Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-15 05:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/hon-kan-fa-miljonpublik-i-jul/

Familj

Hon kan få miljonpublik i jul

Foto: Hans Kronbrink

Skådespelaren Mikaela Knapp har huvudrollen i SVT:s julsatsning ­”Systrar 1968”, en miniserie om det politiska uppvaknandet på 1960-talet. ”Jag är faktiskt nervös”, säger hon.

Hans Kronbrink
Rätta artikel

Hon är en aning försenad till vårt möte på grund av en intervju för en tv-bilaga som drog ut på tiden. Mikaela Knapps ansikte kommer med stor säkerhet att synas på många tidningars tv-sidor och kultursidor de närmaste veckorna. Hon har huvudrollen i den tredelade serien ”Systrar 1968” som börjar visas i SVT på juldagen.

– Jag spelar Karin, en nybakad journalist från ett arbetarklasshem i Stockholm som inte får det attraktiva reporterjobbet i Stockholm. Hon får nöja sig med ett sommarvikariat på lokaltidningen i skånska Ystad, det omvälvande året 1968, berättar Mikaela Knapp.

Mikaela, född 20 år senare, 1988, var inför inspelningen ändå inte helt obekant med det mytomspunna året då många unga svenskar radikaliserades, Grupp 8 bildades och vänsterrörelser av olika schatteringar växte och rörde om i Folkhemssverige.

– Jag har länge varit intresserad av den här epoken med de politiska strömningarna, musiken, estetiken och allt annat som kom efter 1968 och in på 70-talet. Men inför min roll läste jag bland annat även Gun-Britt Sundströms bok ”Maken”, som är en ung kvinnlig röst från den tidens vardag, och som gör att man förstår hur viktig politiken var, säger Mikaela.

Hennes Karin i ”Systrar 1968” (regi: Kristina Humle, manus Martina Bigert och Maria Thulin) är en ung, medveten kvinna med vänstersympatier som är fylld av tankar om jämställdhet, tankar som möter motstånd i det konservativa Ystad. Hon får stöd av sin nära vän Lotti (Maja Rung) som är konstnär och pojkvännen Janne (Hannes Fohlin) som båda följer med till Ystad.

För Mikaela Knapp är ”Systrar 1968” det största och roligaste hon gjort hittills. Att synas tre timmar i Sveriges Television på bästa sändningstid under jul- och nyårshelgerna, med några miljoner tittare på plats i tv-sofforna, är givetvis en dröm för en ung, okänd skådespelare.

Fast helt okänd är hon egentligen inte. Hon växte upp i Göteborg med en mor som arbetade som kostymtekniker på Göteborgsoperan och Mikaela spelade med i operans uppsättning av ”Kristina från Duvemåla” redan som åttaåring.

2007 hade hon en roll i Peter Birros och Mikael Marcimains tv-drama ”Upp till kamp” och hon har bland annat också setts i 12 filmer om polisen Irene Huss. I våras stod hon på scen på Uppsala stadsteater i föreställningen ”Det finns ingenting att vara rädd för” om att växa upp inom Livets ord.

Mikaela lämnade Göteborg ett år efter gymnasiet för att studera på Stockholms elementära teaterskola, en utbildning som hon fördjupade via teaterstudier på diverse kurser. Bland annat en kurs i normkritisk gestaltning på Teaterhögskolan.

– Den var väldigt viktig för mig, inte minst för att jag träffade Olga Henriksson och Isabel Cruz Liljegren där. Tillsammans startade vi scenkonstgruppen Per.får.mens. Det är tufft att frilansa som skådespelare, man måste vara beredd på att få många nej tack. Att då vara med i ett sammanhang med andra som vill göra samma sak på samma sätt är väldigt nyttigt.

Självklart är det bra att synas, men det här är ju nästan extremt, flera miljoner tittare på bästa sändningstid.

Mikaela fick rollen som Karin i ”Systrar 1968” genom så kallad audition. Något hon har sysslat med en hel del på senare år även på andra sidan kameran, som rollsättare. Bland annat till en kommande film av regissören Ninja Thyberg, som efter några framgångsrika kortfilmer långfilmsdebuterar med en skildring av Kaliforniens porrfilmsbransch genom en fiktiv, svensk porrstjärna, som spelas in på plats i Los Angeles.

– Mitt jobb var att testa tjejer för huvudrollen. Det blev 19-åriga Sofia Kappel, en tjej utan skådespelarutbildning, som fick den. Hon var bäst, helt enkelt.

Thybergs redan omskrivna långfilm har premiär någon gång nästa år. På ”Systrar 1968” behöver vi bara vänta i drygt två veckor. Till klockan 21.00 på juldagen.

– Självklart är det bra att synas, men det här är ju nästan extremt, flera miljoner tittare på bästa sändningstid. Jag är faktiskt nervös, säger Mikaela, som lite taktiskt avvaktar med att detaljplanera för 2019.

– Jag väntar till efter ”Systrar”, säger hon med ett leende.