Christer Hedin vill inte att någon ska säga om honom att han höll på för länge, men så länge han är efterfrågad (och det är han) tänker han hålla på.

Över kaffe och chokladbiskvi i villan på Lidingö berättar Christer Hedin att han arbetar högst 5 procent numera. När gamla uppsatsförfattare ber om hjälp vill han inte tacka nej. Fram till nyligen höll han också föreläsningar om Mellanösterns religioner på Senioruniversitetet.

– Jag har gjort ett uppehåll. De har så många bra program så det finns mycket annat givande att välja på, säger han.

Christer Hedin skrev sin doktorsavhandling 1988 om nutida muslimers syn på islam som den naturliga religionen och blev docent i livsåskådningsvetenskap vid Uppsala universitet.

Han är expert på kristendom och islam och det har lett honom till lika ingående studier av judendomen. Han läser de heliga texterna på såväl grekiska och hebreiska som arabiska.

Bortsett från sex år på Sveriges Radio, som chef på både vetenskaps- och religionsredaktionen, har yrkeslivet mest handlat om undervisning, både på gymnasie- och universitetsnivå. Ögonen lyser när han berättar om läraryrkets glädjeämnen.

Han var lärare vid Kungsholmens gymnasium när han fick tjänsten på radion, 47 år gammal. En av företrädarna var Gunnar Dahmén, som brukade kallas radiobiskop. Den titeln ville Christer definitivt inte ärva.

– Jag ville få bort uttrycket religionsradion. Det låter som förkunnelse och jag var mån om att det skulle vara en journalistisk verksamhet precis som på vetenskapsredaktionen.

Christer sa upp sig från radion 1992. Han längtade tillbaka till skolan, men det var inte hela sanningen.

– Det gjordes en utredning på radion om personalomsättningen och utredaren menade att den låga omsättningen var ett problem, säger han.

Och du ville inte bli en del av det?

– Nej, men dessutom ville jag göra det jag tyckte jag var bäst på. Jag hade sedan en heltidstjänst på universitetet tills jag fyllde 75, säger Christer Hedin.

Han har noterat att det i många intervjuer på familjesidan står formuleringar av typen ”pensionering är det inte tal om”.

– Som om man skulle få en hjältegloria för det! Nej, där har jag en annan inställning. Nu när jag väl har slutat hoppas jag att inte för många ska säga att ”han borde ha slutat för länge sedan”.

Religionsfrågorna är ju ständigt aktuella så det är lätt att förstå att det ändå kliar lite i de Hedinska fingrarna trots att den ”riktiga” pensionsdagen inföll för 15 år sedan.

Sedan Christer trappat ned har han fått mer tid att läsa och nyligen läste han ”Alternativa fakta: om kunskapen och dess fiender” av Åsa Wikforss, Svenska Akademiens senast invalda ledamot. Det är särskilt en sida i kapitlet om skolan och lärarutbildningen som Christer läser med stolthet. Bland noterna på sidan 167 står det: ”För rättvisans skull vill jag tillägga att jag hade en mycket skicklig metodiklärare, Christer Hedin.”

Min ambition har varit att jämföra och visa på hur lika religionerna är.

Sådana ord värmer magister Hedin som har älskat sitt jobb som lärare. Från början hade han tänkt bli jägmästare, men redan som 18-åring bestämde han sig för att läsa religion.

– Min ambition har varit att jämföra och visa på hur lika religionerna är. Inte i praktiken, men i tankarna bakom. Jag brukar säga att religionerna är olika språk för att hantera livets gåtor och mysterier. I alla språken kan man finna värdefull visdom och förlösande formuleringar. Ett språk behöver inte vara mer sant än ett annat – men det kan vara mer användbart om man behärskar det.

Funderade du aldrig på att bli präst?

– Kanske någon gång. Jag tänkte att om jag börjar läsa kanske jag får en kallelse, men det fick jag aldrig. Jag kände så duktiga präster och insåg att jag aldrig skulle bli som de. När jag var ung var det många som ville övertala mig, men man ska väl inte övertala någon att bli präst?

– Det är som lärare. Många hoppar av lärarutbildningen. Om det inte är utbildningen det är fel på, så tycker jag att det är bra. De kan skada barn i flera generationer om de stannar kvar. Jag stannade kvar och hoppas att jag inte har skadat för många.