Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-10 09:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/minnesord-bosse-bergman/

Familj

Minnesord: Bosse Bergman

Arkitekt Bosse Bergman, Stockholm, har avlidit i en ålder av 76 år. Närmast anhöriga är livskamraten Catharina Dyrssen, sönerna Matthis och Robin, och syster Eva.

Rätta artikel

Bosse min vän. Nu en växande saknad. Bosse var påtaglig, kroppen stor och varm. Men Bosse var också en hägring. Ofta försvunnen i sina projekt och bara lösligt knuten till  de institutioner vi andra tjänade: staten, samhället, familjen. Bosse gick på lust, aldrig på tvång. Därför behövde man inte ta sig igenom en massa metafysik för att nå  honom. Befriad från tro, rädslor, grubbel som han var. 

Bosse var urbanhistoriker och skrev många böcker i ämnet. Han blev också expert på gamla reseguider och till slut också på Fagersta, den första hemorten. Och lusten till alla dessa ämnen var uppenbar. Nyfiken och lekfull livet igenom. När Bosse hade lekt färdigt med tennsoldater fantiserade han fram brospann, kyrkor och industriområden. Först på golvet ovanför fiket i Fagersta och så småningom som arkitekt på universitet runtom i Norden. Bosse kallade dessa sina arbetsplatser för Skolan och Skolan var hans andra hem livet igenom. 

Med Bosse pratade man inte lumparminnen. Med Bosse gick man på bio och såg en rumänsk film om män på villovägar. Eller på en utställning om Fantomen. För Bosse var också cineast och konstsamlare. Men vad man än gjorde skulle man alltid också sällskapsleka. Vilka var Godards två bästa filmer, vilken är den mest aparta tavlan, och hur många heat kommer Smederna att vinna? Sedan gick man och fikade. 

Bosse hade sin Catharina och sina pojkar nära. En bit bort fanns vännerna, kollegerna, studenterna. Men mest var han en ensamvarg och stugsittare. Lyckliga nätter i Vasastan nersjunken i sitt senaste projekt omgiven av reseguider, arkitekturskrifter och tavlor. 

Ibland lämnade Bosse stugan och blev resenär. Tillsammans med Catharina togs resor  bättre begagnade bilar till platser glömda av resebyråerna. Platser med hemliga kapitel. Gdansk, tänk Fiume och Drohobycz, tänk sjaskiga hak i Mellanvästern. För våra inre kunde vi som inte var med se Bosse med kort cigg hängande i något gathörn betraktande tidens stillastående. Tänk Jean Gabin med stubbat hår.

En rik människa har gått ur tiden. En dag kommer jag att förstå Bosse fullt ut. En dag kommer jag att älska Bosse.