Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Minnesord: Bernt Bernander

Som tidigare meddelats har Bernt Bernander, Göteborg, avlidit 88 år gammal. Närmast anhöriga är hustrun Barbara och döttrarna Käbi och Heidi med familjer.

Bernt föddes som ett av sex barn till komministerparet från Västerlanda, Gustav och Elisabeth Bernander, och växte upp i deras missionärshem i dåvarande Sydrhodesia. Skolgången i Afrika följdes av studier i romanska språk i Göteborg. Efter sin licentiatavhandling i franska 1958 gick Bernt över till Göteborgs-Tidningen som utrikesredaktör. Från 1960 kunde han som tolk och sambandsofficer i den första svenska Kongobataljonen rapportera från platsen till GT, som då bör ha haft Sveriges bästa täckning av utvecklingen i Kongo.

1962 lockades han att ingå i FN:s Kongooperation och inledde därmed en fyrtio år lång karriär inom FN:s internationella freds- och utvecklingsarbete. Via befattningar som chef för UNDP i Etiopien och Zaire och för Mekongkommittén i Bangkok nådde han toppjobbet som assistant secretary general i FN och chef för UNDP:s office for project services i New York. Framgångar på egna meriter – ingen gång bad han om, eller fick, stöd av den svenska regeringen.

Efter pensioneringen från FN 1990 åtog sig Bernt nya uppdrag, bland annat som generalsekreterarens särskilde representant i Irak 1991 och som chef för FN:s humanitära program i Moçambique 1993-94.

I Sydafrika hade Bernt 1962 träffat Barbara. I sina memoarer "Växtverk – FN-aktioner i backspegeln” talar han om en vidsynt ung kvinna, som hade kurage och tillförsikt att gå mot strömmen och öppet ta avstånd från rasism och apartheid i landet. "Och så var hon fager." Bröllopet stod i Svenska kyrkan i Johannesburg. Döttrarna Käbi och Heidi föddes 1965 respektive 1966.

1965 bestämde sig Bernt och Barbara för att skapa en fast punkt i sitt kringflyttande liv. På en olivbevuxen sluttning med strand i Forkys hamn på Ithaka, just där Odysseus enligt Homeros sattes i land av fajakerna efter sina irrfärder från Troja, lät de bygga sig ett andra hem. Det blev en träffpunkt för familjen många år.

Det var på åttiotalet i Mekongkommittén, som Bernt blev min chef. Hans skärpa, djupa kunskaper och breda kompetens, liksom hans språk, stil och humor gjorde djupt intryck på mig. Efter hans pensionering samarbetade vi i en serie uppdrag, ett samarbete som med åren djupnade i en nära vänskap. Saknaden efter Bernt är stor.