Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 01:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/expert-pa-alltifran-folktro-till-fredagsmys/

Familj

Expert på alltifrån folktro till fredagsmys

Under sina 40 år på Nordiska museet har Lena Kättström Höök inte enbart undersökt gamla svenska traditioner, utan även nya som halloween, fredagsmys och att åka studentflak.
Under sina 40 år på Nordiska museet har Lena Kättström Höök inte enbart undersökt gamla svenska traditioner, utan även nya som halloween, fredagsmys och att åka studentflak. Foto: Josefine Stenersen

Lena Kättström Höök vet det mesta om svenska traditioner och högtider, folktro och folkmedicin. Nu fyller hon 67, lämnar sin tjänst på Nordiska museet efter 40 år och startar en podd.

Lena Kättström Höök växte upp med berättelser om skrymt, skrock och väsen, framför allt var det farfar som berättade. Även om vi alla vet hur en historia kan omformas genom generationer, eller bli något helt annat som i viskleken, så kan man hitta vissa ”bevis” i kyrkböckerna.

Det lär till exempel ha funnits en äkta häxa i Lena Kättström Hööks egen släkt, en kvinna som hade förmågan att se in i framtiden, men kanske också verkade ha allierade hos de onda makterna. Det här var i slutet av 1700-talet, platsen var Kättbo i Dalarna och kvinnan kallades Nisbla.

En gång när ett barn hade fötts i byn sade Nisbla: ”Det där barnet kommer att få en gruveliger död.” Och det stod inte på förrän barnet tappades ned i kokande vassla.

Vid Nisblas begravning sade prästen: ”De säger att hon var klok, men Gud vet vad det var för en sorts klokhet.” Efter begravningen begav sig prästen mot hemmet, men han kom aldrig hem. Han hittades död i en tjärn.

– När jag skulle skriva min bok om frierier så var jag i Dalarna och letade i kyrkböckerna och då tittade jag i dödboken och hittade Nisbla. Intill varje person som avlidit skrev prästen några ord om hur personen levat, men just anteckningen om Nisbla var utsuddad.

– Därefter är det en ny handstil som berättar om att prästen avlidit. Och dödsdatum var samma dag som Nisblas begravning hölls. Då reste sig nackhåren på mig, berättar Lena Kättström Höök.

Man kan säga att hon har levt hela sitt liv med folkliga berättelser. Trots att denna intendent, etnolog och traditionsexpert nu fyller 67 och avslutar sin 40 år långa tjänst på Nordiska museet, så tänker hon fortsätta sitt värv.

– Jag ska starta en podd tillsammans med journalisten Björn Häger. Det kommer att bli lite som det gamla radioprogrammet ”Trädgårdsdags”, där Björn är novisen och jag experten. Titeln på podden blir ”Häger & Höök – trender och traditioner i fågelperspektiv”.

Möjligen blir det fler böcker också. Hon har skrivit böcker om jul, luciafirande, nyårsfirande, frierier, folktro och masker – bland annat.

Kanske är det svårt att lägga av med något man fått med sig med modersmjölken. Även om rötterna finns i Dalarna så växte Lena upp i Västerås. Efter gymnasiet visste hon inte vad hon skulle bli, kanske arkeolog? Under tiden hon funderade gick hon arbetslös och hade tråkigt.

– Så jag gick upp till Länsmuseet och bad att få tala med landsantikvarien och frågade om de behövde mig till något. Han tyckte att det var ju roligt men sade att de tyvärr inte hade några pengar.

Men en tidig morgon någon vecka senare så ringde landsantikvarien till Lena och sade ”Det har brunnit vid Stora torget, så vi har påbörjat en utgrävning. Släng på dig stövlarna och kom hit!”. Och där och då fick hon vara med om att gräva fram medeltiden.

– Jag hittade bland annat en flöjt tillverkad av ett fårben, och sedan hittade vi Västerås äldsta kyrkogård nere i blåleran.

Men det blev inte arkeologi. Väl i Uppsala kom hon i kontakt med ämnet etnologi, folklivsforskning. Så i stället för att gräva fram historiska ting, så har hon undersökt det svenska folkets seder och bruk.

– Då kände jag att jag kommit hem.

1980 sökte hon jobb på Nordiska museet, och fick det. Under de 40 åren sedan dess har hon bland annat haft hand om verkstaden där barn har fått kärna smör och skura golvet med granris under fötterna. Därefter blev hon museilärare och undervisade skolklasser.

Ofta är det så att man är lite för tidig eller lite för sen. Men utställningen om Arktis, som vi visar just nu, är precis rätt i tiden.

Traditioner är inget statiskt. Kvinnors brudklädsel har till exempel förändrats mycket genom åren. Under 1700- och 1800-talen bar kvinnor inom allmogen bygdedräkt med mycket tingeltangel på, innan den svarta klänningen tog över. Vit brudklänning började bäras av de burgna klasserna under 1800-talet, men blev allmän först under 1920-talet.

1989 började Lena Kättström Höök arbeta med utställningar, bland annat basutställningen om traditioner från 1995. Hon ansvarade också för en laddad utställning om vargen 1997, som kanske var lite före sin tid.

– Ofta är det så att man är lite för tidig eller lite för sen. Men utställningen om Arktis, som vi visar just nu, är precis rätt i tiden.

Sammanlagt finns det cirka 1,5 miljoner föremål i Nordiska museets samlingar. Bland annat en mängd intressanta svenska historiska masker, som blev en utställning signerad Lena Kättström Höök år 2009. Där finns bland annat Gustav III:s maskeradmask av vinröd sammet och guldtråd.

– Vi har också svarta maskeradmasker med spets, nävermasker, julbocksmasker och väldigt många dödsmasker.

– I slutet av 1800-talet var det vanligt med dödsmasker både här och i övriga Europa, speciellt på berömda personer. Man ville bevara själen på något vis, man gjorde dem ögonblicket efter att personen dött. Här har vi bland annat dödsmaskerna efter Gustav III och efter Nordiska museets och Skansens grundare Artur Hazelius.