Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-12 17:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/minnesord-lars-o-lundgren-1/

Familj

Minnesord: Lars O Lundgren

Lars O Lundgren, Stockholm, lärare, forskare och docent, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 87 år. Han efterlämnar livskamraten Louise Ekelund och brodern Tord med hustrun Åsa.

Rätta artikel

Lars var från första början en hungrig läsare och förblev livet igenom bokslukare. Hans läsintresse vidgades så småningom från Rekordmagasinet till Platon och Shakespeare. Som 8-åring miste han sin far och fick under tonåren bidra till sin försörjning som tidningsbud, brevbärare och bonddräng.

Efter sin fil mag-examen blev Lars lärare och undervisade genom åren i litteratur och språk vid gymnasium, folkhögskola, Stockholms universitet och Lärarhögskolan i Stockholm. Sin näring fann han i litteraturvetenskapen. Sokrates var hans ideala ämne, hur denne uppfattats genom årtusenden. Doktorsavhandlingen ”Sokratesbilden: från Aristofanes till Nietzsche” (1978) följdes av ”Den svenske Sokrates: Sokratesbilden från Rydelius till Gyllensten” (1980). Innehållsrika skrifter som gjorde honom till ledamot i Platonsällskapet.

Lars forskningslust resulterade 1997 i skriften ”I Minervas sällskap” om Svenska humanistiska förbundet under 100 år. Att han också kunde borra på djupet visade den välskrivna monografin över Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas”, som han undersökte inte minst som dagboksroman. Lars korrigerade också, tillsammans med Louise Ekelund, alla SVT:s grava faktafel i ett populärt program i boken ”Gustaf Fröding och ”´Vackra Vivi´” (2008).

Det fanns i Lars väsen och intressen en avsevärd spännvidd. Han kunde gå i gång på Shakespeares omdiskuterade identitet och tala oförglömligt. Han kunde också uppträda som restaurangpianist med glimten i ögat räknande ”de lyckliga stunderna blott”. Tillsammans med sin bror Tord tolkade han två av Platons dialoger från klassisk grekiska. Tradjazzens odödliga – som Ella Fitzgerald – förblev likaså en del av hans liv. Och han genomförde sina Lidingölopp.

Lars kunde vara tillbakadragen och lyssna. Men också med en replik vända på perspektivet och förlösa skrattet. Själv log han hellre i mjugg lite finurligt. Han hade intuition och förstod sig på helt olika sorters människor. Och människor drogs till honom – intresserade av hans insikt mångsidighet och bildning, fängslade av hans värme och empati.