Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-21 07:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/generaldirektor-wigzell-lunkar-pa/

Familj

Generaldirektör Wigzell på nya spår

Foto: Eva-Karin Gyllenberg

Första uppdraget i Stockholms stadshus blev en ”blåsning” för Olivia Wigzell, men hon fick jobbet eftersom hon ”skrev så förbannat bra”.

Eva-Karin Gyllenberg
Rätta artikel

Olivia Wigzell, sedan tre år generaldirektör vid Socialstyrelsen, är van vid strålkastarljuset vare sig det handlat om uppmärksamheten som generaldirektör, som förtroendevald eller som en av deltagarna i ”På spåret”.

Hon tävlade tillsammans med Göran Hägglund, före detta socialminister och partiledare. Förberedelserna var minimala.

– Göran ringde och sa att han behövde en partner. Det var inte frågan om någon träning, men vi skaffade oss en världskarta, säger Olivia om tv-insatsen.

Karriären började i slutet av 1980-talet. Olivia handplockades till Stadshuset av dåvarande finansborgarrådet Mats Hulth. Han hade läst en artikel som hon hade skrivit. Den handlade om hur man kunde öka politisk kunskap genom att läsa skönlitteratur.

– Mats tog kontakt med mig och undrade om vi kunde träffas, säger Olivia som då var engagerad i SSU.

Det första mötet ägde rum en fredag. Det resulterade i att Hulth gav Wigzell i uppdrag att skriva ett tal som han skulle hålla på måndagen.

– Jag ägnade hela helgen åt det där talet, säger Olivia när vi träffas i hennes tjänsterum vid Västerbroplan.

Och hur gick det?

– Han sa att det var förbannat bra, men han höll det visst aldrig. Jag tror att det var för att testa mig, säger Olivia om ”blåsningen”. Hon fick i alla fall jobbet som talskrivare och understryker att Hulth trots detta inte är så hård som det kan verka. Tvärtom.

– Det var jätteroligt och spännande att jobba med Mats, säger hon.

Efter ett par år i Stadshuset blev Olivia politiskt sakkunnig på utrikesdepartementet innan hon 1994 återvände till Hantverkargatan för att bli landstingsråd med ansvar för utbildningsfrågorna under en mandatperiod.

Fyra år senare var hon tillbaka i Stadshuset, som oppositionsborgarråd inriktad med stadsbyggnads- och trafikfrågor. Vid den tiden var hon tvåbarnsmor, men när barn nummer tre gjorde entré bestämde Olivia att inte kandidera för en ny period. I stället valde hon att vara föräldraledig.

Meritlistan är lång och innehåller bland annat sju år som departementsråd på socialdepartementet och ett år som generaldirektör för statens beredning för medicinsk utvärdering. Sedan 2015 är hon chef över de 776 anställda på socialstyrelsen.

Jag har en massa jobb nu också, men i dag kan jag bestämma själv hur jag ska lägga upp det.

Många känner kanske igen additionen generaldirektör + socialstyrelsen = Wigzell och den stämmer till stor del. Mamma Kerstin hade samma jobb 1998–2004, men Olivia har klarat sig från att bli jämförd med modern.

– Vi är helt olika som personer och jag har fått jobbet av egen kraft. Dessutom har det varit ett antal generaldirektörer mellan oss plus att det har hänt mycket inom både sjukvården och socialtjänsten på de nästan två decennier som har gått. Numera är till exempel frågor om krisberedskap, totalförsvar och e-hälsa en stor del av uppdraget.

Det är tunga och svåra frågor Olivia Wigzell har på sitt bord. Från riktlinjer om ME-sjukdom och förlossningsskador till kvinnomisshandel, demensstrategi och omhändertagande av utsatta barn och dödsfallsutredningar.

Det är lika tufft som det låter, men skiljer sig väsentligt från uppdraget som politiker.

– Då handlade det om att vara tillgänglig både dagar, kvällar och helger. Jag har en massa jobb nu också, men i dag kan jag bestämma själv hur jag ska lägga upp det, säger Olivia Wigzell som gärna ger sig ut och lunkar i naturen när tillfälle ges, men vem som helst får inte följa med.

– Min man och jag vandrar mycket. Just nu avverkar vi olika etapper av Sörmlandsleden. Senast var det etapp 62 vid Lida, säger Olivia.

Vandringarna är både ett sätt att komma ut och röra på sig och ett sätt att ”ta igen en massa prat”. Det är därför ingen annan får följa med.

Hon gillar att diskutera, Olivia Wigzell, och hon värnar om ”statsvetarna”, sex tjejkompisar som hon lärde känna när de läste statsvetenskap för 30 år sedan. Gruppen träffas regelbundet, 15–16 gånger per år.

Det handlar inte längre om studier utan om resor, biobesök, middagar med diskussioner och ordet skolk finns inte i gruppens vokabulär.

– Nej, nej. Det är obligatorisk närvaro på våra träffar. Vi är stenhårda på den punkten, säger generaldirektören.