Mats Malm är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och blev invald som ledamot i Svenska Akademien i december 2018, mitt under institutionens värsta kris. Innan han tackade ja till stol nummer 11 behövde han betänketid.

– Det handlade mycket om familjen, jag ville inte vara borta för länge från min dotter. Det var heller inte den mest glansfulla perioden i Akademiens historia. Den viktiga verksamheten som bedrivs kom i skymundan, säger han i köket i sin övernattningslägenhet i Stockholm när vi talas vid tidigt i april.

Nu tycks turbulensen ha lagt sig och Akademien kan ägna sig åt sina uppgifter, framhåller Mats Malm, som har åtminstone två egenskaper som kan motverka kriser.

– Jag hoppas att jag är strukturerad och lugn av mig. Nackdelen är att det kan bli en viss tröghet av lugn.

Att efter endast fyra månader bli utsedd till ny ständig sekreterare efter Anders Olsson, som faller för åldersstrecket när han fyller 70, var inget Mats Malm såg framför sig. Emot honom talade hans bristande erfarenhet av Akademiens arbete, men det som vägde tyngre var hans omvittnat höga arbetskapacitet och att han inte hade fläckats av de tidigare skandalerna kring Akademien.

Idéhistoriskt går Mats Malm i gång på göticism, en kulturell och patriotisk rörelse med ursprung i medeltiden.

– Det som fascinerar mig är hur man har etablerat sin identitet och nationella självbild. Hur människor förstår världen är alltid lika intressant. Om vi studerar det som hände för 500 år sedan kan vi få ledtrådar till hur världen fungerar i dag.

Ett annat intresse är språk. Bland verk han har översatt finns Snorres ”Eddan” från isländska. Mycket handlar om att kompromissa och vara pragmatisk för att hitta den bästa möjliga lösningen.

– Jag är rätt förtjust i att sitta på min kammare och läsa gamla böcker. Men med åren har jag arbetat allt mer tillsammans med andra för att komma framåt.

Med tiden har han även blivit mer öppen, menar han.

– Jag kan uppfattas som lite inbunden och inte alldeles lätt att nå. Egentligen är jag lite blyg av mig. Men det blir svårare att vara ju längre man kommer i karriären. Förr i tiden var jag rädd att säga något dumt. Nu kan det ibland vara min uppgift så att andra kommer i gång – även privat – för att bryta isen. Det jag säger behöver inte alltid vara hyperoriginellt.

Överraskande nog är inte svenska utan engelska Mats Malms förstaspråk. Pappan arbetade som arkitekt i Australien. När familjen återvände till Sverige var Mats sju år och hade redan gått två år i en ”benhård” skola i Perth. Att börja första klass i Sverige på 1970-talet var något helt annat.

– Jag förstod inte vad som förväntades av mig. Frågan är om jag någonsin förstått det … Det var väldigt roligt att komma till universitetet. Det var befriande att vara på en plats där mitt sätt att vara fungerade.

Jag frustar av glädje när jag lyckas ta mig uppför en brant backe.

Under andra året på gymnasiet hände något. En lärare ”öppnade dörren till språkets glädjefyllda värld”. Vid sidan av engelska och grekiska seglade latin upp som tonåringens storfavorit.

– När jag gick in i latinet var det som att komma hem. Det är fascinerande att förstå hur ord har kommit till och vilka redskap vi har när vi kommunicerar.

Han började därför läsa latin på Göteborgs universitet.

– Jag ville skämma bort mig med något riktigt roligt. Jag var rädd för att börja med litteraturvetenskap för jag trodde att det skulle vara för djupt för mig. Men så insåg jag att det gick att kombinera latin med litteraturvetenskap.

– Jag doktorerade och hade mycket tur med mina forskningsansökningar – jag fick möjlighet att göra det jag helst ville.

Bara tur?

– Det fanns inte många som jobbade med äldre litteratur. Ibland betraktar jag mig nästan som en arkeolog. Det är väldigt intressant hur individer eller grupper försökt att etablera sig i världen. Hur språk, kultur, litteratur och konst påverkat dem, och hur de har utnyttjat kulturen för sina egna syften.

Mats Malm är inte bara ledamot i Svenska Akademien och professor vid Göteborgs universitet. Han är också föreståndare för Litteraturbanken och en mountainbike-fantast.

– Jag försöker att bejaka den barnsliga lusten i det och smita i väg till skogen så ofta jag kan. Jag frustar av glädje när jag lyckas ta mig uppför en brant backe.

Innan han fick förfrågan om att sätta sig på stol nummer 11 planerade han att gå ned i tempo. Men nu är det slut med de planerna – framtiden är i omstöpning.

–  Jag är i ett nytt sammanhang och det känns oerhört meningsfullt.