Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-07 16:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/hon-ar-kvinna-for-sin-hatt/

Familj

Hon är kvinna för sin hatt

Louise Björnram har arbetat som modist i sex år. Nu har hon börjat gå som lärling för att bli hattmakare och arbeta utifrån gamla metoder. Foto: Lars Lindqvist

Louise Björnram brinner för hatten och för det komplexa hantverket bakom. Det finns endast två hattmakare med mästarbrev i Sverige – hon satsar på att bli den tredje.

Louise Björnram har arbetat som modist i sex år. Nästa år hoppas hon ta sitt mästarbrev som modist, vilket betyder ett avancerat prov som man får genomföra efter tiotusen timmar med hantverket eller sex års verksamhet i yrket.

En mästare i damhattar i ett relativt hattlöst land. Kan det bära sig? Jo, hon har levt på det sedan 2013, som ensam modist i textilstaden Borås där hon också är uppvuxen. Men efterfrågan ökar, säger hon. Så vilka är hennes kunder?

– Det är alltifrån musiker som vill ha specialbeställda hattar till kvinnor som vill ha bröllopshattar. Du kan bära hatt till jeans och t-tröja också, bara du känner dig bekväm. Det handlar om hur du vill uttrycka dig.

Själv älskar hon att ha hatt även till vardags. Nu under hösten brukar hon bära sina egna filthattar i olika utseenden och färger, de skyddar mot både regn och blåst.

– Om somrarna bär jag alltid stråhatt, jag bränner mig lätt annars.

Hur reagerar folk på gatan?

– Jag får ofta väldigt fina komplimanger och leenden. Men i dag skapar hatten inte alls lika mycket uppmärksamhet som för 10–15 år sedan.

För två veckor sedan tog Louise Björnram sitt nästa steg inom hattyrket då hon började som lärling hos Franzéns Hattmakeri i Haga i Göteborg. Hattmakare och modist är två helt olika hantverksyrken.

– Enkelt uttryckt gör modister damhattar och hattmakare herrhattar. Damhattarna är friare form- och uttrycksmässigt medan herrhattarna har striktare regler och görs med mer traditionella metoder.

Så även om Louise Björnram har arbetat sex år som modist, så är hattmakaryrket helt nytt för henne. Och verktygen är helt annorlunda och går inte att få tag på längre.

– De tillverkas inte i dag, de som finns får man reparera själv och sedan får de gå i arv till nästa generation. De flesta är 100 till 200 år gamla.

Enkelt uttryckt gör modister damhattar och hattmakare herrhattar.

Konformatören, exempelvis, verktyget man använder för att få ett exakt mått på kundens huvudform och storlek så att hatten verkligen ska passa och sitta på plats.

Louise Björnram har precis börjat bekanta sig med de olika verktygen och materialen som ingår i hattmakarens vardag. En hög hatt innehåller 98 olika moment. Först gör man en hattstomme, så kallad schellackstomme, efter kundens mått. Den tillverkas genom att man doppar tunn bomullsväv i vattenlack. Själva lacken består av en lösning av schellackflingor, ammoniak, vatten och terpentin som kokats ihop.

Snacka om kulturarv att förvalta! Men hur började allt för Louise Björnram?

– Jag har alltid tyckt om 50- och 60-talsfilmer, framför allt med skådespelerskan Audrey Hepburn. När jag gick i högstadiet så praoade jag på Textilmuseet i Borås och fick titta igenom modekort från 1700- och 1800-talet.

– Jag blev otroligt fascinerad. Hur bygger man upp hattens form? Jag ville lära mig och bestämde mig för att jag någon gång i livet skulle gå på kurs.

Redan någon vecka efter studenten för nio år sedan gick hon sin första hattkurs, då på Mullsjö folkhögskola och föll pladask för yrket. Hon älskade mjukheten i materialen och hur fri man kunde vara i skapandet.

– Den första hatten jag gjorde var en grön filthatt med breda brätten, jag dekorerade den med en tekanna och en kopp i dockskåpsstorlek.

– Det var så härligt att få ny inspiration under skapandeprocessen. Samtidigt som man formar så kan man ändra och göra om. Det är en väldigt tillåtande form av skapande.

Där och då bestämde hon sig. Att tillverka hattar var det enda hon kunde tänka sig att ägna ett helt yrkesliv åt.

Efter ett år på textillinjen på Vadstena folkhögskola sökte hon till Tillskärarakademins modistlinje och kom in. Med ett gesällbrev på fickan startade hon två år senare sin egen modistateljé i Borås.

Den kommer hon att driva parallellt med att hon går som lärling och lär sig göra alla typer av herrhattar och hattar tillverkade på schellackstomme – cylinderhattar, derbyhattar och dressyrhattar bland annat.

– Hattintresset ökar generellt och ett stort område där bevarandet av traditioner blir viktigare är vid promoveringar. Ungefär 200 nya doktorshattar behövs varje år, och hattmakarna är få. I dag finns endast Lisa Franzén och Mark Eriksson i Sverige som kan tillverka dem för hand. Det är en stor ära att få vara hos dem.

Varför ska man bära hatt?

– För att det är en fantastiskt rolig och uttrycksfull accessoar! Och man sträcker på sig lite när man har hatt. Ungefär som med högklackat, bortsett från att man slipper ha ont i fötterna.

Varför ska man gå till en modist?

– För att hattstorlekar skiljer sig åt ungefär lika mycket som skostorlekar. I vanliga butiker finns hattar endast i one size. Och en handgjord hatt håller i många år.

Vet du skillnaden mellan rubenshatt, mufflon, homburg, cylinderhatt, barett och derbyhatt? Läs Hattmakarnas egen ordlista 

Vilken hatt ska man bära till vad? Läs om hattetikett 

Läs mer: Sorg bland dressyrryttarna – hatten förbjuds i tävlingar