Gör komik av sina motgångar

För några år sedan gav Marika Carlsson ut boken ”Såna som du ska inte va här”. Där skrev hon om erfarenheten att vara adopterad från Etiopien, om utanförskap och rasism, om att växa upp som hängiven pingstvän, för att sedan överge både kyrkan och tron.

Hon skrev också om att gå från att vara homofob till att bli förälskad i en kvinna och om hur ståuppkomiken blev ett sätt att via humorn ge utlopp för allt som bubblade i henne.

Men i den självutlämnande boken var det en sak hon inte nämnde alls. Från de yngsta barnaåren och upp i vuxen ålder hade hon levt med ett beroende som styrde i stort sett hela livet – suget efter socker.

- När jag skrev boken hade jag ännu inte gått ut med det. Det finns ett ord som beskriver varför: skam. Skammen är gemensam för alla typer av beroende och den gör att man isolerar sig, hemlighåller och smusslar.

Att komma ut som sockerberoende i offentligheten var ett jättekliv. Hon behövde först nå en punkt där hon kände att hon orkade ”ta skiten”.

- Fortfarande finns det de som tycker att detta bara är hittepå, att sockerberoende inte finns. Då måste jag hantera det, jag är bara en människa av kött och blod.

Marika Carlsson beskriver sin uppväxt som en ständig jakt på sötsaker. Socker var hennes främsta fokus i nästan varje situation. Hur många kakor kunde man ta när man var bortbjuden utan att det blev fel? Hur många tårtbitar?

Hon slarvade med maten, fick viktproblem och föraktade sig själv. Och för att dölja allt tog hon mest plats av alla. ”Vem tror att clownen mår dåligt?”, som hon uttryckte det i sitt ”Vinterprat” i Sveriges Radio i december.

- Mitt största stöd har varit min fru. Det var hon som har uppmuntrade mig att gå ut med det. Hon såg att jag skambelade mig mer än jag behövde.

Jag åker runt på scener i hela Sverige och blottlägger mina hemligaste rum

Till sist tog Marika Carlsson professionell hjälp och i dag lever hon ett normalt liv. Vissa perioder är det svårare än annars, men hon vet att det finns hjälp att få om det behövs.

Sin vana trogen passar hon på att göra komik av sina problem. För 13 år sedan gjorde hon en ståupp-föreställning som bland annat handlade om hennes upplevelser av rasism. Nästa show hade hennes religiösa bakgrund och sexuella läggning som huvudämnen. Och förra året började hon turnera med sin föreställning ”Smalast när man dör vinner”, i vilken hon pratar om ätstörningar, kroppshets och sockerberoende. Turnén har paus just nu men drar i gång igen i april.

- Jag har aldrig gjort en föreställning där jag är så ärlig och skör. Jag åker runt på scener i hela Sverige och blottlägger mina hemligaste rum.

Är du mer allvarlig där än tidigare?

- Ja, denna show har den djupaste svärtan, men den är också den roligaste. När man drar i kontrasterna blir allt starkare.

Humor har alltid varit Marika Carlssons sätt att tackla svårigheter. Som barn berättade hon saker som hänt i skolan så att alla där hemma skrattade. Eller grät. Humorn blev ett andningshål och har alltid varit det sedan dess.

Som vuxen kom hon tidigt i kontakt med ståupp-scenen och kände genast att hon hade hittat rätt. Närvaron och ärligheten i rummet gav henne en enorm kick.

- Men det är rätt kaxigt att säga ”jag är skitrolig så kom och titta på mig så får du skratta”. Då sätter man sig på en hög piedestal. Lyckas man sitta kvar på den är det en fantastisk känsla, men ramlar man ner gör det väldigt ont.

Numera arbetar hon heltid som komiker och föreläsare och kalendern är överfull. Hemma i Vällingby driver hon också sin egen show ”Marika med vänner”. Där fungerar hon som bokare och konferencier till de på förhand hemliga personerna som kommer och uppträder.

När Marika Carlsson är ledig går hon gärna på promenad med hunden Bob, antingen hemmavid eller i skogen vid sommarstället i Småland.

- Förr tyckte jag skogen var läskig men med hunden känns det bättre. Då förstår jag varför jag går där.

Här hittar du andra födelsedagsbarn som DN gratulerat.