Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-21 13:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/minnesord-johan-asplund/

Familj

Minnesord: Johan Asplund

Johan Asplund, Lund, professor emeritus, har avlidit i en ålder av 81 år. Närmast anhöriga är hustrun Elisabeth och systern Carita med familj.

Rätta artikel

Johan föddes i Jakobstad i Finland. Under hans första skolår rådde krig i landet. I början av 1950-talet flyttade familjen till Sundsvall. Efter studentexamen studerade Johan vid Uppsala universitet och avlade fil lic-examen i sociologi. Under sin akademiska bana var han verksam vid universiteten i Uppsala och Göteborg innan han kallades till professor vid Psykologiskt laboratorium i Köpenhamn. Efter åren i Danmark erhöll Johan en personlig professur i kultursociologi placerad vid Lunds universitet.

Johan Asplunds betydelse för svensk sociologi kan inte överskattas. Han var oerhört produktiv och kom ut nästan varje år med en noggrant genomarbetad skrift om någon viktig teoretiker (Lévi-Strauss, Tönnies och Girard var några) eller tankeväckande bidrag till sociologisk teori. Centralt i hans författarskap är frågan och gåtan om vad som gör människan till samhällsvarelse. Genom böcker och föreläsningar har han inspirerat generationer av samhällsforskare.

Johan hade bred beläsenhet, och kunde den samhällsvetenskapliga litteraturen. Emellanåt återvände han till klassiska socialpsykologiska experiment, såg andra tolkningar eller betydelser än de som gällt tidigare. Till hans viktigaste och mest lästa böcker hör klassikerna ”Om undran inför samhället”, som diskuterar mening och betydelse i samhällsförståelsen, ”Tid, rum, individ och kollektiv” och ”Det sociala livets elementära former”. Där lanserar Johan begreppet social responsivitet som grundform för socialt liv. Teorin följs upp i flera böcker.

Johan var mycket konstintresserad. Han skrev om konst, men också om deckare och friidrott, som var andra stora intressen. Han skrev på svenska. Det är något väldigt speciellt med Johans skrifter. Texterna skimrar magiskt. Han var en enastående stilist, som ägde en sällsam närvaro i det skrivna och i det talade ordet.