Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 02:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/nu-simmar-josefin-lugnare/

Familj

Nu simmar Josefin lugnare

”Jag saknar inte det inrutade livet, däremot den där formtoppen och resan mot ett specifikt lopp”, säger Josefin Lillhage Östblom.
”Jag saknar inte det inrutade livet, däremot den där formtoppen och resan mot ett specifikt lopp”, säger Josefin Lillhage Östblom. Foto: Pontus Lundahl/TT

I 15 år var Josefin Lillhage Östblom en av världens bästa tävlingssimmare. Själv säger hon att hennes stora talang bestod i förmågan att se det roliga i att träna hårt. Nu arbetar hon med att lära andra, både barn och vuxna, att simma.

Precis som många andra tog Josefin, som då bara hette Lillhage i efternamn, sina första simtag på simskolan. Att det senare skulle bli hennes stora intresse i många år var långt ifrån självklart.

Hade det inte varit för systrarna Lillhages dagmamma, som själv jobbade som simlärare, hade Josefin troligtvis valt en annan bana i livet.

I början var hon en medelmåtta, berättar hon. Men så dök den amerikanske tränaren Greg Cornell upp på simklubben Göteborg Sim och Josefin fick en ordentlig skjuts i sin utveckling. Ett år senare, när hon var 15 år, gjorde hon debut i landslaget i VM i Rio de Janeiro. Därefter rullade det på.

– Jag började träna väldigt hårt. Det var många meter i bassängen. Vi låg på tio, elva pass i veckan, säger Josefin och räknar snabbt ihop att det motsvarar sex, sju mil.

– Det var mycket träning, men det var bara roligt. Vi var ett så himla bra gäng där i Göteborg.

Som sin främsta talang nämner hon sin förmåga att träna hårt, eller motivera sig själv till att träna hårt. När det gav resultat på tävlingarna blev också motivationen starkare.

– Jag hade goda förutsättningar med en familj som stöttade och många kompisar som simmade. Det är också viktigt.

Jag var bara några hundradelar från världsrekordet och minns att jag kände mig hur stark som helst.

Efter gymnasiet flyttade Josefin Lillhage till Stockholm och började simma för Väsby SS och tränaren Pär Gabrielsson, som också kom att betyda otroligt mycket under hela hennes karriär. Då hade hon hunnit få in rutinerna och visste vad som krävdes för att hålla sig i toppen.

När tävlingsbaddräkten slutligen åkte upp på hyllan 2010 hade hon deltagit i fyra OS, flera VM och EM och kammat hem 43 medaljer i internationella mästerskap.

Hennes främsta gren under tävlingsåren var 200 meter frisim. En höjdpunkt i karriären var segern under VM i Indianapolis 2004. En annan inträffade tre år senare under EM i Ungern när hon tog ett riktigt skrällguld:

– Det loppet var mitt snabbaste. Jag var bara några hundradelar från världsrekordet och minns att jag kände mig hur stark som helst. Jag var i så bra form, det var en fantastisk känsla. Ett sådant flow. Det är ytterst få gånger man har det.

Fortfarande betyder simningen mycket, fast numera ingår den i den vardagliga träningen.

– Det blir antingen en löptur eller så gymmar jag. Och simmar så klart, det är väldigt meditativt.

I dag jobbar hon som simskoleansvarig för sin gamla klubb Väsby simsällskap i Upplands Väsby utanför Stockholm. Hit kommer cirka 800 barn i veckan och Josefin sköter främst den övergripande driften och det administrativa, men rycker in vissa kvällar för att hjälpa till med simskolan.

Däremellan jobbar hon extra som simcoach, bland annat på träningsresor då hon tränar vuxna i crawl. Hon får ofta höra att hon är duktig på att lära ut.

– Det känns väldigt roligt. Jag brinner för att lära andra att simma. Det är så otroligt viktigt att kunna simma, att känna sig trygg i vatten. Och människor blir så glada när de gör framsteg och lyckas.

Det är nu tio år sedan du slutade tävla, hur hittar du motivationen?

– Jag saknar inte det inrutade livet, däremot den där formtoppen och resan mot ett specifikt lopp. Det är så tydligt inom idrotten. Nu springer jag en del och brukar anmäla mig till tävlingar. Det är viktigt att ha mål, men i dag handlar det mer om det mentala drivet.

Där kan hon dra nytta av sina tävlingsår – att kunna motivera sig själv, oavsett vad det gäller.

– Samtidigt har jag mer erfarenhet nu och känner mig tryggare med mig själv. Privat vill jag också vara en bra förebild för mina barn genom att uppfostra dem med sunda värderingar och vara ett stöd för dem, oavsett vad de väljer för vägar i livet.