BBer man Anna Serner nämna en milstolpe i karriären så landar man i 2017. Fem år efter att hon blivit vd för Svenska Filminstitutet och året då svensk film skördade stora framgångar och kammade hem fyra av världens finaste festivalpriser.

Och – viktigt att framhålla – två av de fyra mest prisade filmerna – ”Sameblod” och ”Min börda” – var regisserade av kvinnor. Det är ingen obetydlig sak för en vd som har arbetat för en jämställd filmbransch ända sedan tillträdet.

Det är ett arbete som fortsätter och i takt med framstegen vaknar intresset för Serners tankegångar på olika håll i världen. Därför reser hon en hel del numera och håller föredrag om hur man ”gör jämställdhet”. Senast föreläste hon på inbjudan av Pixar, den amerikanska animationsstudion bakom kassasuccéer som ”Bilar” och ”Toy story”.

– Deras tecknade filmer kan vara de mest stereotypa av alla och de är en av Hollywoods största pengamaskiner. Så det kändes som en otroligt symbolisk föreläsning.

Före Filminstitutet var hon vd för Reklamförbundet och Tidningsutgivarna. I grunden är hon jurist, kanske delvis för att det var hennes pappas yrke: ”Jag tror att man underskattar hur lätt det är att gå i sina föräldrars fotspår”. Juristrollen passade hennes argumentativa kynne. Men nog var det också så att hon först hade konstnärliga drömmar som hon försökte förverkliga men till slut bytte mot juridikstudier.

– Jag insåg hur fruktansvärt hårt det är att vara konstnär och att den driften inte var tillräckligt stark hos mig. Men att jag för den skull hade mycket som jag ville säga världen. Och då blev juridiken ett sätt.

Jag insåg hur fruktansvärt hårt det är att vara konstnär

Hon växte upp bland ”bråkiga” människor, med debattglada föräldrar som omgav sig med engagerade personer från olika bakgrunder. Det borgade för vilda diskussioner i hemmet och det har satt sin prägel på Anna Serner, som beskriver sig som en diskussionslysten och värderingsdriven personlighet.

– Det bär jag med mig – jag fortsätter bygga ett liv där det är viktigt att ha många olika vänner och där det måste få vara högt i tak. Det måste få vara intressant.

Frågor om rättvisa och jämlikhet har engagerat henne och det leder kanske inte till att man är den bekvämaste personen i rummet. Men Anna Serner har förbättringspotential som sin drivkraft; ser hon att något kan bli bättre så drivs hon av lusten att utveckla möjligheterna. Redan som färsk vd för Reklamförbundet (där hon dessförinnan var anställd som jurist) stack hon ut hakan i jämställdhetsfrågan, till vissa styrelseledamöters förtret.

Men, som sagt, hon uppnår resultat och blir numera lyssnad på av allt fler, även utanför landets gränser. Själv tycker hon att hon har kommit en lång väg i sin chefsutveckling sedan de där första åren.

När hon kom till Filminstitutet hade hon redan hunnit göra misstagen som utmärker en ung och oerfaren chef. Och här har hon nu varit så länge att hon också upplever att hon fått börja skörda frukterna av sitt arbete.

Och dessutom är hon, som en gång ville bli filmare men gav upp, nu högsta hönset i filmbranschen.

– Jag fick ihop det till slut! Även om jag inte själv får göra film, så fick jag ihop min konstnärliga önskan med att också få vara med och påverka.