Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-22 18:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/shida-shahabi-har-forsonats-med-pianot/

Familj

Shida Shahabi har försonats med pianot

Shida Shahabi övergav konsten för musiken. Foto: Eva-Karin Gyllenberg

När Shida Shahabi var nio år sa hennes musiklärare att hon skulle få hålla sig till fugor eftersom hon hade så små händer. Musikläraren hade fel och i dag får Shida ta emot kulturstipendium av Stockholms stad.

Shida Shahabi är en av Stockholms stads kulturstipendiater som i dag får ta emot 40.000 kronor vid en ceremoni i Stockholms stadshus. Det blir en 30-årspresent i förskott (hon fyller i september), men framför allt är det en bekräftelse, säger hon, en bekräftelse på att det lönar sig att ha jobbat.

Visserligen hade Shida sökt stipendiet, men hon blev ändå överraskad när beskedet kom i våras. Hon hade skickat in ansökan ett par gånger tidigare utan resultat så hon gjorde sig inga illusioner.

– Jag hade nästan glömt bort att jag hade sökt, säger Shida.

Självklart är hon glad över pengarna, som kommer väl till pass när hon ska ge ut en ep till hösten, men minst lika glad är hon över motiveringen:

”Ur en jordmån av MTV, Satie, postpunk och persisk pop, flödar filmiska, drömskt minimalistiska kompositioner ur pianisten Shida Shahabis fingrar. Årets debut ’Homes’, Englandsturné och instrumentbygge för unga, vittnar om att denna kompositör är en vardande vulkan i Stockholms kulturliv.”

– Jag blev imponerad av att de skrev pianist i motiveringen. Min självbild är inte att jag är konsertpianist även om jag gör konserter.

Då är du väl pianist?

– Ja, men jag är inte riktigt där än. När jag ser en konsertpianist ser jag någon som äger pianot. Min självbild är att jag är ganska begränsad, säger Shida.

Men det har ingenting med vad den gamla pianoläraren sa; att hon enbart skulle kunna spela fugor.

– Jag kan verkligen uppskatta Bachs fugor och det han gjorde under barocken, men det var inte det jag var förtjust i då. Jag tyckte att det var mer spännande med Chopin och Tjajkovskij, säger Shida och berättar att det tog henne tio år att hitta sitt eget förhållningssätt till pianot.

– Jag tycker inte att jag fann ett spelsätt som intresserade mig förrän 2016 när jag började jobba med skivan, säger hon.

Det är både en förbannelse och en välsignelse att att få jobba med det man tycker är roligast.

Skivan som heter ”Homes” kom ut i fjol och Shida säger att den är ett resultat av att hon har försonats med pianot. Den uppmärksammades nästan mer utomlands än i Sverige, bland annat av BBC.

Hur skulle du beskriva din musik?

– Jag rör mig mellan det instrumentella och det elektroniska och filmiska. Inom musikbranschen vill man kanske klassificera det som nyklassiskt, men jag vet inte riktigt, säger Shida.

Den som vill höra och se Shida Shahabi spela live den närmaste tiden får vara beredd att på resa en bra bit. Hon har visserligen en konsert i Stockholm inplanerad under hösten, men i övrigt kommer hon att framträda på Somerset house i London den 20 augusti, på pianofestivalen Pianopolis i Kranj i Slovenien den 13 september och på en slottskonsert i Leuven i Belgien den 6 oktober.

Musiken upptar av naturliga skäl en stor del av Shidas liv och den är vid sidan av trädgårdsskötsel hennes stora intresse.

– Jag borde skaffa mig fler intressen. Det är både en förbannelse och en välsignelse att att få jobba med det man tycker är roligast.

Hon berättar att hon nyligen fick överta en kolonilott i Skarpnäck där hon tänker odla en massa ätbart.

– Tanken att kunna försörja sig känns bra även om jag inte kommer att vara självförsörjande med hjälp av en kolonilott.

Det är först under de senaste åren som hon har sysslat med musik på heltid. Från början hade hon tänkt sig en framtid som konstnär och gick på Kungliga Konsthögskolan, men när hon var färdig på ”Mejan” bestämde hon sig för att jobba med musik.

– Jag har ett kulturkapital tack vare att jag har pluggat på en skola med ett tungt namn. Jag har ändå gjort en kulturell klassresa, säger Shida Shahabi

Men hon hade inte svårt att välja musiken framför konsten.

– Det jag saknade med konsten var att den inte träffade mig som musiken. Jag var nog ganska trött på det där intellektualiserandet och ville ha en rak sträcka. Per automatik hamnade jag i musikträsket, men jag är tacksam för de dörrar konsten öppnade för mig när det gäller att våga prova sig fram och jobba med gestaltning på mindre konventionellt och mer lättsamt och lekfullt sätt, säger hon.