Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-24 04:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/swedbanks-miljardharva-stanker-pa-sparbankerna/

Ekonomi

Swedbanks miljardhärva stänker på sparbankerna

Ola Möllberg, vd på Bjursås Sparbanken. Foto: Pernilla Wahlman

Samtidigt som Swedbank har dragits in i miljardhärva av svarta pengar lever sparbankerna – som en gång var grunden till storbanken – på den lokala marknaden. Personalen i Norrbärkes sparbank stoppade exempelvis nazister som kunder.

– Det upptäckte vi utifrån vår lokala kännedom, säger vd Mats Larsson.

DN har talat med flera sparbanks-vd:ar som ifrågasätter storbankens expansion.

Rätta artikel

Den folkliga sparbanksrörelsen är det som fött den numera penningtvättsanklagade och internationella storspelaren Swedbank. Avståndet mellan dem nu för tiden är kanske större än någonsin – ändå förknippas de fortfarande med varandra. 

Vanligtvis är det kanske inte så farligt för de små och ofta lokala sparbankerna. Men när det stormar runt Swedbank som det gör nu kan det bli ett problem för vissa av dem. 

Vi har fått en del funderingar från kunder som undrar vad som händer med deras besparingar nu och om de måste agera på något sätt. Det är en vanlig missuppfattning, säger Ola Möllberg, vd på Bjursås Sparbank.

– Det är just när sådana här saker inträffar som det är ett bekymmer. Det är vårt gemensamma varumärke som blir nedfläckat, säger Mats Larsson, vd på Norrbärke Sparbank.

Han syftar på det som pågått de senaste två–tre veckorna, den påstådda miljardpenningtvätten som uppdagats.

– Det är alltid en lång förklaringssträcka när man ska reda ut varför vi inte är samma bank som dem och man ser hur frågetecknen växer i ansiktet på folk när man sätter igång, säger Mats Larsson.

Även i Bjursås utanför Falun, på Sveriges nionde minsta sparbank, dyker frågorna upp.

– Vi har fått en del funderingar från kunder som undrar vad som händer med deras besparingar nu och om de måste agera på något sätt. Det är en vanlig missuppfattning, säger Ola Möllberg, vd på Bjursås Sparbank. 

– Vi skulle inte klara oss utan det stöd vi har från Swedbank i vårt samarbetsavtal om it-tjänster och utveckling. Men själva bankverksamheterna driver vi ju på egen hand, förklarar han.

Men den gemensamma bakgrunden bankerna emellan gör att det trots allt inte är så förvånande att kopplingen görs. 

Foto: Pernilla Wahlman

Den flera hundra år gamla folkrörelseidén om sparbankerna bygger på lokal förankring och tanken om en bank där även de fattigaste kan spara och få ränta på sina pengar. Den första dök upp i Göteborg på 1800-talet och med åren blev de hundratals.

Sparbankerna har inget eget vinstintresse utan överskottet ska stanna kvar lokalt för att gynna den egna orten, snarare än att gå till bonusar och stora aktieutdelningar. 

För att skydda grundtanken har bankerna ett antal huvudmän i stället för aktieägare som står över styrelsen. Tanken är att de ska representera folket och driva kundernas intressen. 

Hälften av dem väljs av kommun- eller landstingsfullmäktige och resten plockas i sin tur ut av de andra huvudmännen.  Ofta är det folk från det lokala näringslivet eller människor som av andra anledningar har örat mot rälsen i närområdet.

Vi hade inte samma syn på det. Särskilt inte jag som hade jobbat i Lettland tidigare och kände till kulturen. Men så var miljön på den tiden, de kunde bäst och visste hur allt skulle göras, säger Mats Larsson, vd på Norrbärke Sparbank, om Swedbanks expansion i öst.

Det är ur den världen Swedbank har växt fram. Efter finanskrisen på 90-talet gick flera av sparbankerna ihop och bildade Sparbanken Sverige AB, som efter ytterligare en fusion några år senare blev Föreningssparbanken.

I samband med det blev de också en av landets största banker. Men en bit in på 2000-talet ville men ha mer och började snegla österut. Namnbytet till Swedbank 2006 var ett tydligt tecken på de internationella ambitionerna.

Bland annat var det dåvarande styrelseordförande Carl Eric Ståhlberg som såg stora möjligheter i de baltiska länderna. Det första steget blev att köpa baltiska Hansabank med filialer i Estland, Lettland och Litauen. 

– Det var aldrig någon kritik som lyftes offentligt, men det konstaterades bland sparbankerna på den tiden att Swedbank tyckte gräset var grönare på andra sidan, säger Mats Larsson som verkat över 30 år i sparbankssfären.

– Vi hade inte samma syn på det. Särskilt inte jag som hade jobbat i Lettland tidigare och kände till kulturen. Men så var miljön på den tiden, de kunde bäst och visste hur allt skulle göras, säger Mats Larsson.

Affärsmässigt fick Carl Eric Stålberg dock rätt. Drygt tio år senare har Swedbank i dag omkring 3,5 miljoner kunder i Baltikum och en närmast dominerande ställning tillsammans med de andra svenska storbankerna. 

Men det är också där misstankar om storskalig penningtvätt bubblat upp de senaste veckorna. Det har inte bara gjort att sparbankerna i Norrbärke och Bjursås behövt förklara kopplingen till Swedbank för kunderna. Telefonerna har också börjat ringa.

– Det gäller egentligen oavsett om det är Swedbank eller någon annan storbank som gjort något. Då ringer kunder som vill vara hos oss i stället för de tycker vi känns tryggare och framför allt lokala, säger Ola Möllberg.

Bjursås Sparbank har 15 personer anställda och ungefär 8.000 kunder, alla från närområdet. Likaså har Norrbärke Sparbank bara lokala kunder, runt 15.000 stycken. Swedbank har 15.000 anställda och sju miljoner kunder i Sverige och Baltikum. 

– Norrbärkes sparbank är ju flugskitar på den finansiella himlen. Samtidigt skulle vi inte kunna existera om inte vi hade det här historiskt upparbetade samarbetet med Swedbank där vi gemensamt byggt upp hypoteksbolag, kortbolag, it-verksamhet, säger Mats Larsson. 

Men trots storleksskillnaden och den hjälp sparbankerna fått har ”flugskiten” Norrbärkes sparbank ett kontrollverktyg som Swedbanks datorer har svårt att mäta sig med – lokalkännedomen. 

Ett tydligt exempel på det är när Nordiska motståndsrörelsen för två år sedan kastades ut från sparbanken i Norrbärke. De hade inte tvättat pengar men flera privatkunder i banken hade identifierats som ombud för organisationen. 

– Jag kan inte specifikt gå in på det men man använde banktjänster på fel sätt. Det upptäckte vi utifrån vår lokala kännedom. Där fanns ingen hjälp av några system utan det är ett grovarbete bara vi i personalen kunde göra, säger Mats Larsson. 

Ewa Andersen, vd på Sparbankernas riksförbund, vill inte prata om händelserna runt Swedbank. Men i ett sms till DN skriver hon:

”Respektive bank har sina egna varumärken. Uttalandet om att det svärtar ner varumärket ”sparbank” är inget jag kan ställa mig bakom. Varje sparbank har sitt eget varumärke, värnar och arbetar utifrån det och står starka inom sina verksamhetsområden.” 

Läs även: De svenska bankernas ödesdigra äventyr i öst  

Läs även: Browder anmäler Swedbank för penningtvätt