Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 16:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/vi-kommer-att-bosatta-oss-dar-maten-produceras/

Ekonomi

”Vi kommer att bosätta oss där maten produceras”

Bild 1 av 3 Arkitekten Gert Wingårdh, till höger, är flerfaldig vinnare av Kasper Salin-priset. Här diskuterar han framtidens arkitektur med arkitektstudenten Agnes Rosengren.
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 2 av 3 Gert Wingårdh.
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 3 av 3 Agnes Rosengren.
Foto: Nicklas Thegerström

Vad kännetecknar en modern stad – och hur ser den ut i framtiden? Prisvinnande arkitekten Gert Wingårdh diskuterar ämnet med arkitekturstudenten Agnes Rosengren över en lunch. 

Rätta artikel

Vad är en modern stad för er?

Agnes: Vad jag önskar av en modern stad, en framtidsstad, är att den är mer grön. Biltrafik känns förlegat. Vi måste gynna kollektivt resande. Jag ser även gärna mer feministisk stadsplanering. Det finns många fotbollsplaner och skateboardparker, aktiviteter som framför allt pojkar sysslar med i dag. Offentliga utrymmen har historiskt sett varit maskulina.

Gert: I staden Ur i forntida Mesopotamien, världens största stad år 2.019 f. kr. med 65.000 invånare, var husen byggda på ett sätt så att de hade varit lätta att inreda med moderna möbler. Mycket gamla städer, som Damaskus i Syrien, har lyckats anpassa sig efter extremt många nya teknologier. Stockholms äldsta del, Gamla stan, är på sätt och vis den modernaste nu eftersom det inte går att ta sig fram med bil där.

Agnes: Menar du att cirkeln sluts?

Gert: Så stora växlar drar jag inte. Jag menar att man alltid bygger utifrån någon form av ekonomiskt paradigm, men sedan kan husen komma att användas till någonting annat. Byggnader måste inte vara så extremt funktionsanpassade.

Hur bygger man för framtiden – och hur löser vi bostadskrisen?

Gert: Jag tog upp Ur för att visa att vad människor gör är bestående över tid. På den tiden hade man kanske fler barn och flera generationer levde tillsammans, men sättet som vi lever i dag, med nästan 70 procent singelhushåll, har vi gjort under en väldigt kort tid.

Agnes: Intressant.

Gert: Jag ritar väldigt många ettor och tvåor just nu, bland annat i planerade höghusen Tellus Towers i Stockholm, och tänker att jag eventuellt begår ett stort strukturellt fel. Sådana lägenheter kanske inte alls kommer att efterfrågas om 50 år.

Agnes: Samtidigt är jag inte säker på att vi kommer att återgå till klassiska familjekonstellationer.

Gert: Det är inte riktigt vad jag menar. Jag tycker mig se en tendens att folk återigen vill bo kollektivt, fast inte nödvändigtvis med familjen.

Agnes: Jag tror att många som lever själva i dag tycker att det är ensamt. Jag har bott i många olika former och gör det nu i ett kollektiv. Det är superhärligt, men tyvärr finns det få lägenheter där man kan göra det.

Gert: Det finns 4,8 miljoner bostäder i Sverige, en bostad per varannan person. Snittytan per individ är 42 kvadratmeter, vilket är mycket internationellt sett. Det pekar på en omfördelningsproblematik. I miljonprogrammen är det en stor trångboddhet, men inte på annat håll. Vi måste kanske inte bygga massa nya lägenheter. Problemet handlar mer om fördelningspolitik.

Agnes: Snedfördelningen är inget nytt. Det finns för få lägenheter för ett rimligt pris.

Gert: Jag tror att vi måste bygga med långa tidsperspektiv och vi ska absolut inte spara på kvaliteten. Att bygga snabbt och billigt är dyrt i längden!

Gert: En annan fråga är infrastrukturen. Tellus Towers parasiterar på sätt och vis på existerande tunnelbaneinfrastruktur. Vi kan inte bygga så här mycket utan att utveckla infrastrukturen.

Hur ska boendesegregation motverkas?

Agnes: Det är en svår fråga som lätt blir politisk.

Gert: Ja, det är det. Men det hade exempelvis varit bra om det var enklare att göra boendekarriär i förorten. Ett problem i dag är att om man bygger väldigt billigt, så skapar det en psykologisk effekt där de boende känner att deras hem inte är så mycket värt.

Agnes: Det finns så klart inte en, enskild lösning. Men jag tror att det hade hjälpt om vi blandade upplåtelseformer och prisnivåer mer, så folk med olika inkomst kan bo i samma område.

Gert: Det optimala hade varit olika priser i ett och samma hus, till exempel att var tredje lägenhet är billigare. På så vis slipper man stigmatiseringen med ett helt hus för ”social housing”.

Hur bygger man hållbart?

Gert: Det mest hållbara huset är ett som inte rivs. Se till husen på Strandvägen i Stockholm, där finns inga plan att riva dem. De har underhållits kärleksfullt.

Agnes: Jag är mycket för kollektivt planerade hus. Att dela resurser är hållbart. Varför ska alla ha varsitt kök, till exempel?

Gert: Många fler människor skulle vilja dela boende, tror jag. Etagevåningarna på Strandvägen hade passat perfekt som kollektivboenden! Ett kök och en jäkla massa rum.

Hur uppkopplat bor ni själva?

Gert: Inte särskilt. Jag anser att det är problematiskt med allt för uppkopplade hem. Det leder på olika sätt till mer övervakning. En bil har i dag åtta sorters kameror som mäter var den är.

Agnes: Jag hade gärna haft en uppkopplad espressomaskin. Men annars inte mer än andra, tror jag.

Vilka är de största utmaningarna för framtidens städer?

Gert: Livsmedelsförsörjningen. Historiskt har städers storlek varit kopplade till hur mycket mat som kan produceras. Det och energiförsörjningen bestämmer hur stora städer kan bli.

Agnes: Jag ser frågan mer ur ett socialt perspektiv, hur segregation sätter olika etikett på olika stadsdelar och drar isär städerna.

Gert: Sådant förändras. Södermalm var fattigt förut, men är det inte längre.

Agnes: Det handlar ju om att människor inte har råd att bo kvar där. Risken är att problemen i staden skjuts undan till förorterna.

Hur ser framtidens stad ut?

Agnes: Ny teknik kommer att möjliggöra uttryck som tidigare hade varit otänkbara. Med 3D-printing av betong och robotteknik kommer vi att kunna skapa komplexa former. Jag tror att framtida byggnader blir mer ornamenterade.

Gert: Vi kommer att använda luftrummet för förflyttning och bosätta oss i natursköna områden eller nära där maten produceras. Världens befolkning kommer även stabilisera sig, så det finns gott om platser att bosätta sig på.