Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-03-31 01:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/dn-gratulerar-tara-moshizi-tv-programledare/

FAMILJ

DN gratulerar: Tara Moshizi, tv-programledare

SVT:s programledare Tara Moshizi gör ingenting halvhjärtat. Lust och passion är drivkrafterna. ”Jag har bestämt mig för att bara gå in i saker som gör mig större som människa.”

Tara Moshizi jobbar som moderator och frilansskribent, föreläser om mångfald och är kulturredaktör på Ica-kuriren. Men först och främst är hon programledare för ”Kulturnyheterna” på Sveriges Television.

– Jag lär mig nya saker varje dag. Jag älskar också att känna pulsen när vi sänder live till en miljon tittare. Innan kan jag gå en hel dag och vara nervös, men så fort sändningslampan tänds infinner sig ett lugn och jag blir helt fokuserad på att leverera ett bra program. Jag älskar detta enorma fokus, säger hon.

Tidigare har Tara Moshizi bland annat skrivit om popmusik och populärkultur i Aftonbladet och Expressen. Hon har även suttit i nöjespanelen i SVT:s ”Gomorron Sverige” och var bok- och filmtipsare i SVT:s ”Gokväll”.

– Både musik och läsning betyder enormt mycket för mig. Under min uppväxt i Mölnlycke sportades det mycket och jag förväntades hålla på med bollspel. Men eftersom jag inte har något bollsinne och inte var någon sporttjej kände jag mig utanför. När jag hamnade på kommunala musikskolan som elvaåring kände jag plötslig att jag hittade hem. Jag spelade i orkestern och fann en fantastisk gemenskap.

Ungefär samtidigt hittade hon till biblioteket. Där fann hon tålmodiga bibliotekarier som hjälpte henne låna så många böcker som hon orkade bära i ryggsäcken. Bland författarna som lämnade avtryck fanns Maria Gripe, vars böcker hon läste och grät.

– Jag älskade att slungas in i sagor och jag levde mig in i berättelserna. Jag har inte kommit över bokslukaråldern än, säger Tara med ett hjärtligt skratt.

– För varje bok jag läser känner jag mig rikare som människa. Läsning är också en fantastisk avkoppling, eftersom jag kan lägga mitt eget liv åt sidan och leva mig in i någon annans.

Jag insåg att min högkänslighet inte är ett handikapp utan en superkraft. Genom att acceptera min känsliga sida kan jag utveckla den och underlätta mitt liv.

Inte sällan har hon en ostbricka bredvid sig under läsningen.

– Ost är en passion i mitt liv. När jag växte upp var ostbricka den enda efterrätt som alla i familjen gillade. När jag reser fyller jag halva resväskan med ostar. Min dröm är att åka till Frankrike på osttur.

Samma passion gäller även jobbet.

– Jag har bestämt mig för att bara gå in i saker som gör mig större som människa. Lust och passion är bland mina viktigaste drivkrafter. Jag älskar mitt jobb hysteriskt mycket. Mitt yrke är en stor del av min identitet och mitt liv.

Ser du inga risker med det?

– Massor! Jag försummar allt annat och måste lägga band på mig själv för att inte glömma bort det som är viktigast i livet. Jag inbillar mig att jag har blivit bättre på det sedan jag träffade min älskade sambo. Det viktigaste i livet är kärlek, till min familj och till mina medmänniskor. Jag vill att mitt liv ska bli som en härlig romantisk kärleksfilm och handla om att älska och bli älskad.

För att förstå henne ännu bättre behöver vi känna till hennes kanske mest framträdande personlighetsdrag ända sedan uppväxten:

– Jag är en väldigt känslig person, på gott och ont. Jag blir både lätt kränkt och lätt berörd. Jag kan bli rädd av deckare, men har också lätt för att bli glad och tycka att livet är urfestligt.

Länge kämpade hon mot sin känsliga sida och försökte ”vända den rätt”. Alldeles förgäves. För fem år sedan pratade hon med vänner som var likadana och läste om högkänsliga personer. Det blev en tankeväckare.

– Jag insåg att min högkänslighet inte är ett handikapp utan en superkraft. Genom att acceptera min känsliga sida kan jag utveckla den och underlätta mitt liv. Att kunna läsa av andra människor är bra i direktsändning, men också privat.

Tara Moshizi är höggravid och väntar en son. Vad är det viktigaste hon skulle vilja ge sitt barn?

– Att se på världen med kärleksfulla ögon. Då får man kärlek tillbaka. Jag tror att den enda rikedomen som räknas i slutändan är kärlek, kärlek som man ger sina medmänniskor.