Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Minnesord: Kjell Carlström

Professor Kjell Carlström, Stockholm, har avlidit vid 77 års ålder efter en kortare tids sjukdom. Han efterlämnar hustrun Anne-Marie, barnen Carl-Fredrik, Anna, Agneta, brodern Tomas samt ett stort antal släktingar, vänner och arbetskamrater.

Efter examen vid Tekniska högskolan i Stockholm 1965 rekryterades den unge kemisten Kjell till hormonlaboratoriet vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. Med sin kreativitet, idérikedom och enastående arbetskapacitet utvecklades han snabbt till en av landets ledande och internationellt respekterade steroidkemister. Efter disputation 1974 blev han chef för laboratoriet som efter sjukhusets nedläggning flyttade till Huddinge sjukhus 1985 där Kjell förblev verksam till 2002.

Från sin bakgrund som teknolog halkade han in på det medicinska hormonområdet och blev en ovärderlig expert och kunskapskälla för kliniskt verksamma läkare och forskare. Otaliga är de kirurger, ortopeder, urologer, onkologer och gynekologer som med stöd av Kjell och hans strålande kompetens lyckats förverkliga sina drömmar om disputation för medicine doktorsgraden. 

Helt följdriktigt och synnerligen välförtjänt erhöll den tidigare teknologen sin professur i det medicinska ämnet experimentell reproduktionsendokrinologi vid Karolinska institutet 2002. Han blev då anknuten till Klinisk kemi och Forskningslaboratoriet för reproduktiv hälsa, Karolinska universitetssjukhuset. Ända fram till sin bortgång var han forskningsaktiv och kom troget på möten trots fysiska umbäranden och stora svårigheter att både se och gå.

Så länge höfterna bar honom var han en aktiv friluftsmänniska och även bergsklättrare tillsammans med sin bror i den norska fjällvärlden. Kjell var också en stor tågentusiast och han byggde upp en imponerande modelljärnväg som fyllde ett helt rum i undervåningen på Persbergsbacken i Farsta. Där trivdes han tillsammans med hustrun Anne-Marie och barnen.

Trots en, ibland något olycklig, förkärlek för sin ungdoms burdusa teknologhumor framstod han bland vännerna som ett ömsint och mycket godhjärtat charmerande bergatroll. Han var omtyckt och beundrad av sina många vänner, medarbetare och doktorander.

Han har lämnat oss i stor saknad.