Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Minnesord: Sverker Oredsson

Professor Sverker Oredsson i Lund har avlidit 80 år gammal. Hans närmaste är döttrarna Cecilia och Ulrika med familjer, systern Kjerstin Hallberg och särbon Görel Hemberg.

Med Sverker Oredssons bortgång har jag förlorat en av mina allra bästa och trognaste vänner. Vänner är lätt att få. Men att finna de vänfasta och ärliga är svårare. Olika partipolitisk hemvist hindrade inte oss att bygga en djup vänskap. Sverker frisinnad/ liberal, jag socialdemokrat. Inte heller hög ålder stod i vägen. Vår vänskap var av sent datum. Den knöts vid mogen ålder, vi var båda kring 80. Sverker själv betecknade det som en "nyvunnen vänskap".

På hösten 2015 blev jag uppringd av Sverker Oredsson, som frågade om jag ville komma till Smålands gille i Lund, där han var ordförande, och tala om mitt liv i politiken. Han hade redan satt rubriken. ”Utsikt från en Smålandsstubbe – inspiration och drivkrafter”. Svaret tog några sekunder att ge. Men det första telefonsamtalet med Sverker tog en timme. Vi fann varandra. Personkemin fungerade, som det heter.  

Vårt samtal handlade om freden. Jag förstod att Sverker med stolthet bar på fredslidelse i hjärtat. På kavajuppslaget bar han märket av Reuterswärds pistol som slagit knut på sig själv. Sverker uttalade rädsla över rysskräcken och Sveriges dåliga relationer med Ryssland. Jag minns att Elin Wägner, Per Anders Fogelström, Stig Dagerman, Ingrid Segerstedt Wiberg och Eva Moberg kom med i vårt samtal. 

Sverker engagerade sig. Han lät inte bara världen segla förbi. Han var en människa som tog ställning och som envist försvarade sina ståndpunkter. Även de obekväma. För sin fasthet och pålitlighet vann han vänner överallt. Jag minns promenader med honom i Lund, där många som vi mötte ropade ”Hejsan Sverker”. Vid sådana tillfällen tänkte jag på Abraham Lincolns ord: ”Det bästa sättet att bli kvitt en fiende är att göra honom till sin vän”. Sverker Oredsson hade förmågan att göra folk till sina vänner.

Under ett par tre alltför flyktiga år av vänskap träffades vi ibland. Vi höll kontakten genom telefon och mejl. Vid varje kontakt framkom Sverkers främsta personliga egenskap: nyfikenhet på livet. Han var som en ung student. 

Det var meningsfullt att samtala med Sverker Oredsson. Men det var också roligt. Därför kommer jag att sakna honom.