Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Minnesord: Gunnar Gille

Gunnar Gille, Danderyd, har avlidit 98 år gammal. Hans närmaste är hustrun Koula och de tre barnen Filip, Rikard och Elena med familjer.

Vår mångårige vän infektionsläkaren Gunnar Gille har efter långt och mycket innehållsrikt liv slutat sina dagar. Han föddes på söder i Stockholm och behöll hela livet en välvårdad Stockholmsdialekt. Efter gymnasie- och medicinstudier kunde hans framgångsrika läkarbana ta sin början. Hans ämne var infektionssjukdomar, vilket ledde honom ut i värden. Under hela livet bibehöll han sitt intresse för u-landsfrågorna. En stor och bestående insats gjorde Gunnar Gille inom Rotary, dels som läkare (Rotarys läkarbank), dels som president och adminstratör.

Under tjänstgöring i efterkrigstidens Grekland hittade Gunnar sin vackra hustru Koula, läkardotter och språklärare. De gifte sig och paret bosatte sig 1951 i Stockholm, där Gunnar fick tjänst på Karolinska sjukhuset. 1960 flyttade familjen till Karlstad. På stadens lasarett fick Gunnar Gille uppdraget att bygga upp den nyinrättade infektionskliniken, och här stannade han som överläkare och klinikchef fram till pensioneringen 1984. Såväl i sitt arbete som bland vännerna stod han upp för sanning och rätt. Han kunde med Gustaf Frödings ord: ”höja sig till mera ädla ting än sorgen över nöden” (Ur "Anabasis").

Gunnar Gille hade andra intressen utöver läkaryrket. Han var en stor humanist. Välfyllda bokhyllor vittnar om en sällsynt läskapacitet allt ifrån antikens historia till nutida skönlitteratur. Tillsammans med Koula skapade han ett hem fyllt av aktuell design och förnämlig konst. Under några år satt han med i den jury inom Föreningen Värmlandslitteratur, som delar ut ett pris till ”Vackraste Värmlandsboken”. Till allt annat var Gunnar också estet. Som drygt 80-årig student läste han in flera betyg i konstvetenskap vid Karlstads universitet.

Gunnar var också en omtänksam, generös och varm vän. Han kom med uppmuntrande ord till medmänniskor som hade bekymmer, och han lånade gärna ut sina böcker. Gunnar Gille var inte främmande för att hjälpa sina vänner i alla lägen. Ett minne: Gunnar står utanför dörren till vårt nybyggda hus i Karlstad klädd i målarbyxor och med pensel i hand. Där ser jag hans resliga figur uppflugen på en hög stege beredd att hjälpa till. Intet mänskligt var honom främmande. Hans minne står förklarat och ljust för oss som fick stå honom nära.