Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-10 13:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/hockeytalanger-pa-vag-mot-nya-mal/

Familj

Hockeytalanger på väg mot nya mål

Huddinges talangfulla hockeyspelare, från vänster: Ella Sköldebäck, Saga Broman, Moa Carlsson, Emelie Ohlsson, Johanna Karlsson och före detta sportchefen Sara Ridderlund. Foto: Eva-Karin Gyllenberg

Med kombinationen vilja, talang och tempo kan man komma långt. Det är de här tjejerna i Huddinge hockey ett lysande exempel på. Därför får de ta emot kommunens stipendium

Rätta artikel

I motiveringen till att just dessa flickor får ta emot Huddinge kommuns stipendium för unga talanger står det att ”deras engagemang och prestationer gör dem till viktiga förebilder, som inspirerar och möjliggör för fler tjejer att utvecklas och nå framgångar”.

Det gick inte att ta miste på engagemanget när DN tidigare i veckan träffade fem av de sex stipendiaterna – Saga Broman, Moa Carlsson, Emelie Ohlsson, Ella Sköldebäck och Johanna Karlsson – tillsammans med deras förra tränare Sara Ridderlund, i Björkängshallen. Backen Thea Johansson saknades vid detta tillfälle.

Tjejerna har en mycket framgångsrik säsong bakom sig och uppladdningen inför nästa har redan startat med fysträning. Det finns dock ett stort ”men” – nästa säsong kommer ingen av dem att spela kvar i Huddinge, som hör hemma i Damettan östra, den näst högsta serien. Alla spelarna och tidigare sportchefen Sara Ridderlund är på väg till andra klubbar.

När vi slår oss ned i Björkängshallens kafé handlar samtalet om framtiden för denna unga kvintett. Johanna, Moa och Saga är födda 2003, de andra två året därpå. Alla har de spelat i både flicklaget och damlaget och alla var i februari med om att gå till final i Stålbucklan (tjejernas motsvarighet till TV-pucken). Det var stort. Jättestort, precis som det stipendium de ska få ta emot om två veckor.

Saga, som är back i laget, säger att stipendiet betyder mycket. Det är en sporre att fortsätta trots att hon har haft det motigt sedan hon slet av korsbandet 2017. Skadan innebar att hon var borta från hockeyn i nästan två år.

Att Saga skulle syssla med ishockey var inte så konstigt. Pappa Tommy och storebror Johannes är hockeyspelare liksom lillebror Arvid. Saga började spela redan som treåring och målet är klart:

– Att få spela i SDHL (högsta serien för damer), en plats i damkronorna och SM-guld.

Johanna Karlsson, som är vänsterforward, har liknande ambitioner; att få spela i SDHL och i OS. Johanna har spelat en hel del med killar.

– Det ger mycket mer eftersom det är tuffare och blir mer närkamper, säger Johanna, som kommer att spela i AIK nästa säsong.

– Det är jättebra att få spela med killar, men det är viktigt att det finns en plattform där tjejer får spela mot andra tjejer, säger Sara Ridderlund, som just har lämnat sportchefsjobbet i Huddinge efter fyra säsonger för att arbeta vidare i Nyköping.

Stipendiet är på 5.000 kronor som de sex tjejerna ska dela på, men det verkar inte vara pengarna som är det viktiga utan uppmärksamheten i sig.

Emelie, som liksom Johanna är forward, säger att stipendiet betyder jättemycket.

– Det visar att man har kommit en bit på vägen mot sina mål. Det ger mig mer energi att fortsätta jobba hårt, säger hon och betonar att det är viktigt att behålla glädjen, inte bara ibland utan varje gång.

Ella och Moa håller med. Ella, som bor i Nynäshamn, har fått åka längre än de andra för att spela hockey och det handlar inte om en utan oftast om sex dagar i veckan.

Vad gör du när du inte spelar hockey?

– Jag gillar att plugga, säger Ella, som liksom de andra tjejerna har provat andra idrotter innan hon fastnade för ishockeyn.

Moa sysslade med både innebandy, friidrott och gymnastik innan hon bestämde sig för att satsa på ishockey. Saga och Ella spelade fotboll och Johanna höll på med simning.

Att spela ishockey är ingen billig hobby precis. Moa säger att det inte känns riktigt bra att be föräldrarna om pengar när det är dags att åka på läger eller cupmatcher, eller köpa utrustning. Emelie nickar instämmande. Visst får spelarna viss utrustning från klubben, men en hel del måste de bekosta själva.

Sara Ridderlund, som följt de talangfulla tjejerna i flera år och var den som nominerade dem till stipendiet, säger att hennes främsta mål som tränare är att arbeta för tjejers lika rättigheter inom ishockeyn.

Ett annat mål är att förmå tjejerna att fortsätta spela när de kommer upp i puberteten och inte sluta i förtid. Allt för att få fram nya talanger.