Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 04:58 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/dn-gratulerar-bitte-hammargren-mellanosternanalytiker/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

DN gratulerar: Bitte Hammargren, Mellanösternanalytiker

Prispengarna som Bitte Hammargren får ska gå till en bildningsresa med maken, babykläder och till Reportrar utan gränser.
Prispengarna som Bitte Hammargren får ska gå till en bildningsresa med maken, babykläder och till Reportrar utan gränser. Other: Eva-Karin Gyllenberg

Om man ska beskriva Bitte Hammargrens yrkesroll och meritlista får det inte plats så mycket mer i faktarutan. Och ännu längre blir rutan när hon i dag tar emot Arguspriset.

Bitte Hammargrens titel är skribent och ledare för Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet vid Utrikespolitiska institutet. Som sådan är hon ofta anlitad när det handlar om Mellanöstern. Inte minst i tv- och debattsammanhang. Då brukar hon tituleras Mellanösternanalytiker efter ett drygt decennium som Svenska Dagbladets korrespondent med Mellanöstern som arbetsfält. Och det är inget litet fält.

– Man kan inte prata om det som en region, säger Bitte Hammargren, som väljer ordet i plural eftersom regionerna sträcker sig från Iran i öster till Marocko i väster, från Jemen i söder till Turkiet i norr. Totalt cirka 25 länder och Bitte har rapporterat från de flesta.

Hon bodde i Beirut ett år (2008) och i Istanbul i två (2009–11), men intresset för Mellanöstern väcktes redan på 70-talet hos tonåringen från Tingsryd. Hennes dåvarande pojkvän var tysk. Tillsammans tågluffade de ner till Marocko där de tillbringade sommaren hos en marockansk familj tillsammans med andra tonåringar och fick ta del av landets traditioner och liv.

– Det här var före islamismens tid. Det sjöd av upprorsanda mot dåvarande kungen, som var en tyrann. Det öppnade mina ögon för arabvärlden, säger Bitte.

Hon berättar om hur regionerna har förändrats och om hur hon som ung bodde på Västbanken och arbetade på ett palestinskt universitet före den första intifadan.

– Det var väldigt intressant. Jag såg vad som höll på att byggas upp då och har följt hur livsvillkoren blivit ännu sämre under de senaste decennierna, säger hon allvarligt.

Bitte har rapporterat från den arabiska våren, som hon följde i land efter land. Hon lyckas ofta komma befolkningen nära i sina reportage, närmare än de flesta.

Hur bär du dig åt?

– Genom att vara nyfiken, blotta mig lagom mycket och vara uppriktig om mig själv, säger hon, men snudd på sväljer den sista stavelsen. Hon tycker att det låter alldeles för präktigt, säger hon.

För lika mycket som Bitte tycker om att intervjua människor, lika obekväm känner hon sig när det är hon som ska intervjuas. Hon styr i stället in samtalet på ordspråk som hon tror på. Särskilt det som lyder ”Högmod går före fall”.

– Det är en devis jag vill leva efter. Därför tror jag att ödmjukhet är ett bra överlevnadsverktyg, säger hon och kommer direkt in på turkiska och arabiska ordspråk:

– I deras traditioner finns det nästan ett ordspråk för varje situation, ofta rika och beskrivande, säger Bitte lyriskt .

Hennes favorit lyder, i översättning från arabiskan, ”Tålamod är nyckeln till paradiset”.

Hur är ditt eget tålamod?

– Jag kan bli väldigt otålig, men då brukar jag tänka på mig själv som den där katten som sitter och väntar utanför mushålet, säger Bitte, som har suttit fast hos säkerhetstjänsten i Syrien tillsammans med en SvD-fotograf.

– Då handlade det om att vänta och inte hetsa upp sig, att tagga ner, men inte för mycket. Man måste ju visa att de skämde ut sig om de inte lät oss gå.

Att vara rädd är egentligen ganska viktigt. För det innebär i bästa fall att man vet när det är dags att backa.

Bitte var i Libyen under revolutionen, hon var på Tahrirtorget i Kairo, i Bahrain när upproret slogs ned och hon har varit i rebellområden i Syrien.

Har du aldrig varit rädd?

– Jo, men att vara rädd är egentligen ganska viktigt. För det innebär i bästa fall att man vet när det är dags att backa.

Bitte säger att erfarenheten har lärt henne att de flesta människor ändå vill väl.

– Visst finns det människor som har onda avsikter, men då får man försöka känna det på luften.

Menar du luften eller lukten?

– Både luften och lukten är viktig inom journalistiken. Det finns en trend inom utrikesjournalistiken att bara skriva av telegram, kanske av ekonomiska skäl, men man måste känna på både luften och lukten.

Även om det luktar illa?

– Självklart. Det är det som är journalistik – att använda alla sinnen.

Bitte Hammargren

Gratuleras till: Har fått Arguspriset i humaniora på 100.000 kronor av Kungliga Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala. Ur motiveringen: ”För en humanistiskt präglad journalistik som visar på värdet av historisk, kulturell och språklig kompetens vid analysen av samtidens ödesfrågor.”

Yrke: Skribent och Mellanösternanalytiker.

Familj: Maken Per Luthander, fd DN-journalist, sönerna Rasmus med sambon Ute och Björn med hustrun Charlotte, sonsonen Jakob, två veckor.

Bor: Södermalm och stuga i Blekinge.

Intressen: Att vara utomhus. Gärna på cykel eller på längdskidor.

Äter helst: Fisk.

Dricker gärna: Te med mynta eller ett glas rött.

 

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt