– De här siffrorna ligger i underkant. Vi vill absolut inte anklagas för att överdriva, därför är vi väldigt försiktiga i våra uträkningar, säger Ingvar Nilsson som är en av författarna.
Ingvar Nilsson och Eva Lundmark-Nilsson har i mer än 30 år forskat kring ekonomiska kostnader av sociala problem. Resultaten släpps i en rapport som beställts av Fryshusets Centrum för Information om Destruktiva Subkulturer, Cides. Rapporten granskar vit makt-miljön och syftar till att visa vikten av förebyggande arbete och underlätta för människor att lämna gängmiljön.
Att sätta en prislapp på extremism och gängkriminalitet är inte gjort i en handvändning. Under många års studier av utanförskapets ekonomi har forskarna byggt upp en priskatalog över vad olika företeelser kostar samhället – från rån och misshandel till polisundersökningar och rättegångar. Sammantaget finns det 250 olika poster som har prissatts.
– Om brottet är misshandel som leder till att en person allvarligt skadas och behöver hjälp varje dag resten av sitt liv så kostar det samhället 25 miljoner kronor. Är det misshandel som åsamkar en dold hjärnskada som gör att offret inte kan fungera och arbeta som tidigare så kostar det 5-6 miljoner kronor. Det är enorma summor, förklarar han.
Mest kostar extremismen. En person inom till exempel vit makt-rörelsen beräknas belasta samhället med kostnader om två miljoner per år.
Som del i forskningsarbetet intervjuas tidigare gängmedlemmar individuellt och får sedan delta i workshops där man går igenom gemensamma exempel för att försöka sätta en prislapp på ett helt händelseförlopp. Kostnaderna berör olika samhällssektorer och gäller såväl förövare som offer och tredje part. Ett livslångt utanförskap för en enda person kan uppgå till 10 miljoner kronor. De samlade samhällskostnaderna för ett kriminellt gäng på 15 personer som är verksamt under lika många år uppskattar forskarna till nästan en halv miljard kronor.
Exakt hur många kriminella gäng som finns i Sverige kan inte Ingvar Nilsson uppge. Men han tror att det rör sig om minst några dussin eftersom välkända gäng som Bandidos och Hells Angels har lokala "dotterbolag".
Att få en enda gängmedlem att lämna den kriminella världen är därför mer än lönsamt för samhället. Fryshuset i Stockholm bedriver flera förebyggande verksamheter mot utanförskap.
Camila Salazar på Cides konstaterar att de ekonomiska vinsterna för samhället är betydligt större än kostnaden. I Fryshusets verksamheter, som förutom Cides består av Exit och Passus, kan kriminella och extremister få hjälp att bygga ett nytt liv.
– Kostnaden ligger på ungefär nio miljoner per år totalt, och bara Passus har hjälpt 50–60 personer. Om var och en av dem kostat 23 miljoner är ju det här inga pengar, säger Camila Salazar.
Exit har sedan starten 1998 hjälpt närmare 700 personer med att komma ur nazistiska och rasistiska miljöer, enligt rapporten. Passus använder samma metod som Exit, men vänder sig till kriminella och startade 2010. Cides jobbar med samma frågor på ett övergripande plan, med föreäsningar, utbildningar och lobby.
Till nästa år saknar Cides och Passus finansiering, därför har man beställt rapporten för att får en överblick av vad verksamheten ger samhället i ekonomiska termer.
– Det handlar om att välja vad man satsar på, om man ser det som en långsiktig investering eller väljer att betala senare när de här personerna sitter hos kriminalvården. Rapporten visar att kriminalvåden är extremt dyr, de rättsliga processerna är extremt dyra, och dessutom förlorar samhället på människor som inte kommer in i arbete, säger Camila Salazar.
Ingvar Nilsson är trots allt positiv till att fler och fler kommuner investerar i sociala satsningar som arbetar förebyggande mot gängkriminalitet. Det som krävs för att politikerna ska ändra sig, menar han, är bättre information. Malmö beslutade nyligen att satsa 50 miljoner kronor och Norrköpings kommun 40 miljoner, när de tagit del av siffrorna.
– Kommunerna har haft för dåliga beslutsunderlag. De är i många fall villiga att ändra sig och satsa på förebyggande arbete när de ser våra uppgifter. Det är uppmuntrande, säger Ingvar Nilsson.
