Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 02:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/manga-likheter-mellan-att-jaga-vilt-och-att-jaga-brottslingar/

Familj

”Många likheter mellan att jaga vilt och att jaga brottslingar”

Leif GW Persson fyller 75 år och har det kämpigt med vacklande hälsa.
Leif GW Persson fyller 75 år och har det kämpigt med vacklande hälsa. Foto: Alexander Mahmoud

Kriminolog, författare, jägare och expert på brott. Leif GW Persson har blivit ett stående inslag i den svenska offentligheten. Att han fråntogs både jobb och ära för över 40 år sedan kan ha bidragit till det.

Den 24 mars sänds säsongens sista ”Brottsjournalen” i TV4, där Leif GW Persson analyserar kriminalfall med programledaren Jenny Strömstedt. Tiden fram till sommaren tänker han använda till att skriva en roman.

– Jag har redan börjat så smått. Det blir en deckare igen. En sådan där vanlig skröna, inget märkvärdigt alls. Men många tycks ju finna stort behag i att läsa dem och det får väl räcka som anledning, säger han.

Han kommer fortsätta kommentera brott i TV4, bara han får ha hälsan.

– Nu är det inte så muntert. Jag har haft problem med hjärtat i en massa år och på senare tid har det varit ganska påtagligt. Och så alla andra problem från hjässan till tårna. Men så länge inte taket rasar in skiter jag i om enstaka tegelpannor faller av, säger han och skrattar.

Grunden till sitt hälsotillstånd har han lagt under ett helt liv med dåliga vanor i form av bland annat alkoholmissbruk. Att Leif GW Persson ”vårdslösat” med sig själv är han mycket öppen med.

Han har ofta arbetat mycket och kopplat av med hjälp av alkohol. De senaste 30 åren har han hanterat det genom att vara nykter mellan nyår och midsommar och tillåta sig att dricka resten av året. Men också genom att föra bok över sitt drickande.

– Jag vet exakt hur min konsumtion ser ut. Förra året var jag totalnykter två dagar av tre. Det har blivit enklare med åren för jag börjar tappa lusten till alkohol mer och mer.

Jag vet exakt hur min konsumtion ser ut. Förra året var jag totalnykter två dagar av tre.

En annan sak som han har dragit ned på är jakten, ett intresse han haft så länge han kan minnas. Sin första fågel sköt han med luftgevär vid sex års ålder, en koltrast.

Lika tidigt som förtjusningen i vapen vaknade, kom passionen för kriminalgåtor. Lille Leif läste ”Mästerdetektiven Blomkvist” och ville bli mästerdetektiv han också.

– Det finns många likheter mellan att jaga vilt och att jaga människor som begått grova brott. Det kräver kunskaper om motståndarens mått och steg. Man ska ha en idé om vad de kan hitta på och var man ska ställa sig någonstans.

Det fanns ingen utbildning till detektiv, så han fick gå sin egen väg. Men hösten år 1977 höll allt på att ta slut.

Leif GW Persson arbetade på Rikspolisstyrelsen och bekräftade för Dagens Nyheter att tidigare statsministern Olof Palme informerats om att hans justitieminister Lennart Geijer haft kontakt med prostituerade. Det var inte olagligt men kunde utgöra en säkerhetsrisk.

Men Palme dementerade allt och DN tog tillbaka uppgifterna, som delvis var sanna. Leif GW Persson fick sparken, gjorde ett taffligt självmordsförsök och bestämde sig sedan för att hämnas.

Resultatet blev en roman, succé­debuten ”Grisfesten”, och hans tillvaro som ekonomiskt oberoende författare och kulturpersonlighet hade börjat.

– I backspegeln gjorde Geijer­affären mitt liv bättre. Annars hade allt gått på ett snöre fram till att bli landshövding och avgå med pension och hur jävla kul hade det varit? Inte ett dugg.

I sina memoarer ”Gustavs grabb” och ”Ville Vingmutter” beskriver han sig inte som något dygdemönster, men i dag är han ändå rätt nöjd med sitt liv. Ångrar en del förstås, men i fråga om arbete tycker han att han har ”uträttat mer än de flesta.”

Och tjänat mer än de flesta, kan tilläggas.

– Ja. Till mitt försvar kan anföras att jag gett bort mycket till välgörande ändamål. Det tycker jag är en självklarhet när det gått så bra som det har gjort för mig. Det borde fler ägna sig åt.

I ”Ville Vingmutter” beskriver Leif GW Persson sig själv som barn med orden ”en fullkomligt outhärdlig liten besserwisser”.

Har du inte kvar en del av det som vuxen?

– Det kan nog hända, skrattar han.

– Men det du ser är den offentliga bilden. Jag har nog berömt fler poliser än jag skällt ut, men det hamnar inte tidningen. Sedan har jag aldrig varit konflikträdd och jag har bett många potentater stoppa upp sina synpunkter där bak, till och med en statsminister. Då ser de rätt förvånade ut. Men det sparar tid.