Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Minnesord: Arne Gustafsson

Arne Gustafsson, Jönköping, har avlidit i en ålder av 71 år. Närmast anhöriga är hustrun Inga- Lill, barn och barnbarn.

Jag fick ett par gröna skor av fotografen Arne Gustafsson. De var från en konsthändelse i något slags köpcenter i Jönköping. Skorna var redan då slitna och minst fem nummer för stora. Jag har dem fortfarande på mig både ute och inne. De beundras. De påminner mig.

Vi träffades flera gånger i samband med de utställningar i Blomstergången på Västra klinikerna i Jönköping som landstinget anordnade i samarbete med Bankeryds fotoklubb, där Arne var en av medlemmarna. Det var dock först efter det att Arne erhållit landstingets kulturstipendium som vi kom nära varandra och började samarbeta med produktion av fotoböcker och utställningar.

Först ut var ”Byn -retur” med ett enastående fotoarbete av Arne, dels svartvita bilder som tagits i början av 70-talet på bybor i Bäckaby utanför Vetlanda, dels färgbilder som var tagna i samma miljöer och på samma personer 25 år senare. Jag skrev texten och boken kom ut på Carlssons förlag. Det blev en stor framgång med utställningar både på Arbetets museum i Norrköping, på Länsmuseet i Jönköping och Vetlanda museum. 

Jag skrev dikt till vår nästa bok som kom något år senare, "Mitt 70-tal" som innehöll miljöer och människor som Arne träffat under sin ungdomstid.

”Mig finner ingen”, efter Carl Jonas Love Almkvist Tintomaras sång i ”Drottningens juvelsmycke”, blev titeln på vår tredje bok som kom att handla om Maria Buhre, konstnär från Jönköping. Återigen visar Arne sin fotografiska klass.  

Det fanns hos Arne inte bara en arbetsglädje och en kreativitet som var beundransvärd utan också en företagsamhet och kontaktskapande förmåga som vi hade stor glädje av.

Arne hade besvärliga cancersjukdomar men han hade en sådan kraft och var en väldig kämpe. Tänk att det finns en sådan livskraft hos en människa!

Jag upplever en stor tomhet när Arne inte längre finns. Kanske kan han i sin nya värld fylla ramen och det tomma fältet, som återgavs i annonsen inför begravningen, med nya och andra slags bilder. Eller kanske lika dem som fanns i ”Byn - retur” och där Arne så starkt visade sin kärlek till den lilla människan.