Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-19 09:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/-jag-blev-en-battre-skadespelare-nar-jag-fick-barn/

Familj

” Jag blev en bättre skådespelare när jag fick barn”

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Han spelar alltifrån skräck till musikal och står lika gärna på scenen som framför filmkameran. Thomas Hedengran är skådespelaren som inte är rädd för att göra bort sig, och som tycker att mod är att tacka ja.

Han är ingen kändis, Thomas Hedengran. Snarare hamnar han i kategorin av skådespelare som får folk att haja till och fundera på om det var en granne eller en gammal kompis som passerade på gatan. Det är följden av en lång skådespelarkarriär som inte förknippas med huvudroller och inte heller med något fack, vare sig det gäller genrer eller rolltyper.

Thomas har rört sig mellan så vitt skilda produktioner som filmen ”Jägarna” och julkalendern, Anna Holt-deckare och Galenskaparna och After Shave. Däremellan kan han klämma in både fars och revy. Han har nyligen spelat Östersundsrevyn, och nu repeterar han farsen ”Stulen kärlek” på Lisebergsteatern i Göteborg.

Nyligen belönades han vid skräckfilmsfestivalen Screamfest i Hollywood. Priset fick han för rollen i vikingafilmen ”Draug”.

När är man som modigast som skådespelare?

– När man tackar ja, haha. Det är lite det som är tjusningen. Det är alltid bra att vara lite nervös, så att man skärper sina sinnen.

Är någon genre svårare än andra?

– Ja, humor kan vara svårt. Fast jag tycker att jag är ganska bra på det. Som Carl-Gustaf Lindstedt sa en gång, det svåra med humor är att man inte kan spela rolig, utan man måste vara rolig. Och antingen har man det eller så har man det inte. Försöker man spela rolig blir det oftast patetiskt och inte trovärdigt.

Lusten till skådespeleriet väcktes när ett filmteam kom till uppväxtorten Sveg i Härjedalen. Tv-serien ”Katitzi” (1979) skulle spelas in, med skådisar som Kjell Bergqvist och Janne ”Loffe” Carlsson, och Thomas blev nyfiken. Efter gymnasiet och FN-tjänstgöring på Cypern och i Libanon bestämde han sig för att prova. Han sökte in till Calle Flygares teaterskola och sedan dess har han frilansat i yrket.

En filmroll på engelska skulle han inte ha något emot. Men ”en bra roll är en bra roll”, som han säger. Genre är inte avgörande. I ett par filmer på senare år har han gestaltat personer som funnits på riktigt. I ”Borg” gjorde han ett porträtt av tv-profilen Lennart Hyland. Sådana roller kräver inte nödvändigtvis porträtt­likhet, menar Thomas Hedengran. Som skådespelare kan man leta efter en ton hos personen, ett sätt att röra sig eller att prata. Hittar man rätt kan porträttet bli likt i alla fall.

– Det gäller att ha ett öppet sinne och våga utforska olika delar av ­karaktären. Och att man har bra medspelare så att man lyfter varandra, ett teamwork.

Han bor sedan många år i Stockholm, men mammans barndomshem i Härjedalen har han kvar. Dit åker han för att hämta andan emellanåt. Lugnet och snön ger ny energi.­

Med hälsan och nyfikenheten intakta är 55 en bra ålder, tycker han. Att vara pappa har också hjälpt ­honom att inta en välgörande prestigelös hållning till arbetet.

– Jag tycker att jag blev en bättre skådespelare när jag fick barn. Man är inte lika nojig. Det finns andra grejer som är viktigare här i livet än att man råkar göra bort sig.

Som pappa till en dotter och en son har han också haft anledning att tänka till om skillnader mellan könen. Han har engagerat sig mot mäns våld mot kvinnor och är aktiv i UN Womens internationella kampanj Heforshe, som arbetar för global solidaritet med jämställdhetsfrågan.

– Det här att flera kvinnor blir ihjälslagna i hemmet bara under julhelgen. Det måste vi få stopp på, och det måste vi göra tillsammans, män och kvinnor.