Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-05 06:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/johannes-hempel/

Familj

Till minne: Johannes Hempel

Biskop emeritus, dr Johannes Hempel, Dresden, har avlidit i en ålder av 91 år. Hans närmast anhöriga är de tre barnen. 

Till de individer som gjort skillnad i Europas moderna historia, måste räknas Johannes Hempel. Från 1972 och tjugotvå år framåt var han biskop i Sachsens evangelisk-lutherska kyrka. Det var han som i Leipzig 1989, med sin milda skärpa krävde att regeringen skulle lyssna på folkets krav. Innanför och utanför Nikolaikyrkan slöt tusentals demonstranter upp, kväll efter kväll. Det blev ett steg i den rörelse som till sist öppnade järnridån.  

Biskop Hempel träffade jag första gången när jag var student. Det var på en konferens i det återförenade Tyskland. När han mot slutet av dagarna stod upp och talade, blev det helt stilla i salen. Det var tyngd och trovärdighet i hans ord. 

Nästan hela sitt liv verkade biskop Hempel i diktaturer. Han växte upp i nazisternas Tyska rike, där hans far var hantverkare. I krigets slutskede fördrevs familjen västerut av Röda armén. Då var Johannes redan i tonåren och hade blivit uttagen som soldat i Hitlers pojkarmé. Där såg han en klasskamrat bli dödad och han sa själv att där fick han det allvar som för alltid präglade honom. 

De gånger jag träffade Johannes Hempel tog jag upp sådant med honom som jag just då hade på hjärtat. Han lyssnade, frågade och kom med korta råd. Efteråt var jag stärkt. Han hade varit en av dem som säkerhetspolisen Stasi kontrollerade med störst noggrannhet. Akterna om honom och hans familj omfattar flera hyllmetrar. När jag frågade hur han kunnat behålla glädjen trots sin utsatta position, då svarade han: ”Finns det fyra personer som verkligen går att lita på, då fungerar det.”

Hempel var, som så många i prästernas skrå, överfull med bildning. Det var en fröjd att samtala med honom om flodernas innebörd för Hölderlin och barockkonsten i Dresdens kyrkor och museer. Han skrattade och nickade när vi diskuterade barnens plats i kyrka och gudstjänst. Som sammankallande för alla de lutherska kyrkorna i DDR, hade han särskilt kämpat för att skapa bra undervisning i kristen tro för barn och ungdomar. 

Två personer har jag träffat som på ett särskilt sätt har väckt känslor av vördnad. Den ena är Hédi Fried. Den andre är Johannes Hempel. 

Ämnen i artikeln

Minnesord

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt