Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-17 20:27 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/minnesord-staffan-rudin/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Minnesord: Staffan Rudin

Min käre vän Staffan Rudin, Stockholm, har hastigt och allt för tidigt gått ur tiden vid en ålder av 52 år. Närmast anhöriga är hans hustru Kristina samt barnen, Rebecka, Malin och Fredrik samt hans mamma Karin och syster Elisabet.

Staffan växte upp på prästgården i Fellingsbro tillsammans med pappa Fritz, mamma Karin och systern Elisabet. Det var en harmonisk uppväxt som formade honom till den ödmjuka man han senare blev. Vid 11 års ålder flyttade familjen till Helsingborg. Där stannade Staffan till det var dags för högre studier i Lund.

Våra vägar korsades första gången som inflyttade ingenjörer i Västerås i mitten av 90-talet. Vår första gemensamma affärsresa tog oss till Saudiarabien där en taxiresa slutade med att vi blev utkastade mitt på motorvägen. För många en minst sagt stressig situation, men med Staffan vid sin sida kändes det lugnt. Han hade ett mycket skarpt intellekt och var en oerhört duktig ingenjör med stor drivkraft. Han var också respekterad för sin höga integritet och beredd att ta en fight för det som var rätt och riktigt.

Hans tekniska kompetens, integritet och positiva attityd gjorde honom omtyckt som chef, medarbetare och bland kunder. Det är en stor förmån och ära för mig att ha arbetat med Staffan i olika roller genom åren.

Staffan var nyfiken på världen. Han gjorde otaliga resor både privat och i sitt arbete, men bodde också utomlands när tillfälle gavs. Redan som student på LTH i Lund flyttade han till Schweiz som utbytesstudent. Som nybakad civilingenjör hamnade han en längre tid på Nya Zeeland. Senare, som gift och med småbarn, bodde han några år i Kina, och så sent som för ett år sedan kom han tillbaks till Sverige efter att bott flera år i Paris med sin familj.

En sann världsmedborgare med genuint intresse för andra människor som kände sig hemma överallt. Men det var nog ändå vid familjens sommarställe i skånska Arild som Staffan trivdes allra bäst. Han pratade sig varm om detta lilla paradis och tillbringade gärna tid där med familj, vänner eller för sig själv.

Med ett stort lugn, en varm blick och ett vänligt leende spred Staffan Rudin ett välbefinnande omkring sig. Det är med oerhörd saknad, men också med stor tacksamhet över vår vänskap som jag hyllar hans minne.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt