40 miljoner – nej, vi säger inte besparing.

Skellefteå speglar väl den allmänna trenden: Sverige kommer att ha drygt 250.000 fler 80-plussare om tio år, 50 procent mer än i dag.  Det kommer att bli tufft för kommunernas ekonomi, samtidigt som de redan i dag har svårt att rekrytera personal. 

– Vi har hittills lyckats rekrytera medarbetare, men vi har stora pensionsavgångar fram till 2030 – och nu får vi konkurrens om arbetskraften från Northvolts nya batterifabrik, säger Peter Näsström, verksamhetschef för hemtjänsten.

Han är en av dem som de senaste åren drivit följande resonemang: Med mindre pengar behöver vi ny teknik för att kunna använda den mänskliga omvårdnaden på rätt ställen. 

– Vi har varit nyfikna helt enkelt, och har snabbt fått testa nya saker.

Ejja Häman Aktell hyllar en ”modig socialnämnd”, för här handlar det om att använda tekniken för personer med ”nedsatt beslutsförmåga” på grund av till exempel en demenssjukdom. Då är man genast ute på ett juridiskt gungfly.

– Vi har lagt ned mycket resurser på att utreda vad vi får göra, och nu har vi ett arbetssätt och en checklista där vi väger behovet av skydd och trygghet mot den personliga integriteten. Om inte lagen är tydlig får vi göra etiska överväganden, säger förvaltningsjuristen Jenny Forsell.

Skellefteå tror på digitala hjälpmedel för att de äldre ska kunna leva sitt liv hemma så länge som möjligt, för att locka personal och effektivisera arbetet. I år är det dags för en stor teknikupphandling:

 – Vi vill inte bara beställa prylar, utan få hjälp med tekniska lösningar utifrån speciella omvårdnadssituationer. Det är inte helt lätt att få med leverantörerna på det resonemanget, säger Ejja Häman Aktell.

Men teknik är inte bara trygghet, det kan vara upplevelser också – det gillar Bosse Giese. Vi möter honom på vård- och omsorgsboendet Dammen, med VR-glasögonen på:

  – Jag har åkt skidor i USA, det var häftigt. Jag har varit i Skottland och på Irland, då tog jag en sväng förbi London på vägen hem. Jag har testat fiske också, men det var så där.

Den före detta försäljaren har inte någon demenssjukdom som de flesta andra på boendet, men en sjukdomskatalog som kräver ständig omsorg:

  – Jag har väl haft en 5-6 hjärtinfarkter, har gjort en bypass-operation och har diabetes. Kol också, förresten, säger han och pekar mot andningsmaskinen borta vid sängen.

Han är 63 år, säger att han bor i ”dödens väntrum”, men han gör det med ett garv.

  – Jag har ju en moped, kan röra mig hur jag vill. Då och då drar jag ned på stan och tar en fika med kompisar.

Dammen har under nästan tre år varit en testbädd för digitala hjälpmedel. Boendechefen Viktoria Albertsson Kaisto sammanfattar:

  – Vi har sparat mycket tid på att undvika dubbelarbete och genom att så att säga stoppa in lösa papperslappar och analoga kalendrar i appar. Då kan vi i stället ge mer mänsklig tid till dem som bor här.

I undersköterskornas mobiler finns en daglig planering för varje individ, med personliga noteringar som ”hon gillar hårdbrödmacka med ost, men äter bara halva” eller ”han behöver hjälp med tandkrämen men borstar själv”. Den livsviktiga medicineringen signeras digitalt, börjar det bli ont om läkemedel trycker undersköterskan på knappen ”begär påfyllning” i mobilen. 

Här finns gps-lösningar, här finns trygghetskameror som är kopplade till rörelsesensorer hos dem som har särskild risk för att falla. Här görs digitala inkontinensutredningar. 

Med hjälp av sensorförsedda inlägg mäts under tre dygn hur mycket och när på dygnet en person kissar. DN:s reporter fattar inte vitsen direkt, för undersköterskan Linnea Wikström är det bara helt självklart:

 – När vi vet hur mönstret ser ut kan vi hitta rätt skydd eller helt ta bort dem och i stället gå dit och hjälpa dem med toalettbesöken.

 Läs också: Ny teknik kan lösa kris i äldrevården