Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Valutavalet splittrade samhället

Folkomröstningskampanjen om euron 2003 delar Sverige i två oförsonliga läger, en ja- och en nejsida. De som hamnar på ”fel” sida får gliringar, inte minst om de tillhör näringslivet. För som alla mynt har också euron två sidor.

Den 26 juli 2003 är en lördag. Regnet strilar ner i Simrishamn. Cirka 300 åskådare trotsar det usla vädret för att lyssna till Bo Lundgrens sommartal, hans sista som partiordförande. Talet blir en enda lång plädering för ja till euron.

Några veckor senare håller Socialdemokraterna valupptakt i Upplands-Väsby, norr om Stockholm. 600 partikamrater ser hur Göran Person tar av sig i skjortärmarna. S-ledaren argumenterar hårt för euron. Aldrig, aldrig skulle han rekommendera ett ”ja” om han inte var övertygad om att ekonomiska skäl talar för övergång till euron.

Samsynen mellan M- och S-ledarna är total, men Sverige är splittrat. Eurodebatten skär igenom familjer, klyver partier, delar stad och landsbygd – och den öppnar sprickor i näringslivets vanligtvis så homogena fasad.

Valpropagandans överord haglar, statistik för och emot euron sköljs över medborgarna. 92 procent av börsbolagens direktörer tänker rösta ja till svenskt deltagande i eurosamarbetet, uppger en enkät.

Sven Hagströmer blir en av få näringslivsprofiler som öppet säger nej till euron. Den gamle Trelleborgchefen Rune Andersson blir en annan och Ratos-chefen Arne Karlsson en tredje. Näringslivskamrater på ja-sidan tittar snett och frågar hur det känns att ingå ett sällskap bestående av vänster- och miljö­partister.

Drygt en vecka kvar till omröstningen tar Leif Pagrotsky, s-regeringens näringsminister, bladet från munnen. Det sker inför hundratals elever i Munkebäcksgymnasiet i Göteborg.

– Jag tänker rösta nej nästa söndag och det gör jag för att jag inte är övertygad om de risker som jag ser står i proportion till de fördelar som finns att vinna, förklarar näringsministern bland annat för eleverna.

Nejsidan har fått sina trumkort.

Söndagen den 14 september ska svenskarna svara på frågan ”anser du att Sverige ska införa euron som valuta?” Tre dagar återstår när utrikesminister Anna Lindh dör efter ett knivöverfall på varuhuset NK i Stockholm.

Det oförsonliga debattläget tystnar. Sverige sörjer. Drygt åtta av 10 röstberättigade tar sig ändå till valurnorna. Kronan segrar över euron med procentsiffrorna 55,9 mot 42,0.

Valanalyser visar snart att mordet på Anna Lindh inte får någon påverkan på valutgången. Striden vanns av nejsidan redan under senvåren 2003, visar 2003 års folkomröstningsundersökning.

När Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström ser tillbaka på eurostriden konstaterar han det förekom många överdrifter i argumentationen. Men någon ”ko på isen” på grund av det tydliga nejet blev det inte.

– Kronan har gynnat oss och stärkt vår trovärdighet under de år som gått. Men på sikt är det viktigt att Sverige ändå byter till euro. Den inre marknaden riskerar annars att fragmenteras och det är en nackdel för Sverige som ett litet land, säger Urban Bäckström i dag.

Ja-sidans bästa argument

1. Räntan – blir lägre

2. Trygghet – euron ger stabilitet

3. Handeln – under­lättas

4. Valutaoro – ökar utan euro

5. Utanförskap – Sverige riskerar inflytande över EU och blir ett av få länder utan euro.

Nej-sidans bästa argument

1. Arbetslösheten – blir högre

2. Inflationen – blir högre

3. Tillväxten – blir lägre

4. Inflytandet – begränsas ("när besluten fattas av oavsättbara direktörer i Frankfurt bakom stängda dörrar").

5. Skatterna – blir en gemensam EU-skatt.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.