Arbetsgivarna inom industrin lade på fredagen sitt bud för nästa avtalsperiod. Det ligger på 1,4 procent per år. Därmed är det upplagt för en hård strid, som kommer att avgöra lönerna för miljontals svenskar.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-28 05:18
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/upplagt-for-hard-strid-i-avtalsrorelsen/
Ekonomi
Upplagt för hård strid: Avtalsparterna står långt i från varandra
– Vår bedömning är att det här är vad den svenska industrin tål, om vi ska hävda vår konkurrenskraft. Omvärlden är tuff - med ett stort fall i industriproduktionen i EU, den kinesiska tillväxten är lägre än på länge, prognoserna visar en ökad arbetslöshet i Sverige.
Det säger Jonas Hagelqvist, vd i IKEM, vars medlemsföretag har 70.000 anställda, bland annat inom läkemedelsindustrin. Han framträdde på fredagen tillsammans med tre andra arbetsgivarorganisationer inom industrin som går fram med samma krav.
– Detta är ett rambud på 1,4 procent som gäller alla kostnadssökningar, lön och annat. Vi kan tänka oss ett treårigt avtal, fortsätter han.
Men alla vet ju att avtalet kommer att hamna nånstans mellan ert och motpartens bud till slut?
– Vi vill hitta en lösning som ligger på den här nivån. Särskilt oroande är den ökande arbetslösheten, säger Jonas Hagelqvist.
Så det är upplagt för tuffa förhandlingar fram till 30 mars, när det nuvarande treåriga avtalet löper ut. För gapet till arbetsstagarnas bud i höstas är stort.
Då krävde fem industriförbund med 1,1 miljoner medlemmar, i ett gemensamt krav löneökningar på 3,0 procent för ett ettårigt avtal, samt fortsatta avsättningar till delpension och en låglönesatsning. Ett av förbunden är IF Metall, vars ordförande är Marie Nilsson:
– Det här är förstås på tok för lågt, det räcker inte ens till att höja reallönerna. Våra medlemmar har varit med om att ge industrin en god utveckling de senaste åren och borde få en del av den. Det verkar ju inte saknas pengar - när man ser hur flera företag höjer sina aktieutdelningar, kommenterar hon.
Det är parterna inom industrin som sätter det så kallade ”märket” på den svenska arbetsmarknaden, som sedan ska vara vägledande för andra branscher. Motivet är att exportberoende företag måste klara sin konkurrens.
Ni krävde 2,8 procent för tre år sedan, när det ännu rådde goda tider, men 3 procent nu när vi ser en avmattning?
– Vi ställer inte lönekrav utifrån kortsiktiga prognoser - vi kräver inte mer vid högkonjunkturer och inte mindre när det går sämre. Då var det läge att hålla igen några år efter högkonjunkturen, nu är det dags att takta upp lite. Svensk industri står sig bra, vi har en avmattning men från väldigt höga nivåer, och det finns tecken på att botten är nådd, säger Marie Nilsson.