Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

DN gratulerar: Tomas och Helena Ågren, mjölkbönder

Foto: Eva-Karin Gyllenberg

Det är tur att Tomas och Helena har Thord Viklund. Det är han som har tagit hand om ladugården de senaste dagarna så att paret Ågren kunde åka till Stockholm för att ta emot en guldmedalj av kungen.

Medaljen är ett bevis på att Tomas och Helena har levererat mjölk av högsta kvalitet i 23 år.

När vi talades vid i helgen brölades det i bakgrunden. Tomas befann sig i ladugården där han av förklarliga skäl tillbringar mycket tid som den mjölkbonde han är.

– Visst finns det enklare sätt att försörja sig på, säger Tomas, men han verkar inte ha ångrat att han hoppade av snickarjobbet för att ta över föräldragården Kobacka, drygt två mil väster om Vännäs i Västerbotten.

Tomas visste vad han gav sig in på. Med modersmjölken hade han lärt sig hur viktigt det är att hålla hög kvalitet och på måndagen fick han och hustrun belöningen – även om det tog mer än 23 år. En enda anmärkning räcker nämligen för att året ska vara ”förstört” – för den som siktar på medalj av ädlaste valör.

För Ågrens del tog det närmare 30 år och Tomas vet varför:

– En gång hade vi köpt in kor av sämre kvalitet, en annan gång hade en avbytare gjort fel med fodret.

Visst finns det enklare sätt att försörja sig på.

– I slalom kan medaljen hänga på en hundradel. Här kan det avgöras av ett enstaka prov, säger Helena. Någonstans måste de sätta gränsen, men det kan vara väldigt retfullt när årsbeskedet kommer och det står att man inte klarat det.

Mumma, Fjälsi, Rara, Snövit, Ölminda, Kummin och de andra korna i besättningen på gården behöver de inte vara oroliga för eftersom Helena och Tomas har fött upp dem själva.

Vem kommer att ta över gården efter er?

– Som det ser ut så vill inget av barnen ta över, säger Helena. Men när vi var 20 hade vi inte heller några sådana planer, så det är inte så konstigt.

För drygt tio år sedan började paret fundera på om de verkligen skulle fortsätta med korna.

– Tanken var att vi skulle upphöra med mjölkproduktionen 2006. Jag hade satt mig på skolbänken. Då gjorde Tomas sig riktigt illa.

Tomas halkade på isen och slog axeln ur led. Att arbeta i ladugården var inte att tänka på. Helena, som just hade börjat studera till sjuksköterska, tvingades till ett studieuppehåll för att sköta om djuren. Uppehållet pågår fortfarande ...

Inte långt därefter började Helena funderade på om det inte skulle gå att utveckla verksamheten. Under ett mjölkpass i ladugården fick hon en idé: glasstillverkning.

– När jag kom in i huset berättade jag för Tomas. Han bara skakade på huvudet, säger Helena och skrattar.

Många turer senare hade de hittat både en gård för glasstillverkning och butik med vidunderlig utsikt över Vindelälven och en hängbro från 1920-talet.

Visst var det ett vågspel, men Ågrens har inte ångrat sig.

– Vi hade kalkylerat med 5 000–6 000 besökare per säsong. I fjol kom det 17 000, säger Helena stolt.

I butiken säljs närmare 35 olika sorter, inte enbart traditionell vanilj, jordgubb och choklad utan även Tomas favorit hjortronglass med kolarippel och Västerbottenostglass.

I slutet av maj släpps kvigorna ut på bete och på en särskild kostig informerar Ågrens besökarna om både mjölken (som är femprocentig) och glasstillverkningen.

Mjölken till glassen kommer utreslutande från de hornlösa SKB-korna (svensk kullig boskap).

– Det finns bara 800 SKB-kor kvar i Sverige. Det finns ett värde i att behålla rasen, säger Tomas.

Vad händer med medaljen?

– Det har vi inte bestämt ännu, säger Tomas innan han tar hustrun under armen för att åka buss till Skansen där lunch med de andra medaljörerna väntar.

 

Tomas och Helena Ågren

Gratuleras till: LRF:s guldmedalj, som delades ut den 16 april.

Ålder: Tomas är 55, Helena fyller 50 inom kort. Träffades på Norrlandsoperan 1991 i samband med ”Maskeradbalen”. Helena arbetade i kostymateljén och Tomas sjöng. Ljuv musik uppstod.

Bor: På gården Kobacka, drygt två mil väster om Vännäs.

Yrke: Mjölkbönder med egen glasstillverkning.

Familj: Tvillingarna Ludvig och William, 20, Alice, 18 och Clara 16 plus hunden Mejla, en korsning mellan border collie och finsk lapphund.

Intressen: Träna (Helena), opera (Tomas) och sommarhuset söder om Umeå.

Vad äter man helst till mjölk: Kanelbullar, säger de med en mun.

Firar: Med champagne (Helena) och mjölk (Tomas).