Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-19 01:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/margot-wallstrom-jag-hittar-sakert-saker-att-gora/

Familj

Margot Wallström: ”Jag hittar säkert saker att göra”

Nu ska tillvaron i Arvfurstens palats bytas mot något helt annat. Men Margot Wallström är inte orolig. Foto: Roger Turesson

När riksmötet öppnade för ett par veckor sedan var det med sedvanligt kunglig glans, pompa och ståt. Statsministern talade. Alla var där. Alla utom Margot Wallström.

Hon satt i en bil på väg hem till Värmland efter att några dagar tidigare ha meddelat sin avgång som utrikesminister.

I medierna hade hon förklarat att beslutet vuxit fram successivt, men att det avgörande var en mening hon läst i en bok: ”Vad vill du göra med resten av ditt liv?”.

– Jag minns inte vilken bok det var, någon vi har hemma bara. Men det där fastnade. Både jag och maken blir äldre och vi vill ha tid tillsammans. I praktiken har vi levt åtskilda de senaste fem åren. Jag har haft en privilegierad ställning men man kan ju sakna någon att prata med när arbetsdagen är slut.

Antagligen kommer det kännas lite tomt i början, tror hon. Alla människorna hon har arbetat med, tempot och allt det spännande som följt med uppdraget som utrikesminister – det ska nu bytas mot något helt annat.

– Jag är inte jätteorolig, för jag kommer säkert hitta saker att göra, uppgifter som är mera lagom. Nu kan jag välja på ett annat sätt. Men det är sant att jag tycker om ett högt tempo när jag jobbar, jag gillar inte att bli uttråkad.

Margot Wallström kan ge intryck av att vara lugn och behärskad och är det kanske också. Men under ytan bor en tävlingsmänniska. När barnen var små kunde hon inte ens förlora i kubb.

– Nej, så var det. Till slut fick jag inte vara med. Men jag intalade mig att det var bra för dem, att de fick lära sig hur det är att förlora, säger hon och skrattar.

Säger det här något om dig som person?

– I bästa fall att jag är engagerad. Man måste ha ett driv för att klara av de uppgifter jag haft. Visst, man måste kunna förlora men man behöver också ha viljan att vinna och få något uträttat.

Det var det engagemanget som i tonåren förde henne till SSU i Skellefteå. 1979 kom hon in i riksdagen och en som stärkte hennes tro på politikens kraft var Olof Palme. Han utstrålade en övertygelse om att även om världen ser ut som den gör så går det att ändra på det.

Bland Margot Wallströms politiska uppdrag märks olika ministerposter under 1990-talet, jobbet som EU-kommissionär och senare FN-uppdraget mot konfliktrelaterat sexuellt våld.

Jag ska inte köpa mer kläder nu och inga fler handväskor.

Det finns en stridbarhet hos henne som hon haft god användning för i jobbet. Kanske har den ibland spillt över på det privata livet. Hon har själv beskrivit sig och maken Håkan som eld och vatten.

– Jag har lärt mig så otroligt mycket i den relationen eftersom vi är så olika. Tålamod och … ja, allting. Han är en så mycket bättre människa än jag är, i allt.

– Sedan, när man har varit gifta så länge som vi, blir man nog lite mera lika. Jag är mera medgörlig nu. Jag kan ge mig.

Vilken är din bästa sida?

– Kanske det där att jag tycker om andra människor. Jag vill gärna tro att människor är födda goda. Det har följt med sedan barndomen. Mamma sa alltid att det finns något vackert i varje människa och det är det du ska titta efter.

Och din sämsta?

– Min fåfänga. Jag gillar att sminka mig och hålla på med kläder och smycken. I mina jobb har jag ju varit tvungen att tänka på hur jag ser ut men jag har drivit det för långt. Jag ska inte köpa mer kläder nu och inga fler handväskor.

2012 kom Margot Wallström hem från New York efter åren i FN. Nu skulle hon äntligen få tid att ta jägarexamen och lära sig spela dragspel.

– Åh, måste du påminna om det. Det är fortfarande ouppfyllda löften, men en dag måste det ju ske. Jag fick till och med en dragspelslektion av Benny Andersson en gång, men kom aldrig längre än så. Det är så otroligt svårt.

Något annat som hon länge drömt om är att skaffa en motorcykel. Men där har familjen sagt ifrån. Eftersom hon kör som den värsta fartdåre tycker de inte att det är någon bra idé.

– Det är ett släktdrag det där. Alla vi syskon är likadana, vi gillar att köra bil och gärna fort.

Kanske är det fartens tjusning som gör det svårt att benämna sig pensionär, även om de flesta som fyller 65 och slutar jobba blir just det.

– Det är väl bara att acceptera att man blir pensionär. Men jag måste ju inte slå mig till ro helt.