Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 01:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/annu-lockar-svenne-fansen/

Familj

Ännu lockar Svenne fansen

Svenne Hedlund sjunger fortfarande, men i dag går det lugnare till än på 1960-talet.
Svenne Hedlund sjunger fortfarande, men i dag går det lugnare till än på 1960-talet. Foto: Per Larsson/TT

På 1960-talet sålde Hep Stars skivor som smör och var vilda på scen. Ett halvsekel senare har sångaren Svenne Hedlund lugnat ner sig – numera växlar han mellan livet som pensionär och popstjärna.

En gång i tiden var Hep Stars kända som en röjig akt, ett långhårigt gäng med Rolling Stones som förebilder. Genombrottet kom 1965 i tv-programmet ”Drop in”, när Svenne Hedlund och kompani tog publiken med storm genom att stå på högtalarna och spela och skaka på sina långa popfrisyrer.

Numera har Svenne en ond höft och inspireras av en mer nedtonat cool gammal artisträv, Dean Martin. Han sjöng i tv sittandes på en barstol, och barstolsknepet tar även Svenne till när han då och då turnerar under namnet Hits of the 60’s.

Det är Svenne tillsammans med Lennart Grahn från The Shanes, Clabbe af Geijerstam från Ola & the Janglers och ibland även Janne Önnerud från The Hounds, som framträder med sina gamla låtar.

Det är fler än Svenne som känner av att åren har gått – även publiken brukar sitta under konserterna.

– Det är ju våra gamla fans, så de är i den här åldern. Man kan nästan se det. Det kan vara några lite yngre och då är det förmodligen några som har tagit med sig barnbarnen, säger Svenne.

Men så hittade jag världens bästa damaffär på Västerlånggatan i Gamla stan. Den sålde polotröjor i nästan alla kulörer som fanns. Så där var jag ju stamkund ett tag.

Men ”Cadillac”, ”Farmer John”, ”Sunny girl”, ”Wedding” och de andra låtarna spelar de fortfarande. Och frisyren har han kvar, liksom polotröjorna. Dessa inhandlades i en herrklädesbutik i Stockholm som hette Hollywood, men såldes enbart i de manligt sobra färgerna svart och vitt. Lite tråkigt i längden, tyckte Svenne som gillade färgprakt.

– Men så hittade jag världens bästa damaffär på Västerlånggatan i Gamla stan. Den sålde polotröjor i nästan alla kulörer som fanns. Så där var jag ju stamkund ett tag.

1960-talet var årtiondet då män och kvinnors mode började närma sig varandra, och unisex blev ett begrepp. Men äldre människor förfasade sig över unga män som lät håret växa, och somliga var rent elaka: ”gå och klipp dig för fan” kunde det låta.

– Det störde folk att man hade långt hår. Jag har alltid varit noga med mitt hår, det är snyggt och rent. Jag fattade det inte. Men det skulle helt enkelt inte vara så, förmodligen.

Frisyren har hängt med genom årtiondena. Fast lite längre var den allt i Melodifestivalen 1975. Då tävlade Svenne med sin fru Lotta och låten ”Bang en boomerang” som blev en jättehit. Duon hade tidigare haft framgångar på Tio i topp med ”Let it be” och ”Sandy”, och de fortsatte leva och verka ihop i fyra decennier, fram till skilsmässan 2014.

Men Svenne Hedlund har även haft andra samarbeten. Runt millennieskiftet hade han projektet Idolerna ihop med Lennart Grahn, Tommy Blom och Lalla Hansson. De gjorde några stora turnéer runt om landet. Över huvud taget är han tacksam och glad över att han har fått arbeta med musik hela sitt liv. Det var en dröm från det att grabbarna i Hep Stars bestämde sig för att bli så stora de bara kunde bli.

Intresset för Svenne är fortfarande stort, vilket märktes när SVT sände dokumentären ”Svenne Hedlund – en man och hans Cadillac” förra året. Programmet fick nästan en miljon tittningar, och säkerligen var många som såg den med på den tiden när Svenne var en av Sveriges största popstjärnor. Då var det vardagsmat med fans som tog sig in på hans hotellrum, eller skrikande överföll honom för att försöka dra loss en hårtuss eller en bit av kläderna som en åtråvärd souvenir.

När Svenne blickar tillbaka på den tiden skrattar han lite åt de märkliga erfarenheterna.

Det var ju på ett sätt fantastiskt. Det var en kärleksförklaring till bandet, de gillade musiken och de gillade oss, så det hörde till. Det var inte alla förunnat att ha den hysterin som var runt oss.