Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-24 04:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/karl-petter-thorwaldsson-langtar-ut-i-den-stora-okandheten/

Familj

Karl-Petter Thorwaldsson längtar ut i den stora okändheten

Nu hoppas Karl-Petter Thorwaldsson att få utlopp för sina hobbyer och ägna mer tid åt bi- och grönsaksodling på sommarstället i Södermanland. Foto: Lisa Mattisson

Han har varit ordförande för LO i snart åtta år, men till sommaren är det över. Karl-Petter Thorwaldsson har älskat uppdraget, men ser fram emot att lämna rampljuset. 

I över 40 år har Karl-Petter Thorwaldsson hållit i ordförandeklubban på ett eller annat sätt. Som 13-åring blev han SSU-ordförande i Kosta, sedan har det smattrat på. Ordförande i kretsen, i distriktet och till sist i hela SSU-förbundet. Sedan ordförande i ABF och från 2012 i LO.

Det har gått som på räls, med avtalsrörelser och opinionsbildning och årliga lönelyft för medlemmarna. Han gillar att vara ute i landet och träffa medlemmarna, ”slänga käft” och få med sig historier som han sedan kan ta med sig som ­energi in i nästa möte.

– Det tycker jag tyvärr politikerna saknar i dag. De har inget kött och blod i sina berättelser, bara något slags system som folk ärligt talat skiter i. På det sättet tycker jag att det fackliga är mycket roligare.

Frågor som engagerar honom lite extra handlar om egenmakt och klimatomställning. Med egenmakt syftar han på att människor ska ha möjlighet att bestämma över sitt livsöde, vilket gör lönerna till en nyckelfråga. Klimatengagemanget förklarar han med sitt intresse för djur och natur. Han är övertygad om att industrin har mycket att bidra med i jakten på ett grönare samhälle.

Politikerna har inget kött och blod i sina berättelser.

När han nu summerar tiden på posten är han nöjd med att arbetslösheten är lägre och lönerna högre än när han tillträdde. Nu arbetar han med pensionsfrågan och har gott hopp om framgång. Över huvud taget verkar det vara en nöjd LO-ordförande som planerar sin avgång.

Och inga skandaler?

– Inte än. Ta i trä, säger han och skrattar.

– En sak som jag tror har gjort det lite lättare är att jag för 15 år sedan valde att inte dricka alkohol. Om man tittar på allt som sker och vad som står i tidningarna så är det fortfarande ofta alkohol involverat i skandaler. Omdömet verkar försvinna.

Han beskriver sig som en arbetargrabb från Kosta, mamma var damfrisörska och pappa var glas­arbetare.

– Jag kan säga att det inte bara var fördelar med att ha en mamma som var damfrisörska i Kosta. Hon hade rätt bra koll på vad vi höll på med, man fick akta sig.

Hade Karl-Petter varit några år äldre hade förmodligen också han börjat på glasbruket efter nian. Men nu hann det bli ekonomisk kris och anställningsstopp i glasriket. Han gick gymnasiet i stället och blev metall—arbetare. Sedan 1983 har han antingen jobbat i industrin eller med fackliga uppdrag för IF metall, fram till att han blev LO-ordförande.

I den fackliga sfären blir han nog kvar tills vidare. Karl-Petter Thorwaldsson må avgå som LO-ordförande men vice-posten i Världsfacket ser han fram emot att behålla. Han har i några år engagerat sig i frågan om det så kallade Kafala-systemet, som binder migrantarbetare vid en arbetsgivare i många länder i Mellanöstern och i princip gör dem rättslösa. Efter sommaren tänker han lägga mer tid på det.

Sedan finns ju också ett sommarställe i Södermanland, där Thorwaldsson får utlopp för sina hobbyer. Under ordförandeskapet i LO har han bara kunnat ha en bikupa, nästa sommar kan det bli fyra. Grönsaksodlingen hoppas han också kunna trappa upp. För även om han har svårt att komma på ett roligare jobb än LO-ordförande, så är det också ett uppdrag som ockuperar hjärnan större delen av dygnet.

Dessutom frestar det på att stå i centrum ständigt och jämt.

– Man har ju en omvärld som tittar på en och bedömer en hela dagarna. Det är svårt att inte påverkas av det och bli dryg av att ha allt fokus på sig hela tiden. Så det känner jag – åh, vad skönt att komma ut i den stora okändheten!