Det låter klyschigt att säga att mat är någons passion men när det gäller Frida Ronge måste det vara tillåtet. Hon har älskat matlagning sedan hon var barn, är nu eftertraktad stjärnkock och har tagit det japanska köket till en ny nivå i Sverige.

Nu kommer Frida Ronges ”Food retreat”, hennes andra kokbok. Den första som hon gav ut 2017 handlade om sushi med svenska råvaror.

– Den nya boken innehåller recept på mat som jag själv äter hemma till vardags. Enkla och energi­rika recept man blir glad av. Jag vill inspirera läsaren att gå ifrån tråkiga rutiner som fil och flingor, säger hon.

Frida Ronge sitter i den stora matsalen på restaurang Tak i centrala Stockholm där hon är gastronomisk ledare. Än så länge är den tom men snart börjar dukningen inför dagen.

Kan du själv halka in i tråkiga matrutiner hemma?

– Absolut, det hände senast i går, säger hon och skrattar.

Hon hade tänkt gå ut och äta på kvällen men allt var stängt. Så det blev enklast möjliga framför tv:n i stället, just det – fil och flingor. Det funkar även för Frida Ronge, särskilt som hon tidigare på dagen hade stått och lagat mat under fyra timmar i TV4.

Det är på restaurang Tak hon annars arbetar även om hon inte direkt står i köket och lagar mat. Som gastronomisk ledare har hon det kreativa ansvaret för vilken mat som serveras och hur. Alltjämt samsas mycket japanska smaker med främst nordiska råvaror, det som blivit Frida Ronges signum.

Matintresset kom tidigt, med en pappa som drev fiskaffär hemma i Göteborg.

– Jag är uppvuxen med färsk fisk, skaldjur och löjrom och insåg tidigt vilken skillnad det var mellan färskt och fryst både ifråga om smak och om textur.

Under hotell- och restaurangutbildningen på gymnasiet praktiserade hon på Sälens högfjällshotell och det var där hon kom i kontakt med sushi.

– Den japanska maten har en annan fräschör än den europeiska. När jag såg hur de tillverkade sushin med riset och vinägern, den råa fisken, kanske någon grillad svamp. Och sojan. Oj, oj. För mig var det bara: halleluja!

Det där sista ordet sjunger hon. Frida Ronge hade hittat sitt kulinariska hem.

Men varför var det ingen som använde svenska råvaror till sushin? När Frida senare rekryterades till restaurang Råkultur i Stockholm ställde hon villkoret: inga importerade frysta råvaror. Och så har hon fortsatt.

– Från början handlade det mest om matens smak och hur det såg ut, men så småningom insåg jag att det jag gör också måste vara hållbart för planeten. Jag använder bara råvaror som finns tillgängliga den säsong man är i. Numera ger jag mig inte in på något projekt som inte uppfyller det kravet.

Det känns extremt viktigt att även våra barn och barnbarn kan få äta mat från havet.

Sedan några år tillbaka är hon ambassadör för miljömärkningen för vildfångad fisk, MSC, och är numera också engagerad i Hungerprojektet, en internationell ideell organisation som bekämpar fattigdom.

I höstas tackade hon också ja till att ingå som expert i Miljömålsberedningens arbete för bevarande av havets resurser.

– Superkul att få jobba med de här frågorna på en helt ny nivå. Det känns extremt viktigt att även våra barn och barnbarn kan få äta mat från havet.

Frida Ronge har alltid arbetat hårt och uppstår det en lucka i almanackan fylls den snart liksom av sig självt.

– Ge mig ett råd om hur jag ska balansera upp det, jag följer det rakt av!

Men hon kan också tacka nej till saker. Dit hör tv-tävlingen ”Kockarnas kamp”. Frida Ronge har ombetts vara med flera gånger och alltid avböjt. Hon har inget behov av att tävla, hennes driv kommer inte från sådant utan från det helhjärtade engagemanget hon alltid har i det hon gör.

Och där har hon nog låtit sitt privata liv komma i skymundan, funderar hon. Kanske är det dags för en förändring i det avseendet.

– Jag kan känna, shit, hur kunde det plötsligt gå en massa år? Nu fyller jag 35. De senaste åren har jag fokuserat hundra procent på arbetet men känner nu att jag vill få mera balans mellan arbete och privatliv. Jag har blivit bättre på att ta pauser, till exempel åka på retreat eller surf­resor. Det handlar nog om att jag har mognat.