Professorn, pianisten och kompositören Per-Johan Ödman, Stockholm, har avlidit i stillhet 84 år gammal. Närmast anhöriga är hustrun Agneta, och döttrarna Susanna och Charlotta med familjer.
Per-Johan växte upp i ett musikaliskt hem i Karlskrona och Motala. Fadern Tor Ödman var överingenjör. Per-Johan läste litteraturhistoria och musikvetenskap och kom så småningom till pedagogiska institutionen på Stockholms universitet. Han var mycket omtyckt lärare med en förunderlig förmåga att locka fram studenternas talanger i sann sokratisk anda. Hans seminarier präglades alltid av värme och humor.
Efter en uppmärksammad doktorsavhandling 1973 om den romska skolan i Årsta riktade Per-Johan sitt intresse mot pedagogikhistoriska frågor. Hans stora verk "Kontrasternas spel: en svensk mentalitets- och pedagogikhistoria" från 1995 är ett standardverk som format de senaste generationerna pedagoger i vårt land. Per-Johans intresse för de vanliga människornas historia gör hans verk användbart långt utanför ämneshistorikernas fält. Som företrädare för det hermeneutiska perspektivet i samhällsforskning öppnade han för en förståelse av den immanenta, osynliga pedagogiken som ständigt influerar människors liv. Boken om tolkning och tolkningsteori "Tolkning, förståelse och vetande" från 1979 blev en storsäljare.
När Per-Johan Ödman blev professor vid lärarhögskolan var han redan tillförordnad professor i musikpedagogik vid Kungliga Musikhögskolan. Musiken var Per-Johans andra liv och karriär som löpte parallellt med pedagogiken. Han var en skicklig pianist. I lägenheten på Hagagatan hade flygeln en central plats och på Gotland, där han och Agneta fann en tillflyktsort för vila och lust, hördes Per-Johans piano långt ut över udden vid lugna sommarkvällar. Från kompositören Per-Johan Ödman kommer vi särskilt ihåg hans tonsättning av Hjalmar Gullbergs diktcykel "Huvudskalleplats".
Vi är många som kommer att sakna Per-Johans värme och generositet.