Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Minnesord: Mårten Andersson

Konstnären Mårten Andersson, Stockholm och Freluga, Hälsingland, har avlidit i en ålder av 83 år. Närmast anhöriga är barnen Jerker, Annika, Sara och Clara med familjer.

Den väldige målaren Mårten Andersson hade flera stridsrop. Ett av dem var: Provinsialismen är i sin storhet universell!

Visserligen bodde Mårten i Stockholm, men ansåg att han bara var i huvudstaden på gästspel. Han längtade alltid tillbaka till sina hälsingerötter. Byn Freluga utanför Bollnäs var hans stamort och dit for han så fort solen värmde upp jorden. Nej, stockholmare blev han aldrig!

Mårten hade sitt landskap med sig både i kroppen och i konsten. Hans måleri, grafik och möbeldesign är självklart inspirerat av hälsingekulturen: de gamla bruksföremålen, myterna, riterna, spelmansmusiken, allmogemålarnas dekormotiv ur Bibeln. Mårten A, som han skrev sin signatur, är en hälsingsk Chagall. Fast så enkelt var det inte.

Hans mångsysslande pappa Kalle var en så kallad snabbmålare. Hans älgar på myren gick hem i stugorna. Snart var unge Mårten bättre på att måla älgar, som han fick sätta dit på farsgubbens tavlor. Därmed var målarlusten väckt.

Mårten fick gå elev hos de äldre Bollnäsmålarna Per Englund och Fritiof Strandberg. 16 år ung bar det i väg till Stockholm och en dekorationsbyrå, sedan ett par år på ett stelt Konstfack tills befrielsen kom med Fria akademin i Florens. Mer avgörande var måleriarbeten i kyrkor i Dalarna under Jerk Werkmästers ledning. Han skaffade sig en formidabel teknik och orkade arbeta hur länge som helst med sin precisa penselföring.

Mårten hade nu upptäckt det exotiska och allmängiltiga hos allmogekonsten och han fann sin väg tillbaka till Hälsingland. Men det är ingen naivist som återvänder till ursprunget, han har klassikerna med sig i bagaget. Mårten Andersson odlade själv myten som enkel bondemålare när han i själva verket var en tänkare som intensivt tog upp samhällsfrågor och ofta filosoferade om konsten och livet.

För den mondäna konstkritiken blev han obekväm. Hans konst är otrendig och svårplacerad bland ismerna, fast älskad av konstvänner. Konstsamlare ställde sig i kö. Hos det dekorativa snirklandet och kurbitsandet med metfiskare, lindansare, bröllopspar och himlafarare finns existentiella drömmar som drabbar betraktaren. För Mårten handlade det om mirakel – och om färg, klang mot klang.

För kamraterna i Hälsingeakademin var Mårten ett bullrigt troll som med en vacker donation lät oss främja unga kulturtalanger i hemlandskapet. En generös Gargantua på sin stubbe. Fantastisk att skåda och lära känna.