Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Familj

Minnesord: Uno Lindberg

Som tidigare meddelats har Uno Lindberg, Stockholm, avlidit i en ålder av 78 år. Han efterlämnar hustrun Ann Margret och döttrarna Anna Karin och Rebecka.

Uno Lindberg var en av landets främsta cellbiologer. På institutionen för medicinsk kemi i Uppsala fick han sin första kontakt med forskning. I sitt doktorandarbete upptäckte han att det finns en molekyl i cellerna som hämmar nedbrytningen av DNA.

Efter postdoktorala studier vid Columbia University i New York flyttade han sin forskning till Uppsala och det nystartade Wallenberglaboratoriet.

I samband med ett konferensbesök i USA råkade Uno träffa en kollega som studerade cellernas skelett. Tillsammans visade de att den molekyl som Uno identifierat i sin avhandling var aktin som finns i alla celler och utgör en nyckelkomponent i musklernas funktion. I och med upptäckten kom hans forskning att fullständigt omorienteras, nämligen mot cellernas rörelseförmåga.

Aktinets tredimensionella struktur fastställdes och hans forskargrupp upptäckte att aktinet är bundet till en annan molekyl, benämnd profilin, som spelar en mycket central roll i cellernas liv. Unos karriär fick en snabb och lyckosam utveckling. Han rekryterades 1981 till Stockholms universitet för att bli professor i cellbiologi och han blev medlem av Vetenskapsakademien 1989.

Uno hade många strängar på sin lyra. Förutom sin vetenskapliga skicklighet var han en passionerad föreläsare och pedagog med ett brinnande intresse för spridningen av vetenskap i samhället, vilket vältaligt beskrivits av andra. Uno var en föregångsman på många områden. Redan på 60-talet var han en passionerad joggare, långt innan intresset väckts hos allmänheten.

En sorglig paradox blev att Uno, trots sin spänstighet och sin föredömliga livsstil, fick tillbringa sina sista år i rullstol svårt handikappad på grund av en olyckshändelse.

Jag träffade Uno första gången när han var lärare i medicinsk kemi och på Wallenberglaboratoriet blev vi kollegor nära vänner. Saknaden är stor och mina tankar går till Ann-Margret och döttrarna med familjer.