Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-10 10:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/manniskan-i-centrum-for-nya-riksarkitekten/

Familj

Människan i centrum för nya riksarkitekten

Foto: S Hedberg

I januari får Sverige sin första riksarkitekt. Helena Bjarnegård är den som ska leda arbetet med det nya nationella målet för arkitektur, som sätter människan i centrum.

Ingrid Borggren
Rätta artikel

Frölunda centrum i sydvästra Göteborg är ett höghusområde med ett inomhustorg. Det byggdes på 60-talet enligt den tidens visioner om ett bostadsområde fritt från genomfartstrafik.

Utanför Frölunda torg blev det i stället en knutpunkt för kollektivtrafiken. Och vid sidan av spårvagnar, bussar och parkeringsplatser anlades ett grönområde, efter ett antal år ganska vildvuxet men trots allt en oas mitt i betongen.

Tyvärr var det få som ville vistas där. En och annan hundägare passerade igenom, men de flesta undvek parken. Den kändes inte trygg. Och vad skulle man där att göra?

När Helena Bjarnegård utbildade sig till landskapsarkitekt under 1990-talet, hade hon svårt att hålla sig inom sitt yrkes ramar. Hon var mer intresserad av de strategiska, övergripande frågorna när det gäller stadsplanering, hur man ska få allt att hänga samman.

Som riksarkitekt kommer hon att arbeta med arkitektur i hela skalan, från de övergripande visionerna och riktlinjerna, till de små detaljerna.

– Hur vi placerar bebyggelsen för att bygga bra städer, hur vi gestaltar byggnaderna och stråken utanför, hur de offentliga platserna och byggnaderna ska se ut, och vad de ska innehålla – allt det är arkitektur.

Det är fullt ös nu, sedan hon utsågs till Sveriges första riksarkitekt. Alla hör av sig till henne, andra statliga myndigheter, kommuner, landsting, arkitekter, stadsplanerare, byggare och fastighetsägare.

Men hon arbetar fortfarande kvar som stadsträdgårdsmästare i Göteborgs stad vilket hon gjort de senaste tio åren. Och hon avslutar med att leda en utredning som handlar om långsiktig planering inom stadsutvecklingsområdet i Göteborg.

Det nya nationella målet för arkitektur-, form- och designpolitiken som riksdagen klubbade igenom i maj, sätter människan i centrum.

Målet är att ”arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön”.

Vilket ju faktiskt är motsatsen till att en riksarkitekt ska komma in och likrikta allt formtänkande.

– Målet handlar ganska lite om den exakta gestaltningen, man pratar snarare om sinnlighet och om att arkitekturen är ett viktigt verktyg i samhällsbygget. Vad arkitektur kan göra mer än vad arkitektur är. Det är därför jag har sökt jobbet, säger Helena Bjarnegård.

Det är viktigt med inspirerande exempel.

Kommunerna kommer fortfarande att ha ansvaret för att skapa det bästa för staden. Riksarkitektens uppgift blir att skapa forum för samverkan, och att lyfta fram goda förebilder. Som Borås satsning på nya skulpturer på torg och i parker de senaste åren, samt väggmålningar gjorda av internationellt erkända konstnärer.

– Det är viktigt med inspirerande exempel. Man kan bjuda in till samtal i Borås och visa hur den staden tagit hand om sina gamla industribyggnader och vad bra det blivit.

Som stadsträdgårdsmästare i Göteborg har hon varit strategisk chef på park- och naturförvaltningen. Och det är där grönområdet i Frölunda kommer in. För att ta reda på varför invånarna inte var i parken, och vad som skulle till för att de skulle vilja vara det, gick man helt enkelt ut och frågade dem.

– Vi bjöd in medborgargrupper i olika åldrar till samtal, och det visade sig att de små barnen ville ha en lekplats, ungdomarna ville ha en anläggning för parcour , pensionärerna ville kunna spela boule och önskade sig också ett utomhusgym nära där ungdomarna var så att man kunde mötas över generationerna, och hundägarna ville ha en hundrastgård.

Många ville också ha kvar den gröna parken, men tyckte att den var för igenvuxen och otrygg. Ett annat önskemål var att lekplatsen skulle vara bemannad, och att där skulle finnas möjlighet att låna cyklar och andra lekredskap.

– I dag är det mycket folk i parken, även när det regnar. Och alla åldrar är där. Det är ett oerhört lyckat projekt.

– Att kunna bidra med tankar kring sin egen boendemiljö gav människor ökad trygghet och minskad segregation. Det är en erfarenhet jag tar med mig som riksarkitekt, säger Helena Bjarnegård.