Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-16 15:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/aldrig-ett-gig-utan-anna/

Familj

Aldrig ett gig utan Anna

Bild 1 av 2
Foto: Eva-Karin Gyllenberg
Bild 2 av 2

Han är rätt less på Dagny, men Anna kommer artisten Lalla Hansson aldrig någonsin att tröttna på. ”Anna och mej” står i en klass för sig. 

Lalla Hansson har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger han har sjungit ”Anna och mej”. Kris Kristoffersons megahit ”Me and Bobby McGee”, som fick svensk text av Björn Håkansson och Lalla Hansson är en låt som för alltid tagit plats i svenskarnas hjärtan.

Trots att det har gått nästan 50 år sedan Lalla sjöng låten första gången och trots att den är ett ”måste” på alla konserter har han inte tröttnat på den.

Detta ”måste” är Lallas eget. Han kan inte tänka sig ett gig utan Anna. Förmodligen inte publiken heller. Han har inget emot att publiken sjunger med i den eller i Owe Thörnqvists ”Dagny”. Annars är han inte mycket till allsångsmänniska. Sånt får andra sköta, säger han när vi träffas i hans röda hus med vita knutar i Nyköpingstrakten.

– Vissa tycker att jag ska stoppa in alla ”rökarna” på en gång, ungefär som en molotovcocktail, men jag gillar inte det. Jag vill jobba på ett annat sätt. Jag tycker att det är rätt mycket ytlighet i dagens popmusik.

Lalla Hansson är sig lik även om håret och skägget har blivit både gråare och tunnare, sångrösten har han kvar, liksom spelglädjen.

Att han fyller 75 är svårt att tro när han berättar om sina turnéplaner. Han verkar inte kunna tänka sig ett liv utan att lira och han kan med ålderns rätt bestämma var och när han vill jobba.

– Det är mest en fråga om hur länge jag ska orka, säger han. Jag tycker att det är skitkul att vara ute och lira. Dessutom gillar jag att köra bil och det är en fördel.

Den första turnén gjorde han med Fabulous Four, ett av alla de framgångsrika band som slogs om publiken under andra halvan av 1960-talet. Konkurrensen var hård från i första hand Hep Stars, Tages, Shanes, Hounds, Mascots och Ola and the Janglers.

Fabulous Four fick sin första framgång med ”After all”. Den skrev Lalla tillsammans med Ulf Arvidsson och den ligger Lalla varmt om hjärtat eftersom det var den första låten han var riktigt nöjd med.

– Vi var jättenära att gå in på tio-i topp, bara en halv poäng ifrån. Det var bittert, säger Lalla.

Bitterheten övergick i stolthet när låten blev en framgång som ledmotiv i Janne Halldoffs film ”Livet är stenkul”.

Vi var jättenära att gå in på tio-i topp, bara en halv poäng ifrån. Det var bittert.

Livet med Fabulous Four blev dock kort. Gruppen splittrades 1968 efter fyra år. Året därpå drog Lalla upp till Åre för att jobba i två veckor som dj på Torvtaket. Lalla blev kvar i ett halvår, ett halvår som kom att forma honom till den artist han sedan blev.

På ”Upp till Ragvaldsträsk”, första soloplattan från 1971, ligger ”Anna och mej” som första spår. Andra låtar är utländska klassiker med svensk text av Björn Håkansson och Lalla Hansson som Bob Dylans ”Mr Tambourine man””, Paul Simons ”The Boxer” och John Fogertys ”Have you ever seen the rain”.

Hur ser din publik ut?

– De flesta som kommer är nostalgiker och jag vill ju inte göra dem besvikna, säger Lalla, som är noga med att känna av publiken.

Han vill inte köra låtarna enligt ett uppgjort schema utan bestämmer allteftersom. Det enda han vet på förhand är att ”Anna” dyker upp. Liksom ”Puff the magic dragon”, en annan av hans succéer.

Lalla Hansson är en av de fyra sångare som gav sig ut på en bejublad turné i början av 2000-talet. Gruppen hette Idolerna och bestod av Lalla, Tommy Blom (från Tages), Svenne Hedlund (Hep Stars) och Lennart Grahn (Shanes). Det var nostalgi i kubik och den gamla rivaliteten var som bortblåst.

Vilket band var egentligen bäst?

Lalla funderar en stund och säger att de var bra på olika saker.

– Hep Stars var bäst på karisma och vilda scenshower med Svenne som sprang fram och tillbaka. Shanes var nog bäst instrumentalt, fast det fattade jag inte då. Hounds och Fabulous Four var bäst på stämsång och Tages hade ju hela västkusten som sitt revir. Dessutom såg de både bra ut och hade snygga kläder. Fast det hade vi i Fabulous Four också, säger Lalla, som bjuder på en låt när han sitter med gitarren på förstubron.

I dag fyller Lalla 75 och han firar med dubbla konserter, men inte på scenen utan i publiken. Dels på Eagles i lördags, dels på Mark Knopfler i morgon.

– Musik är mitt stora intresse, säger han.

Som om det inte märktes …