Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

DN gratulerar: Jennie Adén, utsedd av Svensk hemslöjd till Årets förnyare

Foto: Ingrid Borggren

En lykta i tovad ull, burkar tillverkade av tickor som vuxit på träd och en eldstad i skiffer från hemtrakten. Jennie Adén har utsetts till årets förnyare av Föreningen för svensk hemslöjd.

Jennie Adén är en Karlstadtös med hjärtat i Söljeskogen utanför Arvika, där hon tillbringat sina somrar på en släktgård. Åtta år i Stockholm har inte på minsta vis vattnat ur dialekten och längtan efter Värmlandsskogarna finns där oavbrutet. Hon har traskat i dem sedan hon var liten, spanande efter nya fågelarter och växter.

– Både jag och min familj har alltid lagat mycket mat, så ser jag något intressant som växer så tänker jag alltid ”kan man äta det där?”. Jag ser inte skogen som något att promenera i först och främst, utan som ett ställe där man kan hämta råmaterial.

Nyligen friterade hon upp lite renlav till efterrätt, men det smakade tyvärr inget vidare.

– Jag tycker om att experimentera med råvaror. Jag har just tagit jägarexamen och då öppnas nya möjligheter. Kan man äta levern på en kanadagås? Och kan man göra något gott på älgkind? Förr tog man ju reda på allt.

Och oxkind serveras ju på trendiga krogar i Stockholm, så varför inte?

Men nu är det ju inte bara ätbart som Jennie Adén tar reda på när hon är ute i skogen. Till sitt examensarbete på Beckmans formlinje i våras formgav och tillverkade hon en kollektion med råmaterial hämtat inom en mils radie i trakten kring Sölje.

Bland annat tickor, en sorts svamp som lever som parasiter på trädstammar. De kan bli flera år gamla och är ofta stenhårda.

– Jag ville arbeta helt med lokala råvaror och gärna något som kändes oväntat. Jag plockade tickor i skogen och hackade dem i småbitar med en yxa, lät dem torka och mixade dem sedan med vatten till en gröt.

– Jag har jobbat med hantverk i hela mitt liv, och lagat mycket mat och bakat, så jag tror att jag hade rätt känsla för hur mycket vatten jag skulle ha för att massan skulle bli perfekt. Och sedan pressade jag gröten mot en form och gjorde askar.

Jag tycker om att experimentera med råvaror. Jag har just tagit jägarexamen och då öppnas nya möjligheter.

Askarna har olika färg, från kittfärgade till mörkbruna, beroende på vilken ticka det är. Vad man ska ha dem till? Tja, nipper. Eller nycklar och andra ”torra” saker. De tål inte vätska. Även om Jennie Adén brinner för att göra bruksföremål, så var examensarbetet i första hand ett materialexperiment och en process.

– Beckmans är en konstnärlig utbildning så meningen är ju att man ska ta ut svängarna. Det är kanske enda gången man har möjlighet att slippa jobba kommersiellt. Då får man passa på.

Ullmattan är tovad av ryaull med nålbundet okardad ull som lockiga ränder.
Ullmattan är tovad av ryaull med nålbundet okardad ull som lockiga ränder. Foto: Jennie Adén

För examenskollektionen formgav och tillverkade hon även en eldstad i skiffer, en tovad matta med nålbundet löst hängande, okardad ryaull i avvikande färg, två stubb-pallar och skålar i älgskinn med håret kvar. Allt från trakten kring Sölje. Allt under parollen ”Man tager vad man haver”.

Nästan alla produkter hon skapat under utbildningen, har hon tillverkat själv. Hon brinner för konsthantverket, att skapa med händerna. Under belysningskursen gjorde hon en lykta i ull och trä.

– Jag har jobbat mycket med textil tidigare, bland annat stickar jag, och ville passa på att plocka in ullen i ett oväntat sammanhang. Och jag ville göra en bärbar lykta för att kunna vara i skogen även när det är mörkt. Den ljusa, tovade ullen gav ett mjukt sken och en fin spridning av ljuset.

Blir man rik på konsthantverk? Nej. Som de flesta andra har Jennie Adén ett ”vanligt” jobb vid sidan av. Sin stora passion får hon ägna sig åt på kvällar och helger.

Alla skyltfönster är viktiga, möjligheten att få visa upp sig. Som nu i Svensk Hemslöjds butik (se faktarutan) och tidigare i september hos Svenskt Tenn (där det också ingick ett stipendium).

Stolen ”Fortuna” formgav Jennie tillsammans med Hanna Stenström i samarbete med Materia.
Stolen ”Fortuna” formgav Jennie tillsammans med Hanna Stenström i samarbete med Materia. Foto: Richard Lilja

Jennie hade också turen att få visa upp en stol under designveckan i Milano 2018, bland det allra hetaste. Stolen, en blekrosa helklädd fåtölj i form av en lyckokaka, formgav hon tillsammans med Hanna Stenström i samarbete med möbelföretaget Materia under utbildningen.

Stolen väckte mycket uppmärksamhet i Milano, men är den skön att sitta i?

– Nej, haha, det är en stenhård prototyp. Men skulle man tillverka den på riktigt, så skulle den vara mjuk. Och folk köade för att fotograferas sittande i ”lyckokakan”, säger Jennie Adén.

Jennie Adén

Gratuleras till: Har utsetts till ”Årets förnyare 2018” av Föreningen för svensk hemslöjd, samt erhållit ett arbetsstipendium.

Gör: Formgivare, slöjdare och fotograf. Examinerades ut från Beckmans formlinje i våras. I september ställdes en del av hennes produkter ut på Svenskt Tenn.

Ålder: 27 år.

Bor: I Stockholm.

Familj: Sambon Erik Smiding, föräldrarna Anette och Peter Adén i Värmland.

Senast lästa bok: ”Jag läser bara faktaböcker om skogen just nu, floror och fågelböcker.”

Aktuell: Med utställning tillsammans med fem andra unga slöjdstjärnor i Svensk hemslöjds butik på Norrlandsgatan 20 i Stockholm, den 10 till 16 oktober.