Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-21 06:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/sara-jangfeldt-teaterchef-med-smak-for-soppa/

Familj

Sara Jangfeldt – teaterchef med smak för soppa

Foto: Eva-Karin Gyllenberg

”Att vara konstnärlig ledare för Klara soppteater är nog ett av de mest intensiva teaterchefsuppdragen i Sverige”, säger nytillträdda Sara Jangfeldt.

Eva-Karin Gyllenberg
Rätta artikel

Sara Jangfeldt har just börjat sin tjänst som konstnärlig ledare för denna populära teater och det går inte att ta miste på hennes entusiasm. Hon är snudd på euforisk när hon ska berätta om sitt nya jobb när vi träffas på ett fik på Odengatan.

Sara gör entré i en klargrön päls. Fuskpäls är kanske bäst att tillägga. Hon fick den i present av sin mamma när hon fick soppteaterchefsjobbet.

– Jag känner mig som en julgran i den här, säger hon med ett stort leende på de klarröda läpparna.

Julgran, javisst, men det behövs ingen ljusslinga. Det räcker med en blick på Saras lysande ögon för att förstå att hon tycker att uppdraget är otroligt stimulerande. Och samtidigt som hon ska leda ”Soppan” ska hon vara med i den kritikerrosade ”Så som i himmelen” på Oscars fem gånger i veckan våren ut.

Har du inte tagit dig vatten över huvudet?

– Nej, på det här sättet kan jag kombinera mitt ledarskap med stå på scenen. Att spela är det jag är mest van vid, men samtidigt får jag repertoarlägga och träffa en massa begåvade skådespelare, pjäsförfattare, och artister och bolla idéer. Hela den biten är helt ljuvlig.

Det låter som mer än heltid?

– Min man säger att jag alltid har hållit på så här. När jag var 20 år och började jobba på scenen hade jag alltid minst två projekt på gång vid sidan om. Det är ett sätt att hålla i gång huvudet, säger Sara som har extra mycket att tänka på just nu:

•Den 10 januari öppnar Soppteatern för året i nya lokaler under fontänen på Sergels torg.

•Den 24 januari har hon och Dramatenskådespelaren Andreas T Olsson premiär på Soppscenen med ”Den sista kabarén”, som de har skrivit tillsammans.

•Den 17 februari fyller Klara Soppteater 30 år och det firas med dubbla jubileumsföreställningar.

I februari gästas Soppteatern dessutom av en av landets mest kända kvinnliga artister. Vem det är vill Sara inte avslöja, men artisten gör aldrig publiken besviken.

Albin Flinkas, som varit chef för Soppan de senaste fem åren, är numera chef för Parkteatern.

Hur kommer man att märka att Soppteatern har fått en ny chef?

– Jag tror att ... Nej, det får andra sätta fingret på, men programmet i januari ser faktiskt lite annorlunda ut. Det är jätteviktigt att det fortfarande är en blandning.

Kommer det att bli mer musik när en musikalartist tar över?

– Nej. Det har varit mycket musik, både Albin och jag vurmar för att skriva nytt, säger Sara och tillägger att hon är ”ganska ointresserad av att göra nostalgiska musikalprogram”.

– Jag har inga planer på att göra ett program med Andrew Lloyd Webbers hitlåtar för det är det så många andra som gör, säger Sara som flera gånger under intervjun öser beröm över gruppen som ­arbetar med Soppan. Det handlar om en handfull personer som enligt henne är en av de flitigaste, mest entusiastiska och multibegåvade i branschen.

Sara har lite att jämföra med efter drygt 20 år i nöjesbranschen. Hon skulle kunna skryta med alla roller hon har spelat, men eget beröm verkar inte ligga för henne.

På senare år har hon bland annat spelat Sally Bowles i ”Cabaret” på Malmö stadsteater och danslärarinnan Mrs Wilkinson i ”Billy Elliot” på Stockholms stadsteater. Sara berättar inlevelsefullt om hur roligt det var att följa pojkarna som spelade Billy och hur de växte under resans gång. Det var en stark upplevelse.

Vilken roll har betytt mest för dig hittills?

– Lola Blau, som handlar om en judisk kabaréartist under andra världskriget. Det var ett kraftprov att vara ensam på scenen i två timmar och både prata, sjunga och dansa.

Vad har då soppteaterchefen för relation till soppa?

– Jag lagar det aldrig, men jag äter det gärna. Soppa, bröd och kaffe. Det är det som är viktigt i livet, säger hon och kommer på att hon glömt en viktig detalj i soppteatersammanhanget: skådespel.

– Det händer något i våra kroppar när vi äter soppa. Det är varmt, man äter långsamt och man behöver inte tugga. Jag tror att vi samtalar lite långsammare när vi äter soppa. Det är nästan meditativt, säger Sara Jangfeldt.