Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-10 10:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/nicolas-roeg-regissoren-som-rorde-sig-fritt-i-tiden/

Familj

Nicolas Roeg – filmaren som rörde sig fritt i tiden

Foto: James Veysey

Nicolas Roeg var den brittiska filmens stora visionär och mystiker som utvecklade filmspråket med hjälp av popstjärnor som Mick Jagger och David Bowie. Hans psykologiska skräckthriller ”Rösten från andra sidan” med Donald Sutherland och Julie Christie räknas till en av de bästa brittiska filmerna genom tiderna. 

Nicholas Wennö
Rätta artikel

För att ha hamnat i filmbranschen av en slump, måste man ändå säga att Nicolas Roeg lyckades riktigt hyfsat. I början av 50-talet tog han ett ströjobb på en filmstudio tvärs över gatan från familjens lägenhet i Marylebone, London. Han jobbade sig upp från ”clapper boy” till B-fotograf på David Leans klassiker ”Lawrence av Arabien” (1962). Något år senare uppgraderades han till A-fotograf på Leans ”Doktor Zjivago”. Det slutade med att Roeg fick sparken när hans vision inte var i synk med Leans idéer.

Med facit i hand går det lätt att se det symboliska i denna frontalkrock. Även om Lean anses som en ledande filmskapare så framstår han som stockkonservativ bakåtsträvare i jämförelse med den visionära Roeg vars filmer oftast var djärva, drömska, hypnotiska, exotiska, impressionistiska och experimentella. Förutom det suggestiva bildspråket lärde han sig att utnyttja klippningens enorma kraft. Till skillnad från många av sina regikollegor vägrade Roeg att erkänna tidens linjära natur och bröt med det kronologiska berättandet genom att röra sig fritt i tiden. Som om han ville spränga världen i bitar och sedan låta publiken själv pussla ihop delarna till en meningsfull helhet. ”Alltför många filmer känns formelbaserade och bekanta. Jag föredrar när det bekanta är gjort för att kännas konstigt”, förklarade han själv.

”Rösten från andra sidan” med Julie Christie och Donald Sutherland.
”Rösten från andra sidan” med Julie Christie och Donald Sutherland. Foto: Moviestore/REX

Donald Sutherland kallade Roeg för ”orädd visionär” efter inspelningen av den ikoniska psykologiska skräckfilmen ”Don’t look now” (”Rösten från andra sidan”) som röstats fram till en av de 10 bästa brittiska filmerna någonsin. Den stämningsfulla filmen kretsar kring ett äkta par (Sutherland och Julie Christie) som försöker hantera sorgen efter sin drunknade dotter genom en spöklik resa till Venedig där de hela tiden hemsöks och ser i syner. Samtidigt är det en passionerad kärleksfilm med en av dåtidens mest utmanande autentiska sexscener.

Det fanns ett sug redan i Roegs underbart mystiska och flummiga debutfilm ”Performance” (1970) där Mick Jaggers androgyna rockstjärna hamnar i samma lägenhet som James Fox livsfarliga gangster på flykt. Filmbolaget lät den ligga i två år innan den fick premiär och lär ha hotat med att stämma honom för att filmen var för experimentell. Inte heller dåtidens kritiker fattade den numera kultförklarade filmen där Jagger och Fox rollfigurer skiftade identitet efter inspiration från Bergmans ”Persona”.

”Performance” med Mick Jagger och Anita Pallenberg.
”Performance” med Mick Jagger och Anita Pallenberg. Foto: Warner/Goodtimes/Kobal/REX

Det var varken första eller sista gången Roeg jobbade med popstjärnor: ”de har en större förmåga att lysa upp filmduken än skådespelare”, motiverade han sina beslut att låta David Bowie spela en utomjordisk klimatflykting på jakt efter vatten i ”The man who fell to earth” (”Mannen utan ansikte”, 1976) och Art Garfunkel som psykiatriker i Wien i den mystiska dramathrillern ”Bad timing” (1980).

David Bowie i ”Mannen utan ansikte”.
David Bowie i ”Mannen utan ansikte”. Foto: Studio Canal/REX

Under sin långa karriär hann Nicolas Roeg även regissera så olika filmer som familjevänliga ”Häxor” med Anjelica Huston och Mai Zetterling – liksom dramakomedin ”Insignificance” som kretsade kring samspelet mellan fyra ikoniska figurer som kom att definiera 50-talet; Marilyn Monroe, Albert Einstein, Joe DiMaggio och Joseph McCarthy.

Roegs betydelse för yngre kollegor går knappast att överskatta. Christopher Nolan menade att hans psykologiska amnesithriller ”Memento” (som berättas helt och hållet baklänges) hade varit “ganska otänkbar” utan Roeg. Andra regissörer som står i tacksamhetsskuld omfattar bland andra Steven Soderbergh, Edgar Wright, Danny Boyle och Jonathan Glazer.

Och, inte minst David Bowies son – Duncan Jones (”Moon”, ”Source code”). Efter beskedet om Roegs bortgång förra helgen lade Jones ut en sista hälsning på Twitter. På bilden syns han själv som liten pojke tillsammans med pappa och Nicolas Roeg: ”Tack för att du gjorde så många djärva val och gav denna lilla kille i pyjamas en evig kärlek till filmkonsten”.