Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 00:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/jag-gillar-nar-det-blir-os-pa-scenen/

Familj

”Jag gillar när det blir ös på scenen”

Tv-profilen Karin Laserow och mellanpudeln Pelle-Lelle.
Tv-profilen Karin Laserow och mellanpudeln Pelle-Lelle. Foto: Johan Nilsson/TT

När Karin Laserow når 70-årsstrecket är det inte nedtrappning som finns i tankarna. I stället funderar TV4:s antikexpert över om det finns något mer i livet som hon vill testa.

Det har gått nästan fyrtio år ­sedan Karin Laserow bestämde sig för att lägga sjuksköterskemössan på hyllan och i stället jobba heltid med antikviteter. Det var ett beslut som visade sig vara helt rätt. Dels har hon alltid varit fascinerad av gamla grejer, dels är hon en individualist, förklarar hon.

– Hade jag fortsatt som sjuksköterska hade jag nog öppnat eget vårdhem. 

Drivkraften fanns redan från början. Karin växte upp i Malmö i ett, som hon säger, typiskt arbetarhem. Mamma var kanslist i hemvården och pappa reparatör på Statens järnvägar.

– Han hade ett tufft jobb med dåliga arbetstider. Då bestämde jag att jag inte skulle ha ett jobb där någon annan styr över mig. Så har det heller inte blivit. Det har jag också fört över på min dotter Liza.

Den unga Karin sökte alltså först till Södra Sveriges sjuksköterskehem i Lund och kom in. Efter utbildningen fick hon jobb på Lunds lasarett. Några år senare studerade hon ­vidare till barnsjuksköterska. Det var i den vevan hon träffade sjukgymnasten Kaj.

Träffades ni på sjukhuset?

– Nej, på diskotek i Malmö. Sedan dess har vi varit ihop. Det är 42 år sedan nu. Han hade en antikhandel och jag älskade redan då gamla ­saker. Att vi båda jobbade inom vården gjorde att vi hade en hel del att prata om.

Karin började jobba extra i ­butiken och blev ganska snart känd bland skåningarna. Själv säger hon att hon i antikvitetskretsar ibland kan uppfattas som kontroversiell, eftersom hon gärna ser att sakerna brukas i en modern praktisk miljö.

– Jag vurmar för det. Jag är ingen kulturromantiker. Jag är en praktiker som säger att de här stolarna ska användas och inte göras ­abstrakta. De ska vara attraktiva. De måste inte vara i originalskick.

Jag blev uppringd av en kvinna som frågade om jag ville börja jobba med tv. Först sa jag nej – gamla tanter ska inte vara i tv.

Det är också något hon ofta framför i tv-programmet ”Bytt är bytt” på TV4. Expertrollen fick hon bara några månader efter att hon hade fyllt 64 år.

– Jag blev uppringd av en kvinna som frågade om jag ville börja jobba med tv. Först sa jag nej – gamla tanter ska inte vara i tv. De går ju så nära med kameran att man ser allt skräp. Men till slut åkte jag ändå upp till Stockholm och testade.

I dag är programmet är ett av kanalens mest populära med cirka en miljon tittare. I vår spelas säsong nummer sju in, för att sändas till hösten. Fram till dess går de gamla säsongerna i repris.

Har programmet förändrat ditt liv?

– Ja, men vet du vad – jag är samma som jag var tidigare. Jag vet att allt är förgängligt. Allt som är kul ska man göra. Och när det inte är roligt längre då slutar man.

– Men än så länge tycker jag att det är jättekul. Jag gillar när det blir lite ös på scenen. Men jag är tacksam över att jag också kan dra mig tillbaka till min lilla håla i Brandstad. Här har jag bott i fjorton år. Jag älskar det här stället.

Samtidigt är hon stolt över att hon tackade ja till jobbet på tv och att hon med det kanske kan få andra att bli mer modiga.

– Man behöver inte bara sitta på en stol efter att man fyllt 65. Många är snygga och trevliga, men glömmer bort att köpa snygga kläder ­eller struntar i håret eller att sminka sig. Men vi har fortfarande kraft.