Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Minnesord: Eskil Areskoug

Läkaren Eskil Areskoug, Uppsala, har avlidit i en ålder av 89 år. Närmast anhöriga är barnen Halvar, Ingeborg och Gudmund med sina tre barn samt systrarna Elisabeth och Bodil med familjer.

Eskil ville det perfekta. Han hade tjänstgjort som läkare i många år trots att han inte hade avlagt full examen, han saknade den stora tentan i patologi. När han till slut var tvungen att avlägga tentan gjorde han det med bravur. Eskil hade föreställningen att han måste behärska alla frågor för att bli nöjd med sig själv. Han var en läkare som verkligen kände sitt kall och gjorde allt för sina patienter. Att vara uppdaterad på det senaste som skett inom internationell medicinsk forskning var en självklarhet för honom, varför det alltid drällde mängder av forskningsmagasin i huset.

Eskil trivdes stort då han tjänstgjorde under professor Rolf Luft vid Karolinska institutet och deltog i Lufts internationellt uppmärksammade forskning. Däremot trivdes han inte alls de sista åren när han tjänstgjorde på Sankt Eriks sjukhus. Det nya systemet där man förutsattes ha så många patienter som möjligt, låta vändkorsen snurra fann Eskil motbjudande. Att läkarvården i dag enbart baseras på effektivitet hade han inget till övers för – när samtidigt sjukvårdsadministrationen tilläts växa ohämmat. Eskil var nog en av de sista som levde upp till begreppet läkekonst och var en av få läkare, som fick ”dagens ros” i en av kvällstidningarna två gånger.

Trots Eskils multipla sjukdomsdiagnoser efter både cancer– och magoperationer, men med intellektet intakt, ville han själv ta hand om sin alzheimerdrabbade hustru Kisti, även hon läkare. Vilket han också gjorde tills Kisti akut måste tas in på sjukhus.

Hans vitterhet var ojämförbar. Eskil var släktens lexikon. Hans kunskap gällde inte bara alla de krämpor vi själva och våra familjer drogs med. Eskil visste allt. Han var en snabbläsare och läste gärna på flera europeiska språk. Men eftersom han hade så stora krav på sig själv, talade han dem ogärna offentligt.

Vi är så många som saknar inte bara lexikonet Eskil, utan även den tolerans och humanism som omgav honom. Saknaden efter de långa samtalen med en kär svåger är stor. De kan aldrig ersättas med futtigt nätgooglande eller andra sociala forum. Eskil blev ändå 89 år.