Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Kjerstin Dellert – primadonnan som inte väjde för det folkliga

Foto: Beatrice Lundborg

Kjerstin Dellert hamnade ofta i blickfånget. Kanske inte så konstigt, menar Marcus Boldemann och minns en originell och färgstark operasångerska.

Det fanns en tagg i Kjerstin Dellerts hjärta eftersom hon aldrig blev hovsångerska. En gång vid en intervju kom vi in på ämnet. Ett kort tag var den för henne så typiska självironin bortblåst. Och hon verkade glad då hon tänkte på att hon ännu kunde få titeln. Då fyllde hon 80 år. Hon blev 92. Kungen sa i en spontan kommentar direkt efter hennes död ”Hon var en stor entertainer”. Men vad hjälpte det.

Hon hade passat som hovsångerska. Många år sjöng hon lyckosamt på Kungliga Operan och hon lyfte en kunglig teater ur glömskans djup, Confidencen på Ulriksdals slott.

Kjerstin Dellert, född 1925, var Sveriges första Marie i Alban Bergs krävande modernistiska ”Wozzeck” 1957. Två år senare Daisy Doody i Blomdahls ”Aniara”. Hon var en förträfflig skådespelare, vass i sångrepliken, i ”Aniara” med en lite släpande påträngande betoning som etsade sig fast. Karskt gav hon sig på det mesta i rollväg, sjöng oförväget Tosca mot Jussi Björling.

Kjerstin Dellert var med om det som kallats Operans guldålder med dirigenten Sixten Ehrling och sångare som Erik Saedén, Elisabeth Söderström, Kerstin Meyer och Ragnar Ulfung. Men Kjerstin Dellert var garanterat den mest originella av dem alla.

När Dellert övergav det klassiska facket gjorde hon det så mycket bättre än de flesta andra operasångare.

I blickfånget hamnade hon redan vid debuten på Stora teatern i Göteborg 1951, som en ytterst lättklädd Sköna Helena. Dellert var inte rädd för det folkliga. ”O, Carl-Gustaf, ljuva Carl-Gustaf” sjöng hon dagen före kungens och Silvias bröllop vid galan på Operan. Succès. Givetvis var hon med i Melodifestivalen (fjärde plats). Med Elisabeth Söderström utforskade hon nya domäner på tv i ”Prima primadonnor”. När Dellert övergav det klassiska facket gjorde hon det så mycket bättre än de flesta andra operasångare.

Hon kunde vara nog så fräck och provokativ i kommentarer som stundom var för opassande att återge i tryck. Ihågkommen blir hon ändå. Prinsessan Christina tog med henne till Confidencen hösten 1976. Kjerstin Dellert visste knappt att det fanns en teater på Ulriksdal. Scenöppningen var igenmurad, salongen ombyggd till jaktsal. Överallt låg bråte. Men hon förälskade sig i lokalen på en gång.

Med outtröttlig idérikedom fick hon alltmera liv i den sönderbyggda rokokoteatern, platsen där den teatergalne Gustav III blev teaterintresserad. Det byggdes in ett scenmaskineri. Mitt i rekonstruktionen blev det nydesignade stolar. ”Låt oss fortfarande ana ruinen, bara lägga ett skimmer över det hela”, sa Dellert. Här har Confidencen en rejäl fördel visavi sin syster, den strängt k-märkta helt intakta Drottningholmsteatern där ingenting får röras.

På plats var hon nästan jämt. En gång recenserade jag ett arrangemang i slottsparken som inte var hennes. Recensionen skulle lämnas samma kväll och jag såg att det lyste i ett av Confidencens fönster, klev in och frågade om jag fick skriva där. Bara hon var där. Strax efter kom hon belåtet med snittar på vilka det låg rysk kaviar. De hade blivit över efter någon sponsorträff.

Hon la ned ett himla jobb på teatern och gjorde ett försök att dra sig tillbaka som 72-åring. Men den nye chefen avgick i protest när bidragen sjönk. Dellert klev åter in på arenan och njöt i fulla drag och drog in pengar. Hennes motto var och förblev ”Tanke och handling i ett”.

Otaliga gånger uppträdde hon själv på Confidencen, långt upp i hög ålder. Jag har aldrig kommit närmare Bellman än när hon tolkade hans sång ”Aftonkväde”. I den gamla teatern sjöng hon utan minsta åthävor, milt leende de sista orden: ”Men nu – nu somnar jag”.

Kjerstin Dellert 1925–2018

Operasångerska, sopran, och teaterchef.

Växte upp på Östermalm i Stockholm. Pappan var grosshandlare och mamman jobbade på kontor. 

Debuterade på Stora teatern i Göteborg, och var från 1952 anställd vid Kungliga Operan.

Har gjort över 100 huvudroller, samarbetat med sångare som Jussi Björling och Elisabeth Söderström, deltagit i Melodifestivalen, arrangerat galan i samband med kungabröllopet 1976, samt mottagit H M Konungens medalj. 

Grundade och var chef för Ulriksdals slottsteater, Confidencen, i Solna utanför Stockholm.