Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-21 17:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/jul-i-gemenskap/

Familj

Tillsammans skapar de nya traditioner

Volontären Jessica Erne och besökaren och körmedlemmen Tobben Svensson firar hos Jul i gemenskap. Foto: Lisa Mattisson

Det finns inte många ställen i stan där alla är välkomna oavsett om man är fattig eller rik, ung eller gammal, missbrukare eller drogfri. Men till Jul i gemenskap kan man komma som man är. På julafton öppnar de dörrarna på Kungstensgatan för trettonde gången.

Tobben Svensson har en plan. Vid 74 års ålder och efter ett antal hårda år i hemlöshet tänker han lära sig att dansa tango.

Men först ska han tillbringa helgen hos Jul i gemenskap som en av de mellan 1 500 och 2  000 andra som varje år söker sig till det öppna julfirandet i Immanuelskyrkan i Stockholm. Här vankas jultallrik, samvaro, och hembakta bullar. Plus jultomte för barnen, och lite till.

– Det är varmt och skönt att komma hit i stället för att sitta i ensamheten och skaka och kanske inte ha råd med hyran. Här kan man få en silltallrik och några köttbullar och det är ganska så trevligt.

– Flera volontärer har bakat sockerkaka och bullar, och jag tycker det är gott på det viset.

Sedan ett par år tillbaka slipper Tobben Svensson att sova på Centralstationen eller på något nattöppet fik eller bara vanka omkring i natten. Han har fått ett rum på stödboendet Monumentet på Södermalm. 28 egna kvadrat och en dröm om att en gång få en egen bostad igen.

Men många som kommer till Jul i gemenskap är hemlösa. Andra är helt enkelt ensamma. Och under julen, när ensamheten känns som värst, kan det vara skönt med mänskligt umgänge en stund.

Tobben Svensson uppskattar värmen och gemenskapen men tycker att det är dystert när det stänger för kvällen. 21.00 är gemenskapen slut. De som behöver får hjälp till härbärgen, men det var aldrig ett alternativ för Tobben för där finns missbrukarna.

– Där vågade man inte sova för man var rädd för att de skulle ta ens saker, det kändes otryggt. Jag som aldrig drogat eller druckit, som inte ens rökt, ville aldrig vara där, berättar han.

Alla är välkomna till Jul i gemenskap. Man får vara påverkad men man får inte dricka alkohol eller ta droger i kyrkan. Eller bråka.

– Men det brukar vara väldigt lugnt, jag kan inte minnas några incidenter, säger Jessica Erne, som varit volontär sedan 2012.

– De senaste åren har det blivit allt fler ungdomar som kommer hit och i år har vi ordnat med ett ungdomsrum och lite egna aktiviteter för dem.

De senaste åren har det blivit allt fler ungdomar som kommer hit.

Jessica Erne är till vardags produktionsledare på en reklambyrå. Hon är 43 år och lever ensam med sin 16-åriga dotter. Varför är hon volontär?

– Det har alltid varit viktigt för mig att hjälpa andra som inte har samma förutsättningar som jag. Det finns så otroligt många som är ensamma.

– Jag har själv varit ensam på julafton och även om jag firade med min familj de andra helgdagarna, så kändes det väldigt ensamt just den dan när man visste att ”alla” var med andra och fick värme och gemenskap.

Hur såg din drömjul ut när du var liten?

– Min drömjul bestod alltid av en stor familj, mycket mat, många julklappar och härlig stämning. En tid när alla var glada. Men så var det aldrig för mig. Jag växte upp med föräldrar som hade ett alkoholmissbruk och det var ganska jobbigt, säger Jessica Erne.

Minns du något särskilt från dina år som volontär här?

– Första året, när jag jobbat klart för kvällen och gick mot Centralstationen för att åka hem, så såg jag en av gästerna sitta där och tänkte: ”Jag vet att han är mätt och att han fått ett härligt julfirande”, och det kändes så himla bra att ha fått vara delaktig i det, säger Jessica Erne.

När Jul i gemenskap startade var firandet framför allt tänkt för hemlösa och missbrukare. Men genom åren har gruppen breddats, nu kommer ensamstående föräldrar med barn, ensamkommande ungdomar och andra som är ensamma.

Anette Kyhlström, diakon hos Hela människan i Stockholms län och arrangör för Jul i gemenskap sedan 2007, minns särskilt en hemlös pappa som kom in på julafton och såg sig omkring.

– Han tittade in i familjerummet, som har glasrutor in till stora salen där alla andra firar, och frågade om vi hade öppet på juldagen och annandagen. När vi svarade ja så berättade han att han hade två döttrar som var fosterhemsplacerade och att han inte fick träffa dem eftersom han var hemlös.

– Men om han hade någonstans att ta vägen gick det bra, så han kom hit de andra juldagarna och de satt och pysslade tillsammans och han läste sagor för dem. Mamman var intagen på behandlingshem så det var ju otroligt viktigt för flickorna att träffa en förälder på jul, säger Anette Kyhlström.

Hon har själv haft med sig sin man och sina barn under alla år på Jul i gemenskap. Ett år föreslog hon att de skulle fira jul hemma i stället, men då tittade hela familjen oförstående på henne.

– De sa: ”Men vad ska vi göra då?” Och min yngste son fyllde i: ”Men då missar vi ju julspelet?”. Och det är faktiskt det häftigaste julspel jag har sett någon gång. Både volontärer och besökare deltar, och publiken är får och säger ”bäääää”.

Men Tobbens plan då, på att lära sig dansa tango? Jo, 2016 var han en av de hemlösa som fick chansen att vara med i operasångaren Rickard Söderbergs SVT-produktion ”Gatans kör”. Det var i samband med sändningen av den tv-serien som han fick ett rum på Monumentet.

Kören har fortsatt men drivs numera av Ny gemenskap och Hela människan i Stockholms län och är omdöpt till Gatans röster.

– Varje gång jag repar eller vi har konsert så känner jag glädje. Jag är en pajas som inte kan sjunga, men det är glädjen det handlar om. Och i vår ska Gatans röster sätta upp en kabaré tillsammans, det är därför jag måste lära mig att dansa tango, säger Tobben Svensson.